Luleå HF

Sven.Savage:

Vad gäller spelare i Schtaan tycker jag rätt bra om Pierre Edouard Bellemare, men det har väl lite att göra med att han är en fransos från sydliga Montpellier som verkar ha acklimatiserat sig oerhört väl i nordliga och inte alltför roliga Ske-å.

Det Luleå Hockey jag gillat allra bäst senaste åren var när man kunde kombinera a) förbud mot onödiga utvisningar, samt b) muskler att utan vidare stå upp om motståndarna ville bråka.

När det gäller a) var det ju en jättenyhet när Rönken kom ny för fyra år sedan. Plötsligt tog Luleå inga dumma utvisningar, man tjafsade aldrig mot domarna och åkte aldrig på 5- 10- minuters och inga matchstraff. Man avstod också från att gurgla och spela Allan efter avblåsningar och motståndarna häpnade. Och det jag gillade allra bäst var att slöa hockeyspelare som valde att trippa eller slasha motståndarna isf att ta i och åka skridskor och på så sätt hindra motståndarna, de spelarna var förbjudna. Åren innan hade man sett sådana där slöa backar som Obsut/Skrbek etc tilläts vara som ostraffat från egna laget höll på med sådant där isf att göra det jobb de hade bra betalt för, liksom forwards t o m i offensiv zon körde sådan skit. Det var riktigt kul att se att vi sket i sådant och koncentrerade oss på hockeyn och Luleås utvisningsminuter sjönk som en sten medan vi fick lira en massa PP och då, första året, hade vi Arlbrandt-Olausson som främst utnyttjade det hela varpå vi vann som fan och seglade iväg i ligatopp.

Samtidigt sket vi i att mopsa oss fysiskt och lät hockeyn, målen och vinsterna tala. Allt detta fungerade utmärkt t o m match 3 i kvarten mot Djurgårn. Djurgårn, i final året innan, och hyllade som gullgrisar av media hela året fick stryk i match 1 och insåg att spelade de hockey var de chanslösa. I match 2 gick de över till fulspel för att rubba Luleå, som dock höll sig kalla, fick PPs en masse och vann även andra matchen. Då blev Hardy desperat och valde en ful väg. Han beslutade att fr o m nu skulle Djurgårn köra brutalhockey och satsa på överfall med förkärlek för våld mot huvudet på Luleåspelarna och gärna anlagda bakifrån eller på spelare som andra skäl inte kunde försvara sig. Dock förstod han att det skulle resultera i en massa PP för Luleå som ändå skulle vinna match så för att påverka zebrorna satte han igång en mediakarusell där djurgårdstränare- och spelare fick i uppdrag att kontinuerligt förklara hur mygliga Luleå var som slängde sig som primadonnor och speciellt skulle man peka ut de farligaste motståndarna typ Abbottarna och Arla/Olle. Man drog igång det hela och i första matchen lyckades man så pass att man kom undan och inte blev utvisade för de flesta överfallen men Luleå var ändå för starka och vann varpå vi hade 3-0 i matcher. 

Men nu hade Djurgårn fått igång "media" som lydigt som nyttiga idioter hängde på. Löpsedlar med "systrarna Abbotts" och annat dravel produceras, den lille tjockisen Ros gick ut och förklarade att Luleå var trååååååkiga och man förklarade att Luleås spelsystem med "intensiv hockey och press över hela isen" egentligen var 1-3-1 hockey som var såååå trååååkig, och andra idioter som själva utnämnt sig till experter men bara var okunniga djurgårdsrunkare hängde på och mediaangreppet på den justast spelande klubben i Elitseriens historia blev monumental: filmande, trååååkiga! Och när zebrorna tog ut Djurgårdare för våld mot huvuden attackerade meida zebrorna som vantrivdes och därefter lydde snällt och sket i att visa ut. För att vara säkra på medlöpare manövrerade man fram sådana som fri-Sören, höjdhopparen och Wolfram som förstod vad de förväntades göra eller inte göra.

De våldsamma överfallen på Lulespelare blev bara värre och värre utan utvsiningar av zebrorna som "inte sett något" och Djurgårn vann match efter match efter match och plötsligt stod det 3-3.

Inte nog med det. Efter match sex nere på Hovet där Djurgårn exploderat i fula tilltag hade de dessutom mage att skicka fram klubbossen som i nationell TV förklarade att han förutsatte att Disciplinnämnden skulle stänga av Abbott som "försökt skära sönder underbenet på junisen Zibanjad", varpå media kedjeringde "kontrollanten" i dalarna som inte sett matchen men snabbt förstod att han inte skulle få en lugn minut förrän han anmälde Abbott till DIFiplinnämnden vilket han förstås gjorde. 

Då lessande Luleå. Man släppte fram Bulan som skällde ut media och zebror och bevisade att man hade rätt genom att visa upp två klipp från matchen a) där marcus äcklet nilsson tog sats från halva planen och åkte ikapp en Abbott utan puck för att sedan dela ut en megacrosschecking bakifrån i huvudet på nämnde Abbott, samt b) där Jimmieäcklet Ölvestad tog jättesats och hoppade upp en tackling som bara träffade huvudet på en lulejunis mot planket. 

Varpå DIF gnydde som kärringar "vi har ju SAGT att vi inte ska anmäla varandra" och Ros och andra nyttiga idioter hängde på "trååååkiga, filmande Luleå FUSKAR och anmäler fy, fy". Nå, DIFiplinnämnden tog bort Abbott och Ölvestad även om de borttagna skulle varit Ölvestad och Nilsson men dock första motgången för media-myglande DIF där Hardy och äcklet Fimpen varje dag körde "dagens Luleå" där de hånade, ljög och skämde ut sig, applåderade av Rod, Tommy Åström och andra vidriga.

Så kom Djurgårn kaxiga upp för sjunde matchen och möttes av ett Luleå däör Rönken och Bulan släppt loss på tyglarna. Det smällde i sargen av Djurgårdare hela tiden och Luleå markerade omedelbart att nu har vi lov att fightas vapå Djurgårn vek ned sig inför det röda publikhavet och spelade hockey. Det blev en spännande match med enorm kamp där Djurgårn verkligen lyckades lira på riktigt och t o m hade ledningen i tredje perioden. Med massor av minuter kvar plockade Rönken vakten och en enorm press startade mot DIF-målet och det resulterade till slut och matchen gick till sudden. Väl där stänkte Robin Jonssons med landets gladaste tandlösa flin in vinstpucken.

Nå, efter det där lärde sig Rönken att man inte bara kan stå och ta emot och han byggde ett lag som också var beredda att stå upp om det behövdes. Inte i första hand, men om motståndarna ville fulspela eftersom de inte fixade hockeyn. Bäst såg man detta fungera i fjolårets kvartsfinal mot Köplustan. När Lustan inledningsvis insåg att de skulle förlora gick de över till slagsmålshockey. Men Luleå stod upp. Jag kommer ihåg speciellt två situationer, båda utspelade inför hemmapubliken i Scandal-I-Analium, och i båda fallen med den underbare Fredrik Svensson i huvudrollen.

a) Köplustorna satte igång "kommunala slagsmålet" där alla Lustor kastade sig ut från båset för att "göra upp" i lagslagsmål. Det där kändes iscensatt i syfte att överraska och skrämma upp Luleå. Alla började fightas med varandra men det blev mest att hålla i och/eller brottas. En Lustarookie hade valt ut en kort liten tjock gammal lulespelare som han trodde och grep tag i Fredrik Svensson. Fredrik gjorde inget, bara höll i Lustan. Men då skulle Lustan kaxa sig och slog slag mot Fredriks huvud. Fredrik undrade vad han höll på med och stirrade ut honom men Lustan vevade flera slag till i huvudet på Fredrik som oberörd tog emot. Men efter en handfull frislag svarade Fredrik. Pang! En rak höger och Lustan snurrade runt 2-3 varv som en karusell innan han stöp i marken. Konstigt nog kom han upp men var så vimmelkantig att han med 2-3 Lustor var tvungen ledas/bäras till båset. Fredrik fick ingen större utvsining eller avstängning för det där hur härligt som helst hanterat.

När den där Lustan hoppade på Fredrik och vevade stannade alla övriga slagsmål upp eftersom nästan alla begrep att det var Fredrik rookien gått på utan att veta vem Fredrik var. Och när han sänkte Lustan tappade alla Lustor lust för fortsatta slagsmål:-)

b) Dock fortsatte Lustorna spela fult och leddes av Joel Lundqvist som i offensiv zon satte in en äcklig våldsam tackling mot huvudet på en av lules finnar som inte var beredd vid sargen. Joel fick inte ens utvisning för det där, inför hemmapubliken och impotenta zebror. Men Fredrik Svensson sökte upp Joel och förklarade att "nu får du slåss som straff". Joel bangade dock, gömde sig bakom domaren och gjorde allt för att slippa möta Fredrik. Men följden blev att Lustorna inte längre tordes fortsätta med idiotin utan försökte spela hockey varpå vi förstås enkelt slog ut dem.

Så, ungefär skulle jag vilja Luleå spela hockey. Förbud mot idiotiska utvisningar men med styrka nog att stå upp om motståndarna vill vara våldsamma mot oss. Tycker tyvärr att i år har vi saknat båda. Många Lulespelare har fått ta skitutvisningar utan att skällas ut av Bulan/Rönken och vid sidan av Hedmans tacklingar har vi inte haft den fysiska styrkan, speciellt bekymmersamt gäller det backsidan där man behövt domineras av 100 kg som också kan slåss om det behövs men det känns som vi snarare haft 80 kg som velat åka ifrån om det är bråkigt. Jag hade exempelvis mycket hellre haft kvar både Robin Joacobsson och Fredrik Svensson för att förbättra oss på den fronten. Kunde t o m tillåtit att man släppt iväg forwarden Dean Kukan - falskt marknadsfröd som back - till en annan klubb för att säkra någon av de nämnda. OK för att Kukan kan vara härlig framåt och möjligen kan gå en fin framtid till mötes när han skärpt sig defensivt men det kunde jag leva utan om jag dessutom sluppit hans grova misstag i försvarszon och hans icke existerande fysiska backspel.

Hur än vår hockey och vårt lag blir kommande år hoppas jag på att man rättar till de där punkterna.

DJ Hemp: När det gäller gillandet av andra spelare kan jag uppskatta även sådana i andra lag.

Enklast förstås sådana som levererar hockymässigt eleganta insatser typ läckra plock av vakt, fina skott eller att dra bort någon motståndare.

Dessutom sådana som ger extra för att vara del i ett lagsystem; därav ogillandet av sådana som sänker laget genom att själva tycka att de kan bete sig annorlunda och därmed sänker laget - typexempel någon som tycker att man kan ligga vid blå och vänta på frilägespass medan det då decimerade laget inte kan försvara sig tillräckligt och släpper in baljor.

Spelare som kan gå framför som mönster och dra med sig andra är också av stor betydelse, dessa kan riktigt vända en match. Ta exempelvis ett lag som blivit ängsligt, där alla backar när de andra har puck och ingen vill gå på för att inte göra misstag eller när man väl fått puck ett ängsligt lag där ingen av medspelarna gör sig spelbar utan man bara förlorar puck igen eftersom den med puck inte har några alternativ. Där är spelare som törs och vill otroligt viktiga.

Det fysiska/tuffa spelet innehåller många dimensioner. Tuffa tacklingar gillar vi alla och med det menas tacklingar där den som blir tacklad vet att nu händer det så att det blir någorlunda jämnt men den starkaste, tyngsta och/eller skickligaste tacklaren vanligen vinner ändå. Däremot hatar jag fegtacklingar, armbågar och klubbor i ansikten, tacklingar bakifrån, tacklingar gement inriktade för att träffa icke förberedda spelare i huvudet och liknande äckelheter. 

Här finns också en närliggande situation, man mot man-spelet, ofta vid sargsituationer, där det blir en kaosartad blandning av fysik, klubbvevande och allmän brottning. Sådana kampmoment är av stor betydelse vid match och inte sällan ser man ett lag genomgående vinna alla sådana och därmed kunna förlänga anfall eller bryta anfall, situationer som delvis liknar de vid tekningar men som kan ha större betydelse eftersom de ger puck och läge för ett lag där motståndarna inte är lika förberedda som vid tek.

I dessas närhet finns det mer regelvidriga allmnna tjafset av typen att backar genomgående crosscheckar motståndarforwards utan puck, ett j-a elände att se och jag kan inte förstå att hockeyn inte begriper att plocka bort sådan j-a skit, idioti som är basen för t ex Warulfvens försvarsspel. Ryggsäckshockey och hakningshockey, två andra Warulfvsspecialiteter, bevakas och håller man delvis vara på väg att få bort, men det gäller bara situationer där pucken är med; allt liknande när puck inte är i närheten släpps och med 2+2 domare på isen borde man verkligen ha chans att komma åt de spelförstörande momenten. Det enda man ser användas är möjligen övertydliga intereferens där "screening" går över gränsen. Fast zebrorna är rätt kassa på det där och dömer lika ofta utvisning på spelare som inte gjort annat än att stå stilla medan en motståndare med hollywoodambitioner åker på motståndaren eller dennes klubba och satsar på en Oscar för bästa biroll.

Sedan har vi Jimmie Erickcson-hockeyn, om den nu kan kallas så. Jag skulle snarare kalla den för fribrottning eller mjuk MMA på is. När Jimmie inte ser puck att peta, skjuta eller passa använder han tiden till att fundera ut hur närmaste back ska kunna vältas omkull. Jimmie har flera varianter för att lyckas med detta. Vanligen kan han t ex välja att bara lägga sina 100 kg på närmaste back, gripa tag i kläderna och dra omkull denne och lägga sig ovanpå, gärna hjälpt genom att med foten eller klubban tjyvbenat ena motståndarbenet så att denne inte kan hålla balansen. Han har olika varianter han siktar på. Ofta väljer han att bara få omkull och å¨stadkomma en hög framför målvakten så att dennes rörelsefrihet blir mer eller mindre eliminerad med följd att SkAIK, om man får chans på puck, kan lägga in baljor. En något mer avancerad teknik är när han tvingar med vakten i högen och får till en villervallahög, gärna med vakten underst och en av vaktens backar ovan med Jimmie överst och med flyt ligger inte pucken under högen utan kan smidigt lägga in i det vaktfria målet av Forsell och andra petnissar. Ibland ser man Jimmie ta fram en snygg specialare tär han medelst vridning organiserar att hela högen välter åt höger eller vänster för att exponera ett mål med många luckor och har Jimmie även dragit med sig vakten under högen finns där bara en gigantisk lucka. När man studerar Jimmie lär man sig tekniken som syftar till att åstadkomma en Jimmiehög och ser då att han som regel inleder det hela genom att sticka in klubban som verktyg; ibland för att dra undan ett ben, eller åstadkomma ett plockepinn av klubbspetsar som gärna snriklar sig fast i skridskor fast ofta blir det mer som en hävstång för att bautavälta. I Jimmies ögon är det alltid en "överraskning" att det råkar bli högar som resultat, han "försökte ju bara spela hockey" och de flesta zebror är för förbryllade för att finna ut var i regelboken man hittar regeln mot sumabrottning på is. Den ende jag sett som konsekvent gjort åt Jimmie för det där var Vinnerborg när han kom tillbaka från NHL och då han i några matcher konsekvent tog ut Jimmie för den inledande trippingen när han startade sina välthögar. Följden blev att SkAIKarna ylade enormt över feldeomslut och angrep Vinnerborg i media och sedan gick några månader utan att Vinnerborg fick döma SkAIK då det impotenta förbundet/ligan ville slippa mediadiskussionerna.