Luleå HF

DJ Hemp: Helt klart.

Nu vet vi ju var vi har Pölsan men då, 1993, visste vi det inte, även om vi borde anat. För redan då fanns det en förhistoria...

Förutom året med Sakrinen som misslyckad tränare gick Luleå Hockey från 1989 till 2007 varje år till slutspel - en prestation som inget annat lag i landet fixade. 

1989 mötte vi Pölsan i semifinal, på den tiden bäst av tre matcher. Luleå vann första men förlorade därefter två matcher, varav den sista i Delfinen där vi hade lika inför tredje perioden men föll. 

Sedan kom 1993, då vi efter den underbara vändningen i tredje perioden mot Warulfven därefter spöade Djurgårn och i final mot Pölsan tog ledningen med 2-0 i matcher - ett läge som inget lag någonsin vänt på - och åkte ned till den gävliga arenan med champagne. Men...förlorade tre matcher på raken...i sista och avgörande som du skriver efter att ha lett matchen och finalen in i tredje perioden...

Därefter mötte vi Pölsan i semifinal 1995 (hade då vunnit typ 10 matcher i rad mot Pölsan i seriesammanhang) vann första två matcherna och...spelade oavgjort därefter tre matcher i rad (efter att ha haft ledningen i varje match, i match två t o m med 3-0 in i tredje) men förlorade samtliga i sudd!

Ock så slutningen ytterligare ett semifinalmöte med Pölsan, 1999, då vi förlorade med 2-3 i matcher efter att ha vunnit våra två men - och nu var Pölsan "snällare" än 1995 - bara förlorat två av tre förlustmatcher i sudd mot Pölsan.

Ja, när man för vilken gång i ordningen?, rekapitulerar vår slutspelshistoria med Pölsan känns det nästan som att man ska vara tacksam för alla gånger vi inte mötts...

Sven.Savage:

Det är därför jag faktiskt har lite lättare för Varulv än Pölsa, eftersom Luleå trots allt har betvingat Varulv i tre(?) slutspel. 1996 i semin blev det 3-1 i matcher och Looben tappade humöret i sin sista(?) match i karriären, den sista matchen som Luleå vann med hela 6-2 i Karlstad.

Men den största klassikern är tveklöst den andra matchen i kvarten 1993. Varulv har 1-0 i matcher och leder med 4-0 inför den sista perioden i Luleå. Men då lyckas LHF göra en "houdini" modell större, går upp till 4-4 och vinner med 5-4 i sudden. Sedan blev det visst 4-3 i sudden till Luleå i tredje och avgörande i Karlstad. Coolt!

Minns även att det blev 2-1 i matcher mot Styvben i semin, detta efter ytterligare två uddamålssegrar. Och har man då lyckats ta sig så långt som till en 2-0-ledning i matcher i finalen efter alla dessa vedermödor, då tycker jag fan att man kan förtjäna att vinna sitt första GLUD också.

Sedan 1999, det var också förbannat irriterande. Och det var ju inte nog med de båda suddarna i semin, det där GLUDET var ju som vikt för MoDo att ta hem. 2-1 i matcher och 4-1-ledning i Pölsarinken, Pölsan går ikapp till 4-4, men Hasse Jonsson ser ändå ut att kunna spela hem titeln via sitt 5-4-mål mot slutet. Men Pölsan lyckas vända till 6-5 innan det hela är över via två smått osannolika mål som bara en pölsa kan göra. Hjältarna var väl Tom Bissett, Janne Larsson och den där jävla stockholmaren, Ove Molin. Och då fick Roger Melin och inte Pelle Bäckman bli gludtränare...