Luleå HF

DJ Hemp: Jag tycker som du, helt och hållet.

Några kompletteringar om våra strapatser med Warulfven.

I vårt första slutspel någonsin, 1987, åkte vi på Ulfven i semi, hade 1-0 i match men förlorade med 1-2 efter att - förstås - ha förlorat sista matchen i sudd...

1991 åkte vi återigen på Ulfven i semi - och förlorade återigen med 1-2 i matcher.

1993 kom den underbara tredje perioden då vi, mot Ulfven i kvart, läg under med 0-1 i matcher samt 0-4 i tredje perioden uppe i Delfinen. Då rev delar av publiken säsongkorten och gick hem. Men sedan hände det du så väl beskrev:-)

Från och med den underbara vändningen tycktes vi ha god kontroll på Ulfven och snarast vara deras bogey-team i slutspel.

1995 i kvart tappade vi knappt första matchen men vann därefter tre matcher i rad (man hade då gått över till bäst av fem).

1996 spöade vi Ulfven i semi, återigen med 3-1 i matcher (jo, det var då Looben skämde ut sig och överföll Holmström med samurajklubba mot knäna bakifrån och avslutade karriären som utvisad - hans fina sista match minne består av att Warulfven hemma i Karlstad fick stryk av Luleå med 2-6:-)).

1997 hade vi definitivt ett bättre lag än Ulfven, som vi mötte i final, men de var då på peak av sin hak-hockey och förstörde alla möjligheter till riktigt spel speciellt i Karlstad, anförda av Jönsson i sin karriärs början men än mer av Warulfvs-Ragor" Roger Johansson som med klubbhakningar och brottararmar med "hockey" stängde av ungefär sex meters bredd i deras försvarszon. Vi hade ju glidit genom serien på våren och matcherna i kvart och semi och tycktes vinna allt utan att anstränga oss och var inte alls vakna första finalmatchen hemma och torskade i sudd. Sedan vann lagen sina hemmamatcher men vi kom alltså inte ikapp.

Och därefter böt bogey-tea, adress och det var i stället vi som konsekvent fick stryk av Ulfven speciellt i Karlstad där jag tror vi typ förlorade fyrtio matcher i rad med 3-2 ungefär. Möttes vi i slutspel värvade de Hento i förväg varpå han kastade in puckarna...

Även om vi inte råkade på Ulfven så ofta i slutspel visade de under serierna hur omöjliga de var för oss år efter år efter år...

Men så småningom en bit in på 2000-talet började vi ta poäng nere i Karlstad, lyckades bli jämna där och sedan i fjol i semifinalen spöade vi upp Warulfven på ett magnifikt sätt. 

Inte oväntat påstås det att Looben redan köpt in sig på Hedman och Linus Persson, blir väl snart offentligt...

Sven.Savage:

En mycket bra komplettering! Jag minns inte minst slutspelet 1997, den säsong där bland annat vi blev nätbekanta via Luleforumet. Fattade ju tycke för dina långa och underhållande inlägg redan då. Trottoarkant lyckades vinna grundserien tack vare en 6-5-seger i Delfinen i någon av slutomgångarna, Luleå kom tvåa och antagligen blev väl Varulv trea. Luleå hade en tämligen bekväm resa fram till finalen, 3-0 mot Lustan i kvarten efter bland annat två sudd, 3-0 i semin mot vad vi på den tiden kallade för Apor I Kastruller. Här fick man ju äntligen se Luleå in action också och ärligt talat var det en ren kross i dessa tre matcher och Myllys var säkerheten själv. Varulv å sin sida hade en betydligt snårigare tripp till finalen. 3-2 i matcher i kvarten mot... äh fan, jag får återkomma om det... sedan 3-2 även i semin efter flera gastkramande sudd mot Trottoarkant. Minns att de senare ganska snabbt gick fram till 3-0 i femte matchen och allt var som upplagt för att grundseriens två främsta lag skulle mötas i final. Men Trottoarkant tappade oväntat greppet och Varulv gick förbi och vann med 5-4 i sudd. Stor sorg i Dalom. Så där tänkte man ju att nu fixar Luleå andra raka guldet för Varulv måste ju vara helt slutkörda efter tio matcher mot Luleås sex. På den tiden var det helt värdelöst med TV-sändningar, rena stenåldern, så de två första finalmatcherna såg jag inte ens. Hur som helt hade Luleå 2-0 och det kändes helt lugnt där vid radion. Men antagligen tog även spelarna ut segern lite i förskott och Varulv chockvände och vann efter sudd med 3-2. Tror att det var morotsskallen Jörgen J som fixade avgörandet och precis som nämnde var även hak-Roger J framträdande i den där matchserien. I andra matchen tog också Luleå ledningen, men det gick åt helvete igen och Varulv kunde vinna med 5-2. I tredje matchen, som man då äntligen kunde se på TV hemmavid, bjöd Luleå på hockeypropaganda och utklassningsvann med 7-2. Dags för en vändning tänkte man, men av det blev intet. Varulv gick fram till 3-0 i fjärde matchen och trots att Luleå kvitterade till 3-3 var det inte Lules dag. Det mesta gick in bakom Myllys och snart stod det 6-3. Till slut blev det 7-4 och den här gången var det Myllys som lackade ur. Liksom jag själv hemma vid TV:n för övrigt. Många arga svordomar blev det...