Luleå HF

Schtaan.

Byn med den mest kreativa inställningen till sanning.

Man köper helvilt spelare från när och fjärran. Men har spelaren i fråga bott en vecka i Skellefteå som barn så Vips! är det plötsligt en egen produkt. Vuxna, inköpta spelare konverteras på schtaan-dialekt att bli skoladei den Schtaanska juniorutvecklingen, den bästigaste som funnits.

Större delen av laget är inköpt från andra delar av landet men med Schtaans påhittiga verklighetsuppfattning blir de alla Schtaanbarn, födda, uppväxta och utvecklade i Schtaans hockey. Det är leeeeedarna, som garanterar detta, ledarna som står för Schtaans värdegrunnnnnd, själva hjärtat för Schtaan, de egna ledarna. Som alla är köpta från Norrbotten, ibland från andra delar av landet.

Målvakten är halva laget, sägs det. Nå, Schtaan har aldrig någonsin i Elitserien, vare sig för 30-40 år sedan då man förra gången var uppe; eller nu senaste åren när man fått vara med i Elitserien/SHL igen, spelat med några Skellefteå-målvakter. Alla vakter har de köpt färdiga från annat håll. Och det gäller inte bara de man haft på isen, detsamma gäller för reservmålvakterna. Någon Skellefteåpojke som man utvecklat till vakt så pass att denne åtminstone fått stå reserv och sköta båsdörr; nej det har man aldrig haft i Schtaan. 

För några år sedan köpte man in Anders Forsberg att leda laget. Inte så konstigt, man har ju alltid köpt sina ledare från andra håll i landet. Nå. Anders Forsberg såg till att forma en fungerande ledargrupp och förbättrade det tidigare tuta och kör-gänget Schtaan till att bli en fungerande hockeymaskin, visserligen baserad på inköpta legoknektar men ändå. 

Då blev man avis i Schtaan. Kronprinsarna satte igång en platsrevolution, spred lögner i lönndom om Forsberg, och manövrerade ut hedersmannen för att själva stå och ta emot äran för något man inte förtjäntat.

Så blev det också, och det lag Forsberg byggt upp fixade t o m två Glud i rad. Men nu lämnar köpespelarna skeppet, som köpespelare plägar. Schtaan köper som vanligt in nya spelare, sådana som de sedan "kreativt" kommer att påstå vara Skellefteåpojkar från födseln, uppväxta och utbildade inom Schtaans fantastiska värdegrunnnnnd. 

Men lyckas man ingen, kan man hålla kvar ett lag på hög nivå, nu, när inte längre Forsberg kan leda gänget utan de, som inte haft den rätta kompetensen annat än den, att vilja sola sig i glansen för framgånhgar som är andras, kommer dessa att kunna köpa ihop ett lika bra lag?

Det tvivlar man på.

Men säg det inte högt, för då börjar bertstjärt gråta och hotar med kryyyvarpätarnana!

Bärsärk-laget Bofors får äntligen Mattias Modig vid spaden efter 8 års väntan!

Sommaren 2006 hittade Luleå på att släppa fram båda sina lovande Luleåjunisar som vakter. Man hade Tero Leinonen som tänkt förstevakt men bakom honom både Dadid Rautio och Mattias Modig.

Då beslutade man om ett samarbete med Bofors där bråklaget skulle få låna David Rautio halva säsongen, Mattias Modig halva säsongen, så att de två skulle få speltid. Den andre av junisarna skulle vara kvar i Luleå och sköta båsdörren i Elitserien medan Leinonen tog förstaspaden.

Rautio fick ta hösten hos Bofors och lyckades "så där".

Uppe i Elitserien krisade Leinonen ihop eftersom frun längtade hem till Finland. Han kastade in puckarna och Luleå blev tvugna att släppa in Modig, som snabbt gjorde succé. Modig levererade bästa stats i serien och fick t o m Tre Kronor-chans.

Under tiden räknade Bofors ned till switchen, då de skulle få "landslagsvakten". Tiden närmade sig. Luleå var på väg ned till en viktig match mot Malmö, efter vilken Modig skulle stanna i Bofors på uppvägen medan Rautio skulle hänga på Luleå. 

Leinonen blev förkyld i strumpan och...över en natt ändrade sig Luleå och förklarade att man inte kunde släppa Modig. Mattias fick följa med Luleå hem och man lämnade Rautio kvar hos Bofors.

Bofors kände sig lurade och ilskan gick ut över Rautio. Plötsligt var det hans fel: supportrarna skällde på Berguven och laget hängde på. Bofors förlorade matcher på att de var ett kasst lag, men de skyllde på Rautio och de började ge honom båsdörr medan deras egen kasse vakt fick ta förstaspaden. Denne silade hejvilt men de menade att han var "bättre".

Följden blev att Rautio tappade självförtroendet, hade svårt att leverera och karriären stannade upp. Först några år senare, när han gått till Lillehammer och det verkade gå utför, vände det. Han blev bättre och bättre och slutade som Tippeligans bäste vakt det året. Sedan kom han till Oskarshamn i Allsvenskan, gjorde en finfin säsong, värvades tillbaka till Luleå och resten blev succé.

Under tiden körde Modig på hos Luleå, fortsatte lyckas bra satsestetiskt, men blev hackkyckling bland många av supportrarna och gav till slut upp. Drog till Pölsan men direkt vidare till Nordamerika, misslyckades, gick sönder, ellt gick fel. Senast upp hos Läjkrarna, gck sådär, och nu alltså...till Bofors!