Sven.Savage: Jag gillar den där sannolika tolkningen om varför Wernblom gick till Schtaan, men samtidigt så har jag en fäbless för den turkosa originaltröjan, den med tummen alltså - inte kompromissen med ett lätt editerat klubbmärke.
Jag gillar nog tröjan just för att den lägger en hundkorv på mina eventuella önskemål om (falsk) historisk kontinuitet i vår estetik och ser vi tillbaka på vår historia så hittar vi en anteckning redan i Alfredshems första mötesprotokoll om att man ska gå till "bolaget" och be om stöd. I det fallet att man skulle få överta driften av en dansbana i Hörnett, om jag minns rätt.
Vi är jantagligen det mest pragmatiska och eventuellt även mest skamlösa laget när det gäller företagssponsring i svensk idrott, utanför basketen. Namnbyte till huvudsponsorns, löpande uppdatering av klubbmärke i takt med att företaget ändrat typsnitt (samt versal/gemen-användning) i sin logotyp, M-sportloggan för de egna sportbutikerna, Flygvapenvingen, Fjällrävar, blå Hägglundsränder, spelare som ändrat sina nummer för stridsvagnsreklam, messmörsgult, turkost.
Tror det är därifrån vi får jobba med identiten och de som inte accepterar det har det nog i viss utsträckning jobbigt med sitt supporterskap. Själv väljer jag bara att se på vår kontinuitet i högsta serien jämfört med en viss länskollega (som visst - var först där) för att vara trygg i tanken om att pragmatik är något gott.
Tyvärr verkar dock vår kreativitet på den här fronten ha fått en långsam pyspunka de senaste 10 åren.
MOBILT
· · 
· 
Knegare: Ha ha ha, det var en härlig historia!
Håller för övrigt med dig om hur fånigt det är med de där tilläggen. Själva blev vi Bears och fick ny klubbtröja, jag gillar det inte utan skulle hellre se att vi återgick till vår originaltröja, den med en stiliserad hockeyspelare på bröstet; numera kallad stålmannen.
Det här med tröjor är ett kapitel för sig. Luleå ville moderniseras för något år sedan, kom med en ny stiliserad björn som få supportrar gillade. Vi är vanligen grymt konservativa i sådana sammanhang och vill inte se några förändringar. Klubbledningen förklarade ändå att så skulle det bli. Då slog sig supportrarna samman och förklarade att de på årsmötet skulle rösta bort det nya förslaget och dessutom rösta bort björnen vi haft i tjugo år för att demokratiskt uppnå beslutet att vi skulle återta stålmannen. När ledningen fick klart för sig att de skulle förlora sökte de upp supportrarna och nådde en kompromiss. Vilket bl a innebar att Luleå Hockey senaste säsongen spelade ett antal matcher i stälmannen-tröjan. En av dessa tröjor hänger numera här på väggen bredvid mig:-)
Rekord i tröjfåneri togs dock av MooDoo för några år sedan. De beslutade att MooDoo skulle moderniseras och spela i en tröja i färgerna turkos-orange, riktigt fult sammansatta och mitt på bröstet en gigantisk hundavföring. Det skulle visst föreställa något annat men det enda det liknande var en hunds avlämnade produkt. När tröjan lanserades fick Magnus Wernbloom visas upp, iklädd den pinsamma tröjan. Ojojoj.
MooDoo nyktrade snabbt till och sket i tröjan med skiten på. Men Magnus lämnade MooDoo några år (sannolikt eftersom han blev sur på att ha tvingats skämma ut sig i skittröjan) och spelade Schtaan förbi åratal av misslyckade kvalserier och upp i Elitserien. Så egentligen borde ni tacka MooDoos skittröja för att ni kom upp igen.
Redigerad kommentar