Björn W: U R damned R8! Kanske skulle MoDooismen bytt namn till Ö-vik Energi , för flera år sen, innan Afrika-äventyert, när det fortfarande fanns pengar i den firman? O sportdryck=etanol.Jajusst, det kanske man haft nu & då redan.
Sven: Har du fått en "namne" i Schtaaaans bok?
Björn W: Tack för en härlig historia och en fin beskrivning av hur man som supporter måste man anpassa sig efter verkligheten. Fick man förklara exakt hur man helst sett att ens klubb verkade skulle det förstås något avvika av hur det sett ut, ser ut och kommer att se ut, egentligen. Men hockey är kärlek och i ett förhållande måste man förstås till viss del acceptera partnern som den är för att det hela ska bli lyckligt.
Sådant är inte lätt. Hur gör man t ex när en spelare man håller mycket högt kommer i stor konflikt med ens förening? Ibland har man möjlighet att stödja spelarens inställning och hoppas att klubben ger sig, men blir det riktig bråkigt måste man välja sida, och då är det svårt att välja annan än klubben på något vis. Spelare kommer ändå att komma och gå men överge klubben kan man knappast: vad skulle man då göra?
Några sådana exempel var för oss i Luleå Mikael Renbergs konflikt. Jag hade i alla år stött Renberg i allt, men här var jag tvungen att välja klubben och Renberg gick till Schtaan.
Kan tänka mig att Schtaan-fans ställdes inför samma dilemma när Anders Forsberg sparkades av Schtaan.
Och likadant när Magnus Wernblom gick till Schtaan några år, för er i MooDoo. Som utomstående älskade man att hata Wernblom i MooDoo när vi möttes och det kändes verkligen trist att han inte var kvar. Kul att han avslutade "hemma" ändå.
Den MooDooistiska relationen med sponsor (n/erna) kan ju ställas mot att ni producerat ett flertal spelare som listats högst när det delats ut NHL awards och liknande, jämfört med hur Alfredshemmarna skulle trivts att bara byggt på egna ideella insatser och lirat i division 4 senaste femtio åren. Valet blir ju ganska lätt då;-)
MOBILT
· 
· · 
Sven.Savage: Jag gillar den där sannolika tolkningen om varför Wernblom gick till Schtaan, men samtidigt så har jag en fäbless för den turkosa originaltröjan, den med tummen alltså - inte kompromissen med ett lätt editerat klubbmärke.
Jag gillar nog tröjan just för att den lägger en hundkorv på mina eventuella önskemål om (falsk) historisk kontinuitet i vår estetik och ser vi tillbaka på vår historia så hittar vi en anteckning redan i Alfredshems första mötesprotokoll om att man ska gå till "bolaget" och be om stöd. I det fallet att man skulle få överta driften av en dansbana i Hörnett, om jag minns rätt.
Vi är jantagligen det mest pragmatiska och eventuellt även mest skamlösa laget när det gäller företagssponsring i svensk idrott, utanför basketen. Namnbyte till huvudsponsorns, löpande uppdatering av klubbmärke i takt med att företaget ändrat typsnitt (samt versal/gemen-användning) i sin logotyp, M-sportloggan för de egna sportbutikerna, Flygvapenvingen, Fjällrävar, blå Hägglundsränder, spelare som ändrat sina nummer för stridsvagnsreklam, messmörsgult, turkost.
Tror det är därifrån vi får jobba med identiten och de som inte accepterar det har det nog i viss utsträckning jobbigt med sitt supporterskap. Själv väljer jag bara att se på vår kontinuitet i högsta serien jämfört med en viss länskollega (som visst - var först där) för att vara trygg i tanken om att pragmatik är något gott.
Tyvärr verkar dock vår kreativitet på den här fronten ha fått en långsam pyspunka de senaste 10 åren.