Knegare: Jo om Tomas och tänka sig att han i NHL inte slog tillbaka utan bara reste sig upp efter de vildsinta påhoppen av motståndare medan Tomas etablerade en helt ny typ av spelstil, vilket han var bäst i världen på och som många sökt efterlikna varav Eriksson är en, Ledin en annan. Men det finns bara en Tomas:-)
Dessutom behöver man sätta stilar i sitt sammanhang. Luleå Hockey under första tio åren i Elitserien hade blivit kända för sin offensiva och vindsnabba attackhockey. Att möta oss var som att gå ut i orkan och värst stormade det uppe i Delfinen där många motståndare tappade modet redan innan match då vi släckte lyset och tände tomtebloss; magisk stämning. Vi öste in mål och satsade allt framåt. 1990 hade vi t o m negativ målskillnad fast vi var trea i serien. Man kan säga att Luleå de spelade den hockey som Apklubben velat göra på senare tid, men jag tror allvarligt talat att det enda som skulle gjort att nutida Apklubb skulle ha vunnit mot dåtidens Luleå är i så fall målvakterna med ny stil och nya skydd.
Men till detta lade vi i mitten av nittiotalet styrka för att nå Glud och det lyckades. Fast den hockey som spelades på den tiden speciellt i slutspel var brutal. De lag som inte hade talang eller fysik att vinna match pelade så fult att hela gäng skulle ha plockats av isen och stängts av om det vore idag. Fortfarande anser i stort sett alla att den tuffaste SM-final som någonsin spelats var den mellan Luleå och Frölunda 1996 då de gjorde allt för att stoppa oss men fick lika mycket tillbaka. Det året var Tomas Holmström jämförelsevis en mycket juste spelare;-)
MOBILT
· 
· · 
