Luleå HF

Det finns många anledningar att längta till starten av årets SHL/Elitserie. Övergripande handlar det ju om att hockeylivet på riktigt börjar igen, efter nästan ett halvt års dvala. Ja, vi Luleåsupportrar känner ju detta så väl, liksom supportrar till Pölsan och Warulfven: vi är ju de enda anrika föreningar som varit med de senaste trettio åren.

Andra letar anedlningar som att detta blir sista året med 12 lag i serien, detta blir första säsongen med de nya reglerna för spelplan och icing och så vidare.

Själv ser jag fram emot en ren och juste hockey av en speciell anledning. Vi blir av med de fulaste spelarna, de som i stället för att spela hockey använder klubban för att hindra och för att skada motståndare. De två "spelare" som varit värst och dragit på sig flest tvåminutersutvisningar - i första hand för att ha hanterat sina hockeyklubbor på ett våldsamt och otillåtet sätt - sticker och vi kan se fram emot en mer riktig och vackrare hockey.

Vinnaren av åsnemössan, den spelare som drog på sig flest tvåminutersutvisning är:

Joakim Lindström, APA Stingheads Club, 62 minuter!

Men han var inte värst, igenkligen. För han använde samtliga 55 matcher för att leverera sitt fula spel med highsticking i ansiktet på motståndare som specialitet!

Även om det blev flest utvisningsminuter var faktiskt Jimmie "Tripping" Eriksson ännu fulare för han lyckades fixa hela 58 minuter på bara 48 matcher. 

Att Jimmie, i stark konkurrens av Joakim, var allra fulast förstärks förstås av hans eländiga och osporstliga uppträdande i form av fula filmningar. Har Elitserien/SHL någonsin haft en lagkapten som uppfört sig så illa?

Nej, det tror jag inte. 

Jimmie är nog fulast all time, men priset i år tog Lindström.

Skönt att slippa de eländiga fulspelarna.

Redigerad kommentar