Luleå HF

Hm, jag har ju konstaterat ungefär följande:

1931-1951 Luleå bättre än Apan 20 år

1952-1984 Apan bättre än Luleå 32 år

1984-2007 Luleå bättre än Apan 23 år

2008-2014 Apan bättre än Luleå 7 år

Nu vill ju SS-Apan tala om historia och det är klart att det var lätt för Luleå att vara bättre första 15 åren eftersom Apan inte ens kommit på att sätta sarg runt isen för sina bandyspelare. Men det är ju knappast meningsfullt att diskutera.

Sedan har vi det superanrika 50- och 60-talet när Apan regerade enligt SS-Apan.

Hur är det med det?

Sanningen är ju den att Apan lirade i "högsta serien" i runt tio år. Högsta serien är förstås löjligt att kalla den eftersom den på intet sätt mosvarade den ELIT-serie som bildades 1974 med landets 10 bästa lag.

Den "högsta serie" som Apan tillhörde var en av 2 stycken Division 1-grupper. Dit var man delvis geografiskt inkvoterad, efter organisation av de 8 Division 2-grupperna, och norrgruppen som släppte in lag från de fyra norra Divisionsgrupperna var känt svagare ön Division 1 Södra.

Så 2 x 8 lag kan påstå sig ha tillhört "högsta serien" på den tiden. Naturligtvis inte jämförbart med den korrekta elitserie som Elitserien blev.

Nå. Hur bra var då Apan under det "anrika" 50- och 60-talet.

Hur många gånger under de anrika två decennierna lyckades Apan tillhöra övre halvan av den svagare Norra Division 1?

4 ggr!

Det låter inte speciellt imponerande. Luleå har exempelvis under sin tid i högsta serien (och nu talar vi om en Riktig Högsta Serie, med landets 10-12 bästa lag, inte två "högsta serier" (en paradox bara det, hur kan två samtidigt vara högst?) - Luleå har under sin anrika tid i Elitserien/SHL tillhört högre halvan inte mindre än 20 ggr!

Nej, den där "anrika" gamla tiden inser vi alla är inte värd så mycket.

Sedan hade de "slutspel" också, men några riktiga sådana var det ju inte fråga om. En kort liten serie bara där placeringarna avgjordes av någon poäng hit eller dit, även om Djurgården förstås alltid vann innan Köplustan och Pölsan blandade sig i sent omsider. Men slutspelet hade fröstås inte utvecklats utan det var mer en försöksverksamhet och senare utvecklades det till riktiga slutspel.

Apan slår ju sig för apbröstet och menar att "Vi tog silver i slutspelet TRE gånger". Som sagt, det var en liten serie bara och därmed inte utslagsgivande utan snarare lite lotteri. Man frågar sig hur de kunde lyckas ändå, för i i den riktigare serien, Division 1 Norra var de inte alls lika bra.

Min gissning är den att slutspelet 1955-1965 kom så sent på året och när det handlade om utomhusspel var det lag som hade is längre på året orättvist gynnat, de kunde träna och spela bättre. Så jag gissar att Apan hade fördel av kallare temperaturer. Sedan elitserien är vi ju vana att nå framgång genom elegant och fysisk hockey, men Apans "historiska anrika framgångar, låt vara väldigt få, är delvis betingade av att det var kallare i Apschtaan än i södra Sverige. Mycket att spela Allan för.

Så låt oss sammanfatta. 

Under Apans "anrika" historiska period från 1955 till Elitserien startade 1974 lyckades de komma på övre halvan i serien endast FYRA gånger!

Under Luleås period i Elitserien har vi kommit på övre halvan TJUGO gånger.

Och till det kommer att den "högsta serie" som Apan deltog i bestod av 2x8=16 lag, med viss inkotering. Medan Elitserien under Luleås tid bestått av 10-12 lag. Vår övre halvan därmed betydligt mer ELIT än Apans historiska "övre halva".

Värt att ta ad notam när man ser SS-Apan beskriva Apans förgångna som fantastiska framgångar medan han självmant beslutar att från 1984 och framåt är den "nutid" eftersom Luleå är ett av landets topplag under de trettio åren sammantaget, medan Apan vanligen inte ens fick vara med...

sargad: Hej sargad!

Besöker man Apans hemsida finner man att de erbjuder matchpaket inklusive mat från "Rinkside" där slagskeppet är:

Big Bert Cajun Cheeseburger med coleslaw, saltbgurka, lökringar och country fries. 

Som allt annat som kommer från Apan är dte bara ljug.

Vän av ordning frågar sig exempelvis var "cajun" kommer in i det hela?

Hamburgare?

Cheeseburkare?

Knappast cajun.

Saltbgurka?

Lökringar?

Nej, inte det heller.

coleslaw?

Icke, sa nicke. Coleslaw visst södra US of D men allt från södra US of D är inte cajun. Visst kan man hälla på lite cajunkryddat och kalla det för cajun cole slaw, men det kan du göra med pytt i panna också.

country fries?

Ja, här kommer en riktig apfantasi. Sedan slutet av 1800-talet fanns begreppet chicken fried steak, vilket i princip är en Wienerschnitzel men amerikanerna måste ju alltid "återuppfinna" det som kommer från övriga världen. Så småningom blev den vanligen kallad country fried steak. Att därifrån gå till att kalla potatisklyftor för country fries är förstås helt galet, men går därför gärna hem i Apschtaan förstås. Men inte fan är det cajun. Cajun körde med majs och ris.

Påminner om restauranger som stoltser med "Mexican bla bla" och eftersom jag har bott i Mexiko och kan mexikansk mat brukar jag påpeka att "det här ser ju ut som en vanlig maträtt och jag ska visserligen inte tala med den, men var är det "mexikanska"?" varpå man svarat t ex "det är majs i sallanden....". Lika sanningsenlig är man tydligen i Apschtaan.

Så cajun kan vi skippa och då utgår jag från att man allitererar och väljer CryBertBurger. Annars kan man få gruvarbetarna på sig!

Kan du hitta den i Fjollträsk? Nej, det hoppas jag inte. Jag rekommenderar dig i stället Soldaten Svejk på söder där du kan få riktiga schnitzlar dvs coutry fried steaks om du inte väljer den goda gulaschsoppan. Och dessutom får du riktig öl till maten: börja gärna med en ljus Bernard:-)