Luleå HF

Hur många år tar det?

Har tittat över Apornas "anrika" historia.

På slutet av femtiotalet, början av sextiotalet började man kvala in lag från norrland i en av de TVÅ Division 1-grupperna, som fortfarande väsentligen var ett lokalmästerskap för Stockholm. Det där kvalsystemet innebar att Apan fick vara med, ett spela några slutspel där de falskeligen påstår sig ha tagit silver också. 

Men väldigt snabbt var de borta, och eftersom Norrlandshockeyn då inte hade resurser att vara med speciellt, tog sig Apan ofta upp igen. Mer eller mindre kom man alltid sist i den ena Division 1-gruppen, åkte ur, kom sedan upp igne, åkte ur, och så höll det på.

Först i mitten av sjuttiotalet bildades en riktig och sportsligt likväl som geografiskt rättvis serie, Elitserien. Det var en sådan där säsong då Apan efter att ha åkt ur, precis kommit upp igen så de fick vara med. Tre gånger totalt lyckades man få spela slutspel, t o m vann en gång, men vanligare var att man sju gånger kom man så toksist att man fick kvala för att överhuvudtaget bli kvar och två gånger lyckades man inte fixa det utan åkte ur. En gång gick man upp igen redan efter en säsong men nästa gång blev man borta i 16 år!

Apan var alltså under sextio, sjuttio och åttiotalen ett sådant där lag som i stort sett alltid abbonnerade på att komma bland de sista och tvingas kvala kvar. Det är deras anrika historia. Att hamna under strecket och hamna i kval. 

Under de sexton säsongerna när man inte ens kunde ta sig upp fortsatte man traditionen med kva och kvalade en massa gånger, alltid utan att lyckas.

Där har vi Apans "anrika" historia, en historia som präglas av misslyckanden, misslyckanden och åter misslyckanden. 

Lite svårt för oss från Luleå Hockey att förstå det där. Visserligen var vi första 40-50 åren mest ett Norrbottenslag som inte fick vara med nere i Sydbotten men sedan IFK Luleå och Luleå SK beslutat sig slutat splittra på krafterna lyckades vi bättre år efter år efter år till dess vi blivit mästare. Under trettio raka säsonger i Elitserien har vi väsenligen nått slutspel. Kvala för att stanna kvar? Det har vi aldrig behövt.

Hur ska vi förstå hur det känns för ett sådant lag som Apan som kommit att symbolisera förlorare mer än något annat lag i landet? 

Just nu har Apan genom sin köpefilosofi haft några lyckade år. I vanliga fall skulle de inte räckt till, utan hade abbonnerat på sistaplatser och kval "som vanligt" men eftersom rovdriften av de bästa svenska spelarna var överlägset störst någonsin och alla lag med riktigt bra spelare brandskattats gick det bättre än så.

Fast. Nu håller det på att gå åt helvete igen och man kommer att gå till sin vanliga position, sistaplatserna i serien. När man nu genom konstgjord andning och inköp av spelare från åtta länder lyckats hanka sig fram är det också början till slutet. En miljon om du skriver på, viskar Bagdad-Bob, och spelare som normalt skulle varit typ nummer 10 i en vanlig klubb får 3-4 miljoner för att lira för Apan... ja, då förstår alla att denna Ebberöds bank innebär att dagarna är räknade. 

Faller Apan i år? Eller dröjer det till nästa år? Jag tror iofs att det blir redan nu men skulle det dröja en säsong till blir fallet bara så mycket större. När nu Bagdad-Bob tömt kassakistan och inte kan betala sådana fantasilöner ett år till, hur ska det då gå? 

Vi tar upp några junisar bara, ljuger Bagdad-Bob och levererar därefter fler Apsanningar av typen Gävle ligger inte i Norrland, men vi andra ser ju att junislaget börjar hacka, eftersom de kan lura dit allt färre 15-16-åringar när nu sanningarna om Ap-pennalism kommit ut. Jag tror att Burkölsjunisarna kommer att skita högaktningsfullt i Apan i fortsättningen bland annat.

Nej, de är strax tillbaka på sin naturliga förlorarnivå.