Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
BGJ: Kan se det på ett annat sätt också. När Rönken med assistenten CryBert körde in Rönkenhockeyn i Almtuna och lyfte ett allsvenskt lag från botten till toppen och senare kunde lyfta det försvaret till Luleå i elitserien, delvis till Apan, plus att Melin körde in det i AIK fick det sådana resultat att de flesta lag kände sig manade att ta efter.
I Rönkens mest utprägnade variant körde spelarna oerhört korta byten men under dessa gav alla järnet. De lirar ju slutspelshockey från första match i elitserien, förvånades en unison mediaapparat. Spelarna var på över hela isen och ineldningsvis under hösten märkte man inte att det var speciellt en försvarshockey, tvärtom. Forwards låg på som fan uppe i motståndarnas zon, tvingade fram misstag, erövrade puck, fick extra chanser och de nya allsvenska importerna Arlbrandt.Olausson så också abbottarna öste in mål. Över hela isen var man på motståndarna som inte fick en lugn stund. Lyckades de ta sig in i vår zon var man på dem och pressade, lät de in stå rättvända mot mål och fick de överhuvdtaget göra det var man i skottlinjen, slängde sig och vakterna fick bara ta synliga skott på distans.
Så småningom lärde sig lagen hantera detta, t ex spela sig ur överbelastningarna och Luleås försvar fick jobba mer än anfallet. Vilket man ofat gjorde med säkerheten först - var man pressen drog man isg inte för att lyfta ut pucken eller slå sarg-ut. Men matcherna mot t ex Apan, svåraste motståndet, var på intet sätt dominerat av att Luieå stod kvar i egen zon och slog sarg-ut matchen igenom - vanligen var det full fart framåt från båda lagen inklusive ett väldigt kämpande för att hindra motståndarna.
Mycket av Rönkens idéer lever kvar och gör det i alla lag.
Däremot finns det nya lag som satsat på ett annat sätt. T ex Öret och Trottoarkanten har ofta spelat en extremt försvarsinriktad hockey och hoppats ta pinnar genom kontringar och PP, och även Djurgårn kör detsamma i år. Hockey som i första hand syftar till att rädda kvar platsen i högsta divisionen och om de sedan märker att de kan börjar de bli mer offensiva.
Många gnäller ju livet ur sig på det där men jag kan uppskatta att man spelar efter resurser och gör det bra och tror vilken hemmasupportrar som helst hellre ser att man vinner med 3-2 än förlorar med 67.