Luleå HF

Seriefinal nere i Jönköping. Om det får heta så när Apan ligger hela 11 pinnar före HV-71. Kanske Apan, som förlorade sin vinnarstreak mot Öret senast följer upp med att startar en förlorarstrek? Jag gissar att matchen slutar 2-2 och sedan slänger Apan in järngänget Rob Schremp, Fredrik Lindgren och John Norman för att bli fimpade.

Apmentaliteten förbjuder dem ju att backa, liksom de tidigare lirade PP med fem forwards och släppte in baljor i baken varannan match. Nu släpper de nog fram Rob "jag spelar bara hockey när jag har puck" Schrempen varje gång det ska suddas varpå vi får vänja oss vid den intressanta spelformen 3 mot 2.

Personligen har jag undrat en sak. Efter förra omgången verkar alla vara positiva till 3 mot 3-sudd. Då slipper vi strafflotteriet, menar många och att matcher inte ska sluta oavgjort verkar numera vara konsensus.

Personligen tycker jag det är mot spelets idé att inte accepterat oavgjort. Jag tycker nog att ett lag som givit tänder och blåmärken men knappt kommit utanför egen zon mot övermäktiga motståndare förtjänar glädjen att få dela poängen mot impotenta stjärnor. Men jag är nog ensam i den tanken.

Dock kan man undra om det stannar vid detta. Hur skulle det se ut om ALL hockey spelades 3 mot 3?

En tanke att fundera på. Jag tror att med tiden skulle det spelet ändras och spelarna ändras. Som det nu är skulle vissa spelare dominera stort och det kommer vi att se framöver men mot sådant kommer man att hitta motvapen, det är jag säker på. Men nog skulle det bli en helt annan hockey. Knappast se det nuvarande spelet med en skymmare framför mål medan det pumpas slagskott från blå utan mer vårdande puckinnehav.

Klubbarna skulle förstås spara pengar med mindre trupper. Och det skulle bli färre blåbär och mer stjärnor på isen. Vem vet, det kanske kommer?

Magkänslan är förstås att aldrig i helvitte, hockey är hockey, men på senare tid har man fått vänja sig vid att allt kan ändras.

Kanske blir det som volleyboll där beach volleyball inledningsvis verkade korkat men numera är totalt överlägset den tristare innebolleyvollen, speciellt när det är damlag som spelar:-)

Kanske, kanske inte. Eller så blir det som i brottningen där man byter regler hela tiden, ingen förstår någonting och det ändå alltid slutar med att två tungviktare ligger på golvet och stånkar och stönar och pruttar, något som ser tämligen ekivokt ut, vore det inte för flatulensen.

Läser att "alla" glatt konsterar att Ledins armågsskada "inte var någon fraktur" utan "bara" en skada i leden.

Jag är inte lika övertygad. Frakturer där behöver inte vara så komplicerade. Gipsa in så läker det men tillräckligt stabilt inte ens immobilisera utan tillåta fri rörlighet för bästa möjliga slutresultat, bara att smärtlindra. Skador på känsliga vävnader i armbågsled kan vara nog så knepiga med riskabla slutresultat. Men jag väntar nog till i morgon och riktig undersökning i Sunderbyn innan jag köper ofraktur från fredagskvällakuten i Karlstad. 

Med Dixon sparkad och Ledin skadad, eventuellt en längre tid, skulle positiva nyheter om den där mexiklanska valutan - Peson - vara tacknämliga.

Själva ska vi alltså möta Läjkrarna, ett lag som vi inledningsvis när de tog steget upp till elitserien, alltid vann mot. Vad hade vi? 10-11 vinster i följd? Sedan kom förra säsongen då de jäklarna börjat spela värre Rönkenhockey än vi själva och började slå oss, tillika kämpade ner oss i kvartsfinalen. Från att vi varit deras bogeyteam böt vi sida på något vis.

Och nu i år skulle det bli läjkersår, änkligen, men plötsligt knyter sig allt för Hallammannarna, det går upp, det går ned, allt som tidigare gick in går numera ut och laget imponerar mest genom att i frustration ta till väldigt fulspel och åka på utvisningar och matchstraff.

De ligger visserligen på övre halvan men bara på plats sex och hela 19 pinnar efter Apan som de skulle besegra i år, bedömde alla.

Faktum är att tabellen krympit ihop något sedan Trottorarkanten och Warulfven kommit igång ordentligt. De båda lagen, som tillsammans med MooDoo, drog ut listan då de tre låg långt bakom, är ju på rask marsch på väg uppåt med följd att något annat lag måste komplettera MooDooismen i dödshålet och hela mittentabellen dras närmare. 

Räknar vi bort Apan, HV-71 och Köplustan har vi

4. Pungen 50
5. Öret 49
6. Läjkers 46 
7. Djurgårn 44
8. Ulfven 43
9. Luleå 41
10. Pölsan 40
11. Trottoaren 37
12. MooDoo 35 

Vi har ju faktiskt nästan halva serien - hela 24 matcher och potentiellt 71 poäng per lag - kvar att spela. Med det som bakgrund har jag svårt att tro att Läjkers 9 poäng på Trottoaren är en säker ledning. 

Just nu är dte väl kanske Läjkers och Djurgårn som riskerar att plötsligt bli indragna i matchen på nedre halvan. Trottoarkantens IF och Ulfven har ju länge gått bra nu och kommer att fortsätta klättra. Räddningsplankorna för de övriga lagen ser ju ut att vara Luleå och Pölsan, men vad händer om Luleå lyfter en nivå genom värvningarna och Pölsan lägger av med att jiddra och börjar spela komplett hockey igen?

Spännande tider framför oss.

Förlorar vi idag kan Tottoarkanten vara ikapp oss poängmässigt.

Men vinner vi finns chans att vi passerar både Warulfven och Djurgårn och helt oväntat bara är två pinnar efter Läjkrarna. Nog är det tätt i nedre-mitten av tabellen nu och de lag som tar chansen kan få en jävla medvind*

*det stämmer. Jag vägrar skämma ut mig språkligt genom att snacka momentum som ormätare eller vilken jävla självutnämnd expert med nyinköpt slips som helst. Medvind ska det heta!

Man bör inte använda utländska låneord i de fall det finns en adekvat inhemsk vokabulär disponibel, som gamle finansministern Gunnar Sträng sa.