Luleå HF

Sven.Savage: Bra Pölsanalys av en utomstående sas.
Det komiska är att jag och andra gamla uvar som själva upplevt storhetstiden är de som verkar klaga minst, när vi väl egentligen borde gnälla mest och drömma om gamla tider. Nä, istället är det yngre blöjfans som av nån konstig anledning sitter och tokgnäller sig igenom matcher och hela säsonger, i tron att vi alltid har ett lag för glud varje säsong.

Årets kräftgång beror till stor del på det BZ antyder: lite av Boforsandan saknas, främst personifierad av Ollas och Enterfeldt  och vars skador blivit närmast ödesdigra, som jag ser det.
Visst, två spelare gör inget lag men i det här fallet är det två oerhört tunga pjäser som är borta för resten av säsongen Pjäser man inte kan köpa för pengar, definitivt inte vid den här tiden på säsongen.
Hyser gott hopp om bättring och avancemang i tabellen, när vår nye Slovak anlänt och JVM-spelarna återvänt.

Huge: Vi är motgångssupportrar:-)

En del av de som var med när lagen stod på topp dröp ju av därefter - dvs medgångssupportrar - medan vi som varit kvar per definition blir motgångssupportrar.

Visst ser vi helst att våra lag slåss i toppen och skördar framgångar, men för oss är i första hand laget och där blir vi kvar även när det går emot och även om vårt lag skulle åka ned en eller två disivioner blir vi kvar. 

Vi kommer att ha medgångar och motgångar och även när det ser riktigt illa ut vet vi ju att det kommer att kännas bara så mycket bättre när vi väl är tillbaka på topp. 

Med den inställningen är det lätt att ha is i magen när is behövs i stället för att hysteriskt kräva enbart framgångar för att "godkänna" laget. Tänker man så kunde man lika gärna byta lag eller helt enklet förklara att "jag håller på det bästa laget, och byter tröja efter resultat!".

Det är en extra utmaning i detta. När det gäller sparkboll är ju mitt lag Hammarby där detta exemplifieras mer än i de flesta klubbar. När vi ramlar ur allsvenskan är det OK eftersom vi vet att då vinner vi ettan och kvalar upp igen. När vi ligger uselt i serien vet vi att det ordnar sig om inte i år så nästa år eller något annat år.

Mest besvärligt var det att vinna SM för Hammarby. Det var som en del av själen att alltid försöka men aldrig nå fram. Jag ryser fortfarande obehagligt när jag tänker på känslan på Medis efter den visnt som gav oss Gludet, känslan av overklighet och av att detta är ju inte Bajen.