Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Huge: Vi är motgångssupportrar:-)
En del av de som var med när lagen stod på topp dröp ju av därefter - dvs medgångssupportrar - medan vi som varit kvar per definition blir motgångssupportrar.
Visst ser vi helst att våra lag slåss i toppen och skördar framgångar, men för oss är i första hand laget och där blir vi kvar även när det går emot och även om vårt lag skulle åka ned en eller två disivioner blir vi kvar.
Vi kommer att ha medgångar och motgångar och även när det ser riktigt illa ut vet vi ju att det kommer att kännas bara så mycket bättre när vi väl är tillbaka på topp.
Med den inställningen är det lätt att ha is i magen när is behövs i stället för att hysteriskt kräva enbart framgångar för att "godkänna" laget. Tänker man så kunde man lika gärna byta lag eller helt enklet förklara att "jag håller på det bästa laget, och byter tröja efter resultat!".
Det är en extra utmaning i detta. När det gäller sparkboll är ju mitt lag Hammarby där detta exemplifieras mer än i de flesta klubbar. När vi ramlar ur allsvenskan är det OK eftersom vi vet att då vinner vi ettan och kvalar upp igen. När vi ligger uselt i serien vet vi att det ordnar sig om inte i år så nästa år eller något annat år.
Mest besvärligt var det att vinna SM för Hammarby. Det var som en del av själen att alltid försöka men aldrig nå fram. Jag ryser fortfarande obehagligt när jag tänker på känslan på Medis efter den visnt som gav oss Gludet, känslan av overklighet och av att detta är ju inte Bajen.