Luleå HF

Hm, Robert Pettersson på Hockeysverige har lagt upp en fin slinga där man gång på gång kan se tacklingen från en vinkel iaf (länk).

Försöker se den med tanken att "han gör sig stor" och visst kan man tycka det men jag är inte helt säker från den bilden att han gör sig stor eller hur stor han blev. 

Det finns ju en annan vinkel nedifrån kortsidan där man ser Åslin bakifrån och Emil framifrån och visserligen var det väldigt små och suddiga bilder och jag har inte samma tekniska möjligheter som situationsrummet men där tyckte jag inte att Emil gjorde sig speciellt stor utan snarare åkte mot Åslin på ett normalt sätt.

Andra bedömningar man kan göra. Möjligen viker Emil kroppen lite åt höger mot slutet när Åslin försöker hoppa åt det hållet vilket väl i så fall beror på att Emil hinner bedöma att Åslin försöker smita undan och då följer med eftersom han vill utdela tackling.

Men en annan bedömning som är betydligt tydligare är förstås att Åslin tar ett rejält hopp åt sidan och även om han redan från början är låg blir han då någon-några decimeter lägre och träffar gissningsvis udden av armbågen med högra kinden. 

Åslin är i träffögonblicket så låg att skulle Emil stått rakt hade Åslin haft huvudet i rumphöjd på Emil - en mycket låg höjd att ha huvudet på.

Dessutom. Det ser faktiskt ut som en mycket mild knuff där bara en liten del träffar Åslin på kinden och dessutom hade de inte så hög fart så man tycker inte att den smållen blev kraftig alls.

Om nu Åslin fick hjärnskakning (OM, skriver jag, eftersom Trottoaren inte uteslutit att han spelar i morgon vilket förstås skulle vara uteslutet efter hjärnskakning) är jag bombsäker på att det inte alls beror på den där smällen utan på att Åslin ramlar och slår bakhuvudet på isen.

Just det där när man slår huvudet i isen tror jag kan vara en stor bov i hjärnskakningsdraman. Jag ser hur folk bedömer "den där tacklingen var helt och hållit juste men vederbörande var oförberedd och får skylla sig själv" men så ser man hur han stuper som klubbad oxe och bakhuvudet studsar gång efter gång på isen från en spelare som inte skyddar sig efter att vara borta som följd av en juste monstertackling. Speciellt eländigt om de dessutom tappar hjälpen och slår oskyddat i is.

Här kan man då göra en liknande reflektion. Om nu själva träffen var så beskedlig, hur kommer det sig att han slog i isen utan att försvara sig? Folk åker ju i isen då och då i hockey men låter inte hhuvudet med slappa nackmuskler slå i oskyddat? Ja, min gissning är att han var ur balans eftersom han själv genom det dramatiska undanhoppet där han gick så oerhört lågt satte sig i en situation där han tappade kontroll. Hade han hunnit undan kunde han ha klarat sig. Nu gjorde han det inte tillräckligt och därför gick det som det gick.

OCH...skulle han stått upp och tagit emot tacklingen hade detta aldrig hänt. 

Det är en knivig bedömning med många bottnar. Jag tycker verkligen att de skulle presentera allt bildmaterial på den tekniskt bästa nivån för att utomstående ska kunna bedöma detta ordentligt. 

Och slutligen har jag återigen försökt titta på situationen men för att eliminera min subjektivitet har jag försökt vara i förväg inställd på att Emil drar med vilja ut armbågen för att sätta den i ansiktet på Peter så att han inte kommer undan, utan Emil vill armbågstackla Åslin i ansiktet.

Javisst kan jag läsa in även den tolkningen. Det kan vara så, men det kan också vara fel dvs att armbågen hålls mot kroppen. Det borde man i så fall kunna se tydligt på bilder från kortsidan dvs rakt fram mot Emil. De borde kunna släppa två sådana bilder före/efter alternativt film.

Är det tydligt att han "jänkom" sätter armbågen i ansiktet på Åslin tycker jag han ska ha rejäl avstängning. Gissar att det blir fem matcher då. Men: den där träffen fick Åslin INTE en hjärnskaning av utan det måste ha varit när han slog i isen.

För om den lilla träffen vi ser ger hjärnskakning är det i så fall hjärnskakningar hela tiden vid slagsmål mellan småpojkar.