Luleå HF

Meddelas idag att situationsrummet bedömt kollisionen mellan Emil Abbott och Peter Åslin. 

Deras bedömning är följande:

Leksands spelare David Åslin åker med pucken under kontroll i mittzonen, spelar sedan ifrån sig pucken och får då en tackling av Luleås spelare nr 21 Emil Sylvegård. Emil Sylvegård gör sig större med höger armbåge som träffar Åslin i ansiktet. Åslin utgår direkt från matchen med bekräftad hjärnskakning. 

Beslut:

Nu kör de ju med en massa lustig terminologi men referensgruppen är alltså linjeman Joacim Karlsson, samt Micke Sundlöv, Musse Håkansson och ANders Gozzi. Jag är lite oklar avseende vem den där supervisorn är. Lärking har ju nyligen utsetts till någon position men tror det var att ersätta Peter Andersson som talesman gentemot disciplinnämnden eller hur det nu var.

Nåja. De anser tydligen att Emil i stället för att hålla armbågen mot kroppen "gjort sig större men höger armbåge" som därför träffat Åslin i ansiktet.

Är det så? Borde ju vara det, eftersom de påstår det och gissningsvis har de bättre bildmaterial att bedöma än jag haft från Cmore som visat suddiga små filmsekvenser från två riktningar. Av det jag såg tyckte jag att Åslin träffade axeln och då hade det knappast gått att hävda att Sylvegård felat eftersom det är Åslin som böjer sig ned och försöker hoppa åt sidan. Skulle han stått kvar och upp hade det ju blivit en bröst mot bröst tackling. 

Men de har ju bättre bilder så säger de att Åslin inte träffar axeln utan armbåge är det väl så.

I ilket fall som helst en knepig bedömning. Om nu Emil kommer åkande mot honom och Åslin väljer att kasta sig åt sidan i sista bråkdelen av en skeund och då träffar en annan plats på Emil blir det förstås svårt att hävda att det var Emils syfte och ansvar.

Kanske kan man då påstå att en spelare måste hålla alla delar av armarna invid kroppen inför en tackling (och inte "göra sig stor") men allvarligt talat: se på tacklingar i elitserien. Ungefär i hur många av fallen håller den som tacklar samtliga delar av båda armar invid kroppen för att undvika att motståndaren blir träffad av en utskjutande del om han nu kastar sig åt sidan? 0%?

Det finns ju en annan möjlighet, nämlöigen den att Åslin kastar sig åt sidan för att undvika att bli träffad av Emil men att Emil i sista stund skjuter ut höger armbåge och då blir Åslin träffad i ansiktet. I så fall ska Emil fällas men hade de sett det borde de definitivt ha bedömt saken som att "Emil ger en armbågstackling rakt i ansiktet på Åslin"; inte att "han gör sig stor".

Jag tycker att det var förvirrat uttryckt av situationsrummet. Antingen borde de ha sagt klartext att "han håller inte armen tätt vid sidan av kroppen" eller så borde de ha sagt armbågstackling.

Som de nu uttrycker saken menar de väl det förstnämnda men då är grejen den att Åslin i sista bråkdelarna av en sekund kastar sig undan och då träffar armbågen och då kan man verkligen fråga sig om det är Emils ansvar.

Nu är det min gissning att när de nu uttalat den bedömningen kommer Disciplinnämnden att fortsätta tänket och stänga av Emil. Men här borde de inblandade verkligen ta ansvar för att bringa klarhet och inte öka förvirringen, genom att presentera de bilder på vilka de dragit sina slutsatser.

Annars blir konsekvenserna sådana att varenda en som tacklar i fortsättningen har ansvar att inte göra sig stora utan göra sig små, dvs alla kroppsdelar ska sitta tätt klistrade mot kroppen och frågan är vad de får göra med klubben vid tackling? Hålla den bakom sig?

FRAM MED BILDERNA! Är det Åslin som duckar ned i Emils armbåge eller sätter Emil armbågen i ansiktet på Åslin? En j-a skillnad tycker jag faktiskt.

Hm, Robert Pettersson på Hockeysverige har lagt upp en fin slinga där man gång på gång kan se tacklingen från en vinkel iaf (länk).

Försöker se den med tanken att "han gör sig stor" och visst kan man tycka det men jag är inte helt säker från den bilden att han gör sig stor eller hur stor han blev. 

Det finns ju en annan vinkel nedifrån kortsidan där man ser Åslin bakifrån och Emil framifrån och visserligen var det väldigt små och suddiga bilder och jag har inte samma tekniska möjligheter som situationsrummet men där tyckte jag inte att Emil gjorde sig speciellt stor utan snarare åkte mot Åslin på ett normalt sätt.

Andra bedömningar man kan göra. Möjligen viker Emil kroppen lite åt höger mot slutet när Åslin försöker hoppa åt det hållet vilket väl i så fall beror på att Emil hinner bedöma att Åslin försöker smita undan och då följer med eftersom han vill utdela tackling.

Men en annan bedömning som är betydligt tydligare är förstås att Åslin tar ett rejält hopp åt sidan och även om han redan från början är låg blir han då någon-några decimeter lägre och träffar gissningsvis udden av armbågen med högra kinden. 

Åslin är i träffögonblicket så låg att skulle Emil stått rakt hade Åslin haft huvudet i rumphöjd på Emil - en mycket låg höjd att ha huvudet på.

Dessutom. Det ser faktiskt ut som en mycket mild knuff där bara en liten del träffar Åslin på kinden och dessutom hade de inte så hög fart så man tycker inte att den smållen blev kraftig alls.

Om nu Åslin fick hjärnskakning (OM, skriver jag, eftersom Trottoaren inte uteslutit att han spelar i morgon vilket förstås skulle vara uteslutet efter hjärnskakning) är jag bombsäker på att det inte alls beror på den där smällen utan på att Åslin ramlar och slår bakhuvudet på isen.

Just det där när man slår huvudet i isen tror jag kan vara en stor bov i hjärnskakningsdraman. Jag ser hur folk bedömer "den där tacklingen var helt och hållit juste men vederbörande var oförberedd och får skylla sig själv" men så ser man hur han stuper som klubbad oxe och bakhuvudet studsar gång efter gång på isen från en spelare som inte skyddar sig efter att vara borta som följd av en juste monstertackling. Speciellt eländigt om de dessutom tappar hjälpen och slår oskyddat i is.

Här kan man då göra en liknande reflektion. Om nu själva träffen var så beskedlig, hur kommer det sig att han slog i isen utan att försvara sig? Folk åker ju i isen då och då i hockey men låter inte hhuvudet med slappa nackmuskler slå i oskyddat? Ja, min gissning är att han var ur balans eftersom han själv genom det dramatiska undanhoppet där han gick så oerhört lågt satte sig i en situation där han tappade kontroll. Hade han hunnit undan kunde han ha klarat sig. Nu gjorde han det inte tillräckligt och därför gick det som det gick.

OCH...skulle han stått upp och tagit emot tacklingen hade detta aldrig hänt. 

Det är en knivig bedömning med många bottnar. Jag tycker verkligen att de skulle presentera allt bildmaterial på den tekniskt bästa nivån för att utomstående ska kunna bedöma detta ordentligt.