Luleå HF

Mindre än femton timmar kvar till vi borta ska möta Apan, suvärna serieledarna och dubbla försvarande mästarna för första matchen av tre på tolv dagar. 

Det kommer förstås att bli en omöjlig uppgift för oss och vi får hoppas att hålla siffrorna nere.

Tidigare hade man kunnat hoppas att se skulle ställa sina köpta stjärnor Lehtonen, Schremp och Widing i en lina för att krossa oss men inte ens det kommer att ske nu, eftersom köpeklubben nummer ett fyller på och fyller på med inköpta legoknektar och nu har de ju så många att de utan vidare kan ställa sex linor på isen. Ett remarkabelt läge, som bara de riktigt köpinställda köpeklubbarna kan lyckas med. Vi åker ned för en match i västerbotten men man kunde lika gärna vara i Tyskland. 

Jaja. Vissa har bara ambitionen att köpa till sig spelare till skillnad från andra mer sportsliga, anrika lag. 

Bara att skaka av sig. Det kommer andra tider.

Grattis i förskott till vinsten, Apor. Så småningom får ni nog betala för alla inköp. Genom att återgå till Allsvenskan.

Mindre än 6 timmar kvar till nedsläpp i APschtaan. 

Det här känns som en svår tid framför oss. En tid, som man kommer att minnas framöver. Tolv dagar då tiden stod still. Tolv dagar då vi fick möta Apan hela tre gånger. Tolv dagar, då vår säsong avgörs.

När det gäller SHL är ju förutsättningarna att förutom att vi under denna tid upprepade gånger möter närmaste komkurrenten som alltid älskat att slå just oss och nu kommer att köra oss möra, matchar vi också mot lagen under strecket som gärna vill nå oss innan serien är över för att skicka Svartepetter i Luleåriktning. Efter höstens formgrop hade vi ju dalat ända ned till streck och bara någon ytterligare plattmatch behövdes för att sänka oss därunder.

Men vi kom igång! Fantastiskt fint lagarbete där varenda spelare gav allt de kunde började tippa de uddamålsförluster vi tidigare staplat till uddamålsvinster och därefter har vi allt mer tagit oss från streckkampen. Men det är inte över ännu och skulle vi förlora mot de desperata lagen underifrån kan vi återigen dras in och väl där blir det inte bara vilja och kunna utan dessutomrisken för mentalt paralyserande med hänsyn till tabelläget.

Vidare avgörs ju vår framtid eller inte i årets CHL där vi går semifinal mot Apan. Vinna eller försvinna, svårare är det inte. Luleå har ju sammanlagt under de senaste årens Europaklubbturnering varit bäst av alla med triumfen som juvel i kronan - fast övriga år har vi alltid säger alltid åkt knappt ut i semi genom att förlora avgörande match i övertidssudd eller på straffar. Fast mot finska lag förstås. Men med det i åtanke vore det väl typiskt att semifinalmatcherna slutar oavgjort nere i Apschtaan och likaledes uppe i Delfinen, följt av en övertid där en knepig sargstuds ger flytmonstret Erik Forsell chansen att bakom förlängd mållinje blint bakåtslå en puck som via Lassis skridsko studsar och retligt lägger sig tillrätta just bakom mållinjen. Som vanligt alltså.

Jaja. Det känns att vi är luttrade. Att vi varit nära men alltid åkt mot flyt-Apan senaste åren hur nära vi än varit. Så vi är förberedda.

Om man bortser från det känslomässiga läget och objektivt försöker grasnka förutsättningarna...

Apan är ju i ett hiskeligt slag. Innan jul vann de ju allt de ville. Bara att vrida på knappen för den typiska Apgaloppen så sköljde de över motståndarna till de kommit ikapp och förbi, gärna strax innan slutsignalen. Och varje gång - som vanligt - med en känsla av att de haft flyt. Men ett lag som har flyt varje match har förstås inte flyt. Obehagligt men korrekt. Och nu nöjer de sig inte med att bara leda serien med en massa poäng utan ger sig också på att förstärka och - för sannolikt stora pengar - plockar in en spelare, Pesonen, som alla SHL-klubbar önskat få senaste åren. Till den som har skall vara givet. Känns orättvist på något sätt. 

Visst har Apan förlorat flera matcher efter jul men förklaringen är tydligen att de tränat så hårt att de delvis varit nedkörda vilket de haft råd med eftersom de lett serien så överlägset. Men effekten på lite sikt blir att när de väl kommit igång blir de bara än värre att tas med än tidigare. Och nu, när de har att möta oss tre gånger på tolv dagar, kommer den där effekten att bli avgörande. Förstås. För utomstående objektiva måste tipsen vara att Apan vinner alla matcher och gärna med stora siffror. Isch!

När det gäller Luleå Hockey - återigen med en utomståendes objektivitet - måste man vara imponerad. Oflyten grinade mot laget hela hösten och match efter match förlorades poäng med sena kvitteringar eller uddamål och man föll rakt ned till bottenstriden. Men väl där överraskades alla av hur fint laget tog sig samman och kämpade ännu mer än tidigare. Hur varje spelare gav sitt yttersta och varje insats gick in i kaklet och där bortom. Uddamålsförlusterna växlades till uddamålsvinster och med självfötroendet växte laget och blev mer stabilt och ett mer omöjligt motstånd för andra.

Lassinantti har också visat så pass att han nu har ett stadigt grepp om förstaspaden vilket höjer laget och dessutom har Osten kompletterat med två utmärkta förstärkningar i form av stabila backar som fyllt svåra luckor för Luleå. Dessutom har linorna allt mer mognat och klarnat. T o m Abbottlinan som velat men haft svårt att få ut tillräckligt har hittat sina trilling i form av Emil och växt ut till ett vapen som de inte varit på många år. I skrivande stund talar ju allt för att Emil blir avstängd av DN - en anstängning som inte är korrekt, men som väl ändå blir av - och det blir förstås en kraftig försvagning. En ytterligare försvagning är förstås att vara utan Per Ledin, dynamon, i sådana viktiga matcher som mot Apan men det uppvägs delvis av att alla andra spelare i avsaknad av honom själva går in och spelar Ledinhockey, där tröjan är dyblöt efter varje byte. 

Luleå har alltså vänt upp från en lång period av motgångar och ser nu lovande ut och är en svår motståndare för vilket lag som helst. Men ska man utse ett lag som kan ta en sådan utmaning är det förstås Apan som när den tänt är den mest formidabla motståndare någon kan tänka sig i årets SHL och finns det matcher man kan ganantera en Apa på topp är det förstås mot den geografiskt närmaste konkurrenten Luleå. När matchen dessutom spelas nere i Skellefteå växar förstås chanserna för Apan och bör betecknas som mer eller mindre oöverstigliga för Luleå, som vanligen som bäst kan hoppas på en tapper insats bara för att falla på ett flytmål, som regel inpetat av Erik Forsell, denna sena tiders arvtagare till andra monster som Molin och Dackell...

Redigerad kommentar