Luleå HF

Mindre än 6 timmar kvar till nedsläpp i APschtaan. 

Det här känns som en svår tid framför oss. En tid, som man kommer att minnas framöver. Tolv dagar då tiden stod still. Tolv dagar då vi fick möta Apan hela tre gånger. Tolv dagar, då vår säsong avgörs.

När det gäller SHL är ju förutsättningarna att förutom att vi under denna tid upprepade gånger möter närmaste komkurrenten som alltid älskat att slå just oss och nu kommer att köra oss möra, matchar vi också mot lagen under strecket som gärna vill nå oss innan serien är över för att skicka Svartepetter i Luleåriktning. Efter höstens formgrop hade vi ju dalat ända ned till streck och bara någon ytterligare plattmatch behövdes för att sänka oss därunder.

Men vi kom igång! Fantastiskt fint lagarbete där varenda spelare gav allt de kunde började tippa de uddamålsförluster vi tidigare staplat till uddamålsvinster och därefter har vi allt mer tagit oss från streckkampen. Men det är inte över ännu och skulle vi förlora mot de desperata lagen underifrån kan vi återigen dras in och väl där blir det inte bara vilja och kunna utan dessutomrisken för mentalt paralyserande med hänsyn till tabelläget.

Vidare avgörs ju vår framtid eller inte i årets CHL där vi går semifinal mot Apan. Vinna eller försvinna, svårare är det inte. Luleå har ju sammanlagt under de senaste årens Europaklubbturnering varit bäst av alla med triumfen som juvel i kronan - fast övriga år har vi alltid säger alltid åkt knappt ut i semi genom att förlora avgörande match i övertidssudd eller på straffar. Fast mot finska lag förstås. Men med det i åtanke vore det väl typiskt att semifinalmatcherna slutar oavgjort nere i Apschtaan och likaledes uppe i Delfinen, följt av en övertid där en knepig sargstuds ger flytmonstret Erik Forsell chansen att bakom förlängd mållinje blint bakåtslå en puck som via Lassis skridsko studsar och retligt lägger sig tillrätta just bakom mållinjen. Som vanligt alltså.

Jaja. Det känns att vi är luttrade. Att vi varit nära men alltid åkt mot flyt-Apan senaste åren hur nära vi än varit. Så vi är förberedda.

Om man bortser från det känslomässiga läget och objektivt försöker grasnka förutsättningarna...

Apan är ju i ett hiskeligt slag. Innan jul vann de ju allt de ville. Bara att vrida på knappen för den typiska Apgaloppen så sköljde de över motståndarna till de kommit ikapp och förbi, gärna strax innan slutsignalen. Och varje gång - som vanligt - med en känsla av att de haft flyt. Men ett lag som har flyt varje match har förstås inte flyt. Obehagligt men korrekt. Och nu nöjer de sig inte med att bara leda serien med en massa poäng utan ger sig också på att förstärka och - för sannolikt stora pengar - plockar in en spelare, Pesonen, som alla SHL-klubbar önskat få senaste åren. Till den som har skall vara givet. Känns orättvist på något sätt. 

Visst har Apan förlorat flera matcher efter jul men förklaringen är tydligen att de tränat så hårt att de delvis varit nedkörda vilket de haft råd med eftersom de lett serien så överlägset. Men effekten på lite sikt blir att när de väl kommit igång blir de bara än värre att tas med än tidigare. Och nu, när de har att möta oss tre gånger på tolv dagar, kommer den där effekten att bli avgörande. Förstås. För utomstående objektiva måste tipsen vara att Apan vinner alla matcher och gärna med stora siffror. Isch!

När det gäller Luleå Hockey - återigen med en utomståendes objektivitet - måste man vara imponerad. Oflyten grinade mot laget hela hösten och match efter match förlorades poäng med sena kvitteringar eller uddamål och man föll rakt ned till bottenstriden. Men väl där överraskades alla av hur fint laget tog sig samman och kämpade ännu mer än tidigare. Hur varje spelare gav sitt yttersta och varje insats gick in i kaklet och där bortom. Uddamålsförlusterna växlades till uddamålsvinster och med självfötroendet växte laget och blev mer stabilt och ett mer omöjligt motstånd för andra.

Lassinantti har också visat så pass att han nu har ett stadigt grepp om förstaspaden vilket höjer laget och dessutom har Osten kompletterat med två utmärkta förstärkningar i form av stabila backar som fyllt svåra luckor för Luleå. Dessutom har linorna allt mer mognat och klarnat. T o m Abbottlinan som velat men haft svårt att få ut tillräckligt har hittat sina trilling i form av Emil och växt ut till ett vapen som de inte varit på många år. I skrivande stund talar ju allt för att Emil blir avstängd av DN - en anstängning som inte är korrekt, men som väl ändå blir av - och det blir förstås en kraftig försvagning. En ytterligare försvagning är förstås att vara utan Per Ledin, dynamon, i sådana viktiga matcher som mot Apan men det uppvägs delvis av att alla andra spelare i avsaknad av honom själva går in och spelar Ledinhockey, där tröjan är dyblöt efter varje byte. 

Luleå har alltså vänt upp från en lång period av motgångar och ser nu lovande ut och är en svår motståndare för vilket lag som helst. Men ska man utse ett lag som kan ta en sådan utmaning är det förstås Apan som när den tänt är den mest formidabla motståndare någon kan tänka sig i årets SHL och finns det matcher man kan ganantera en Apa på topp är det förstås mot den geografiskt närmaste konkurrenten Luleå. När matchen dessutom spelas nere i Skellefteå växar förstås chanserna för Apan och bör betecknas som mer eller mindre oöverstigliga för Luleå, som vanligen som bäst kan hoppas på en tapper insats bara för att falla på ett flytmål, som regel inpetat av Erik Forsell, denna sena tiders arvtagare till andra monster som Molin och Dackell...

Redigerad kommentar

Jaha.

Vi väntade oss en justitiedöd och här är den:

"Luleås Emil Sylvegård stängs av i fyra matcher för den huvudtackling han delade ut på David Åslin i tisdagens omgång. En av matcherna omvandlas till böter på 3 000 kronor, det meddelar Luleå via sitt Twitterkonto.

Man meddelar även att straffet i praktiken blir på fem matcher eftersom Sylvegård inte heller får spela den första CHL-semifinalen mot Skellefteå nästa vecka som ligger mellan match två och tre av de tre matcher som Sylvegård ska vara avstängd i."

Jag är lite överraskad att se att man kombinerar spel i olika sammanhang dvs såväl SHL som CHL, och även om man skriver fyra matcher är det förstås fem matchers avstängning varav en omvandlad till böter.

Jag har skrivit så mycket om händelsen att jag avstår från ytterligare synpunkter andra än att konstatera att Emil och Luleå Hockey nu drabbats av ett straff som rätteligen borde ha givits till ledning och läkare för Trottoarkantens IF. 

När det nu bara är att gilla läget kan vi konstatera att den Abbottlina som fått upp farten och blivit vårt farliga vapen nu neutraliserats och det gäller väsentligen hela den kommande perioden av svåra matcher:

Tor 8 jan   Apan-Luleå
Lör 10 jan  Luleå-MooDoo
Tis 13 jan  Apan-Luleå CHL
Tor 15 jan  Pölsan-Luleå
Lör 17 jan  Luleå-Läjkers
Tis 20 jan   Luleå-Apan CHL

Först i den sista av nämnda matcher är Emil tillbaka och kan gå in som trilling-Abbott igen men risken är förstås att Abbottspelet gått i baklås efter två veckor utan varandra.

Tufft avbräck så nära inpå vilket tvingar alla andra att göra än starkare insatser vilket blir svårt eftersom de redan ger 100%.

Grattis till Apan som har flytet att vår farliga förstalina försvagas utan att Apan behöver anstränga sig alls...