Luleå HF

Vill man hitta ett getingbo i svensk hockey ska man gå till Allsvenskan. Inte bara det att de allsvenska topplagen i år slåss mer än någonsin eftersom två extraplatser till Elitserien SHL ska delas ut vilket betyder att 2, möjligen 4 allsvenska laga kommer att ta klivet upp.

Men där uppe i allsvensk topp är det inte så mycket som krånglar tills vidare. Man kör klart serien, lag 1 och 2 identifieras och ett helt gäng under får fightas vidare om att vara med om racet mot bottenlagen i SHL.

Nej, getingboet hittar vi längre ned.

De sju nedersta lag ligger efter de översta sju och ställningen just nu är

8. Almtuna 53p
9. Apslöven 51p
10. Oskarshamn 50p
11. Burkölen 50p
12. Tälje 49p
13. AIK 49p
14. Timrå 48p

Lag ovan det översta strecket tar plats i playoff och kan, om man gör en Rögle, faktiskt ta sig till SHL. Lag under nedre får fightas med Division 1-lag för att behålla sin plats i Allsvenskan.

Och se hur j-a tight det är! Aspis som inledningsvis häckade i toppen har nu en position där en vinst eller förlust ytterligare skulle placera laget på chans till SHL alternativt sist och med risk för Divsion 1. 

Längst ned har vi fyra klassiska ex-elitserielag faktiskt, men det har på senare tid fått upp farten och kan väntas klättra ytterligare. Så här har vi den mest spännande konstellation i hockey-Sverige just nu.

Troligen kommer också Vennervift att upptäcka detta. Om 5-6 år när han tittar igenom "Hockeyåret 2014-2015" under ett toalettbesök...

I sexpressen analyserar man om idrotten elitifierats alltför långt ned i åldrarna. Som alla vet förklarar alla våra största stjärnor att man bör låta unga hålla på med allt möjligt länge och ha kul så länge som möjligt. Specialiseringarna kan vänta. De största talangerna och vinnarskallarna kommer att ta sig fram ändå men riskerar då inte att lägga av för att de tröttnar, för att de inte har kul längre. Och alla andra slipper slås us "du duger inte till, lägg ned din karriär, du har ju ändå flytt 7 år"...

Eller som Sexpressen uttrycker saken:

"Strävan efter höga löner och feta kontrakt får ibland idrotten att tappa just det idrottsliga och med det också det roliga.

I veckan har Sveriges Radio presenterat en granskning de gjort av barn- och ungdomsidrott som visar att allt fler unga lämnar föreningslivet på grund av ett tidigt elittänk.

De orkar helt enkelt inte med den höga pressen på att vinna.

En press som de unga dels sätter på sig själv men framför allt en press som kommer ifrån ledare och föräldrar vars fokus på att den där matchen eller tävlingen ska vinnas har tagit över- hand.

Idrottandet är mer lek än allvar och det är inte svårt att förstå att den bänkade tioåringen inte längre vill vara med i någon klubb längre.

"Vi hade så jäkla kul"

Att skylla det tidiga elittänket på att det finns en dröm om att tjäna pengar, helst stora, på sin sport är kanske att se lätt på saken men att det finns ett problem när idrotten blir för allvarlig är ett faktum."

Tänkvärda ord. Och med dessa som bakgrund är det beklämmande att konstatera att det finns en klubb i svensk ishockey som för närvarande bygger sina framgångar för att de i flera år suttit och ringt runt till talanger som fortfarande går i grundskolan på platser långt ifrån klubben. Berömt, hyllat, lurat pojkarna att flytta hemifrån redan som 15-åringar, för att bo ensamma långt ifrån familjen och vännerna på hemorten, för att drillas in i klubbens hockey. Visst, några klarar av det, lyckas ta sig till klubbens A-lag och klubbens "utbildning av egna juniorer" hyllas av okritisk media. Men alla de vars karriärer spoliseras av klubbens rovdrigt på småttngar, alla de som far illa i ensamheten och den tidiga konkurrensen, offren som dyrt får betala för klubbens "framgångar" - hur tas de upp av "experterna" i media?

Inte alls. Och skulle media försöka vet man ju att klubbens företrädare kommer att grina på presskonferenser. Vilket ansvar har ni? kommer det att dundras! Säger ni att gruvarbetarna ljuger? kommer det att frågas! Ni visar en FRUKTANSVÄRD BRIST PÅ RESPEKT för oss!