I sexpressen analyserar man om idrotten elitifierats alltför långt ned i åldrarna. Som alla vet förklarar alla våra största stjärnor att man bör låta unga hålla på med allt möjligt länge och ha kul så länge som möjligt. Specialiseringarna kan vänta. De största talangerna och vinnarskallarna kommer att ta sig fram ändå men riskerar då inte att lägga av för att de tröttnar, för att de inte har kul längre. Och alla andra slipper slås us "du duger inte till, lägg ned din karriär, du har ju ändå flytt 7 år"...
Eller som Sexpressen uttrycker saken:
"Strävan efter höga löner och feta kontrakt får ibland idrotten att tappa just det idrottsliga och med det också det roliga.
I veckan har Sveriges Radio presenterat en granskning de gjort av barn- och ungdomsidrott som visar att allt fler unga lämnar föreningslivet på grund av ett tidigt elittänk.
De orkar helt enkelt inte med den höga pressen på att vinna.
En press som de unga dels sätter på sig själv men framför allt en press som kommer ifrån ledare och föräldrar vars fokus på att den där matchen eller tävlingen ska vinnas har tagit över- hand.
Idrottandet är mer lek än allvar och det är inte svårt att förstå att den bänkade tioåringen inte längre vill vara med i någon klubb längre.
"Vi hade så jäkla kul"
Att skylla det tidiga elittänket på att det finns en dröm om att tjäna pengar, helst stora, på sin sport är kanske att se lätt på saken men att det finns ett problem när idrotten blir för allvarlig är ett faktum."
Tänkvärda ord. Och med dessa som bakgrund är det beklämmande att konstatera att det finns en klubb i svensk ishockey som för närvarande bygger sina framgångar för att de i flera år suttit och ringt runt till talanger som fortfarande går i grundskolan på platser långt ifrån klubben. Berömt, hyllat, lurat pojkarna att flytta hemifrån redan som 15-åringar, för att bo ensamma långt ifrån familjen och vännerna på hemorten, för att drillas in i klubbens hockey. Visst, några klarar av det, lyckas ta sig till klubbens A-lag och klubbens "utbildning av egna juniorer" hyllas av okritisk media. Men alla de vars karriärer spoliseras av klubbens rovdrigt på småttngar, alla de som far illa i ensamheten och den tidiga konkurrensen, offren som dyrt får betala för klubbens "framgångar" - hur tas de upp av "experterna" i media?
Inte alls. Och skulle media försöka vet man ju att klubbens företrädare kommer att grina på presskonferenser. Vilket ansvar har ni? kommer det att dundras! Säger ni att gruvarbetarna ljuger? kommer det att frågas! Ni visar en FRUKTANSVÄRD BRIST PÅ RESPEKT för oss!
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
36% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
27% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
I sexpressen analyserar man om idrotten elitifierats alltför långt ned i åldrarna. Som alla vet förklarar alla våra största stjärnor att man bör låta unga hålla på med allt möjligt länge och ha kul så länge som möjligt. Specialiseringarna kan vänta. De största talangerna och vinnarskallarna kommer att ta sig fram ändå men riskerar då inte att lägga av för att de tröttnar, för att de inte har kul längre. Och alla andra slipper slås us "du duger inte till, lägg ned din karriär, du har ju ändå flytt 7 år"...
Eller som Sexpressen uttrycker saken:
"Strävan efter höga löner och feta kontrakt får ibland idrotten att tappa just det idrottsliga och med det också det roliga.
I veckan har Sveriges Radio presenterat en granskning de gjort av barn- och ungdomsidrott som visar att allt fler unga lämnar föreningslivet på grund av ett tidigt elittänk.
De orkar helt enkelt inte med den höga pressen på att vinna.
En press som de unga dels sätter på sig själv men framför allt en press som kommer ifrån ledare och föräldrar vars fokus på att den där matchen eller tävlingen ska vinnas har tagit över- hand.
Idrottandet är mer lek än allvar och det är inte svårt att förstå att den bänkade tioåringen inte längre vill vara med i någon klubb längre.
"Vi hade så jäkla kul"
Att skylla det tidiga elittänket på att det finns en dröm om att tjäna pengar, helst stora, på sin sport är kanske att se lätt på saken men att det finns ett problem när idrotten blir för allvarlig är ett faktum."
Tänkvärda ord. Och med dessa som bakgrund är det beklämmande att konstatera att det finns en klubb i svensk ishockey som för närvarande bygger sina framgångar för att de i flera år suttit och ringt runt till talanger som fortfarande går i grundskolan på platser långt ifrån klubben. Berömt, hyllat, lurat pojkarna att flytta hemifrån redan som 15-åringar, för att bo ensamma långt ifrån familjen och vännerna på hemorten, för att drillas in i klubbens hockey. Visst, några klarar av det, lyckas ta sig till klubbens A-lag och klubbens "utbildning av egna juniorer" hyllas av okritisk media. Men alla de vars karriärer spoliseras av klubbens rovdrigt på småttngar, alla de som far illa i ensamheten och den tidiga konkurrensen, offren som dyrt får betala för klubbens "framgångar" - hur tas de upp av "experterna" i media?
Inte alls. Och skulle media försöka vet man ju att klubbens företrädare kommer att grina på presskonferenser. Vilket ansvar har ni? kommer det att dundras! Säger ni att gruvarbetarna ljuger? kommer det att frågas! Ni visar en FRUKTANSVÄRD BRIST PÅ RESPEKT för oss!