Luleå HF

Svarta september är förbi, de två veckor vi mötte Apan tre gånger samt avslutade en omgång mot bottenlaget vilket kunde dragit ned oss o streckstriden samtidigt som vi slogs ut ur CHL av Apan.

Men det gick bra.

Lule slog ut Apan och vi är nu i CHL-final på hemmaplan om European Trophy. Vi slog Trottoaren och MooDoo och enda plumpen i protokollet var förlusten mot Pölsan.

Det får anses vara med beröm godkänt.

Nu har vi en annan runda. Dels ska vi spela final mot Köplustan tisdagen 3 februari. Och innan dess avsluta en runda där vi mött lag på övre halvan för att ommöjligen närma oss dessa lag och nå direktplats till slutspelet.

Redan genomförda matcher är:

Luleå-Läjkers 3-1 3 POÄNG
Lustan-Luleå 4-1 0 poäng 
Luleå-Ulfven 1-2 1 poäng

Och nu fortsätter det tisdag-torsdag-lördag med:

Luleå-Pungen

Djurgårn-Luleå

Luleå-Öret

innan vi laddar för CHL-finalen på tisdag.

Därefter väntar en veckas vila.

Och sedan kommer de avslutande 11 matcherna av Elitserien SHL spelas på 24 dagar. Under dessa 11 omgångar möter vi samtliga övriga lag och då kommer serien att avslutas, placeringarna definieras, tabbeln slutföras och förutsättningarna för slutspelet att klarläggas.

Närmaste tre matcherna har betydelse för hur vi kommer att kunna positionera oss. Pungen och Öret är ju lagen som förutom Ulfven är strax ovan oss. De båda ligger prescis ovan strecket för direktkval, 7 respektive 9 poäng före oss och det handlar alltså om s k sexpoängsmatcher. Nu har vi chans att skaffa oss ett förbättrar slagläge innan slutkampen av serien startar efter en veckas vila.

Dessutom blir det match på Hovet mot Djurgårn, det lag som tillsammans med oss själva ligger ett hopp bakom de där lagen på övre halvan och direktplats, men samtidigt också ett hopp framför lagen som deltar i streckstriden. För Luleås del har vi 6 p till Trottoaren samt 9 p till Pölsan; för Djurgårn är steget nedåt en pinne mindre. Luleå och Djurgårn ligger alltså i limbo med chans och förhoppning att ansluta uppåt men men risk och oro att ansluta nedåt. Efter senaste 1-2 månaders insatser och förstärkningar lutar det mot att Luleå får chans att resa uppåt medan Djurgårn riskerar resan nedåt så visst blir det här en viktig match. Djurgårn är betydligt svårare att tas med på Hovet och Säckens extrema defensiv i kombination med de starka kontrare och målfarliga herrar man besitter blir en tuff uppgift. Jag kommer naturligtvis att närvara på Hovet i denna för Luleå så viktiga stund.

Men först ska vi upp mot Pungen och det redan i kväll. När Pungen besöker Delfinen vet de i förväg att

     Det finns en Pungkrockare i staden,
     han krockar Pungar mest hela dagen,
     han krockar stora, han krockar små,
     han krockar några till de blir blå!

Undrar om inte swinging Melin ger Rautio spaden ikväll? Senast mot Öret tappade man vinsten då Högberg silade tre baljor på åtta minuter i tredje. Pungen har ju haft ambitionen under säsongen att spela in unge Högberg men han har inte fått det genombrott de hoppats på medan David Rautio varit klart bättre och fått ta spaden fler matcher. Berguven har dessutom hela fem nollor - bäst i serien - och hoppas han får fler; men från onsdag och framåt. Det blir i så fall en match i matchen mellan Luleåpojkarna Rautio och Lassinantti i de båda målen. I år har Lassi gjort succé och figtas på vakternas statslista om bäste vakt i serien medan Berguven ligger på plats 5. Känns riktigt bra att ha två Luleåpojkar balnd de fem första av de 32 vakter som testats i årets Elitserie SHL.

Och gissningsvis får vi se Hajen Harju på isen för Luleå ikväll! Hoppas på att Ledin snart är på väg tillbaka också, för att linan Ledin-Harju-Wallmark ska kunna prövas. 

Lite lustigt att från det succéartatade radarparet Omark-Harju kom först Omark tillbaka i seriens slutskede i fjol, och nu är det Harju som förstärker. Omarks återkomst innebar ingen strålande effekt på så vis att vi åkte ju ut mot Läjkrarna redan i kvarten efter påtagliga problem för Rönken att hitta rätt plats för Omark och det blev väldiga omkastningar i linorna som följd av det. Det var helt enkelt alldeles för få matcher kvar för att det skulle hinna fixas vilket känns trist när vi hade Linusarna Omark och Klasen samtidigt. Harju får ju betydligt längre tid på sig och samtidigt känns det som att det finns luckor i laget där en måslkytt och måltjuv som Harju kan passa in mer naturligt än det var för Omark när vi redan hade en Linus på linjen.

Det blir en intressant kväll och lite grann tre matcher närmaste fem dagarna när man något mer väntar på matchen om en vecka då Europas bästa klubblag ska utses genom matchen mellan Luleå och Köplustan...

Tyckte nästan lite synd om Apan när jag skrev ovanstående. Nu är de utslagna i kampen om European Trophy och det är Luleå som slagit ut Apan. Nu börjar de återigen snacka skit om turneringen som igen, i Apögon, är en plastig Kalle Anka-turneing för blåbärslag, där de med nöd och näppe hankade sig förbi åttondelsfinal på straffar och kvartsfinal på straffar innan de mötte Luleå och torskade redan under full tid bl a eftersom de har sådana fulspelande råskinn som Apsevc och Apsvensson som drog ned Apan i fallet.

Men dessutom när vi ser fram emot matcher-i-matcher mellan två utmräkta vakter som båda är Luleåpojkar, utvecklade av Luleå Hockey, samtidigt som att köpeklubben Apan aldrig haft en egen vakt sedan Eldkvarn brann. Eller för att travesterande Fröding uttrycka det på annat sätt med Lasse Bagdad-Bob J:s egna ord:

     Jag köpte mig vakter för pengar,
     för mig fanns ej andra att få,
     med sex fingrar på banjosträngar,
     jag ljuger till schtaan kom de som små!

Redigerad kommentar

Är detta slutet för Apans korta tid på toppen?

De flesta känner ju bakgrunden men här kommer en kort sammanfattning. För bortåt tio år sedan tänkte ett gäng pitegrabbar som kommit in i Apklubbens ledning ut en strategi för att lyfta upp Apan till en toppnivå inom svensk hockey. Man skulle säkra upp en hittills outnyttjad bakväg för att skaffa sig billiga men duktiga hockeyspelare. Detta genom att kartlägga de övriga lagen i framför allt Västerbotten och Norrbotten och identifiera talanger redan nere bland pojklagen för att sedan genom förhållandevis billiga ersättningar lyckas få ner dessa till Schtaans hockeygymnasium där man kunde suga in de bästa direkt till Apklubben för att några år senare kunna slänga majoriteten på skräphögen men presentera de bästa som "egna" spelare utvecklade av Apklubben själv.

Och det lyckades. Ingen annan klubb hade ens övervägt att någon skulle ge sig på att kontakta pojkar redan på högstadiet för att med smicker, pock och lock, skulle sno dessa från de övriga föreningarna. Grabb efter grabb knycktes till Apschtaan från Glommers, Byske, Teg, Järved, Lycksele, Kiruna, Boden, Piteå, Kalix, ja t o m från Luleå och speciellt från Umeå!

Pojkarna övertalades i första hand genom att bli smickrade att den "anrika föreningen" hade upptäckt just deras talang och genom att krydda med småersättningar kände de sig stolta och tacksamma och drog till Schtaan, många inte alls mogna för att lämna familj och vänner och klara sig ensamma vid så unga år. Men det bekymrade inte Apan - "lite svinn får man räkna med". Ensamma och utelämnade utsattes de för ett hårt grupptryck att viga sitt liv åt Apan i en sekterisk miljö som inte stod långt ifrån Flugornas Herre. Några lyckades, de flesta lyckads inte. Hur svåra konsekvenser denna rovdrift fört med sig vet ingen, eftersom de som vet inte sprider den kunskapen. Men en del historier har läckt ut i media om pojkar som utsatts för tryck av närmast pennalistisk art när inhyrda Apföreträdare som "lärare" straffat de som inte blint lydit order. Under senare tid har allt mer blivit känt och många juniorer har sökt sig bort exempelvis till Luleå och Umeå. 

För Apan var det en god affär. En stor del av finansieringen kom från själva skolsystemet och därutöver kunde Apan förstärka med mycket små medel för att suga åt sig talangerna och fylla sina juniorlag där också några enstaka egna spelare från Skellefteå kompletterade. Tittar man igenom Apans junislag finner man att >90% kommer från andra moderklubbar i Västerbotten och Norrbotten. Suget från Västerbotten var mer naturligt och med starka insatser lyckades man länge dränera Umeå och Burkölen, men eftersom en majoritet av ledarna kom från Norrbotten hade man också kontakter och god kunskap där vilket man utnyttjade till fullo och de dominerades också av pitegrabbar, som uppfyllda av tanken på hämnd för att "Luleå snott den elitserieplats man ansåg borde ha varit pites" inte skydde några medel.

Att det hela fungerade väl, dvs ledde till sportslig framgång, vet vi alla. Apan gick upp i Elitserien, änkligen, kvalade sig kvar och klättrade därefter i tabellen år efter år samt gick allt längre i slutspelet för att till slut nå finaler och därefter vinna dessa.

För att nå ända fram var man förstås tvungna att förbättra inköpet av kompletterande köpespelare som skulle ge dem de stjärnor man behövde och trots ett antal misslyckade försök lyckades man till slut suga åt sig vad som behövdes för att bli vinnare. 

Därefter har ju verkligheten hunnit ikapp Apan. Rovdriften bland pojkar i Västerbotten och Norrbotten har identifierats och lag som Burkölen och Luleå har gjort de strategiska satsningar som varit nödvändiga för att stoppa dessa stölder. Samtidigt har köpespelarna dragit och Apan har därigenom tappat det underlag på vilket man nått toppen. Nu har man visserligen genom århundradets köpfest där de svarta pengarna under bordet synes ha varit av hittills ej skådad nivå fyllt på sitt lag så mycket att man tvingas sälja bort de sämsta av de inköpta köpespelarna för att få plats i omklädningsrummet för nya inköp.

Hur länge håller det? Ett år? Två år? Kan man vinna Le Mat ens i år, eller börjar raset nu? Svårt att veta exakt när men nu kommer fallet, det kan vi vara säkra på.

En ytterligare käpp i Apans hjul sticks nu in av förbundet och spelarorganisationen SICO som utan att nämna Apan vid namn förklarar att man identifierat ett missbrukat område som man nu kommer att sätta P för (se länk från Hockeysverige om ärendet).

Vi kan ju ta fram några belysande exempel på vad detta handlar om och citerar följande:

"Svensk juniorhockey präglas allt mer av professionalitet. Samtidigt råder det en förvirring bland klubbar och spelare om vilka kontraktsregler som gäller. Nu vill SICO ha ett standardiserat kontrakt för alla svenska hockeygymnasium.

- Vi hoppas att det ska finnas klara regler för vad som gäller, till exempel vilka regler som ska gälla vid byten av klubbar och på så sätt tona ner stressen kring att byta klubbar. Just stressen är det primära som vi vill få bort, säger Christian Sjögren som är en av agenterna som arbetar med frågan."

"Varje år slåss klubbarna och deras respektive hockeygymnasier med varandra i jakten på de största talanger – och man gör det utan något större regelverk eller standardiserat avtal.

– Från SICO och agenternas sida anser vi att det skulle vara bra med ett ramverk och ett standardkontrakt. Det måste finnas lite rim och reson i vad som erbjuds av klubbarna och vad som är en skälig ersättning till spelarna, säger agenten Erik Ryman."

"– Man måste ha respekt för de olika ekonomiska situationerna i de olika klubbarna för det skiljer en stor del mellan toppen i SHL och botten av Allsvenskan för det kan inte vara så att en klubb ska kunna locka 15-20 klubbor, skridskor fri lägenhet och kanske till och med lön samtidigt som en annan klubb inte ens kan erbjuda ett par handskar, säger Christian Sjögren. Christian menar också på att en spelare går miste om alternativa vägar till utbildning så fort personen tagit emot ersättning eller lön. Bland annat stoppar det spelaren från allt spel på collegenivå senare i karriären.

– Det är något som många föräldrar som inte känner till i början av säsongen då vi agenter inte är involverade i avtalen, eftersom vi inte får kontakta spelarna innan den 1 januari det året de fyller 16 år, säger han."

"– Det handlar om att upplysa och hjälpa spelarna, samt föräldrarna, att inse att de kanske har det ganska bra på hemmaplan, istället för att jaga de ”stora” kontrakten som erbjuds på olika hockeygymnasium ute i Sverige. Samtidigt vill vi att klubbarna ska konkurrera vad det gäller utbildning av spelarna istället för att locka med pengar till en spelare i 15-årsåldern, säger Martin Nilsson."

Fullständigt korrekta tankar som tar hänsyn till pojkarnas bästa och kommer att leda till ett stopp för de egoistiska gärningar som i skymundan utförts av ledare för en icke nämnd klubb som därvidlag snarast påminner om hur mafiosos gjorde boxare från gettomiljöer till livegna kontraktsbundna "slavar" för länge sedan. En del av sådan skumrask har numera stoppats.

Men nu är det också hög tid att stoppa nutida mafiosos i Apschtaan.