Luleå HF

Är detta slutet för Apans korta tid på toppen?

De flesta känner ju bakgrunden men här kommer en kort sammanfattning. För bortåt tio år sedan tänkte ett gäng pitegrabbar som kommit in i Apklubbens ledning ut en strategi för att lyfta upp Apan till en toppnivå inom svensk hockey. Man skulle säkra upp en hittills outnyttjad bakväg för att skaffa sig billiga men duktiga hockeyspelare. Detta genom att kartlägga de övriga lagen i framför allt Västerbotten och Norrbotten och identifiera talanger redan nere bland pojklagen för att sedan genom förhållandevis billiga ersättningar lyckas få ner dessa till Schtaans hockeygymnasium där man kunde suga in de bästa direkt till Apklubben för att några år senare kunna slänga majoriteten på skräphögen men presentera de bästa som "egna" spelare utvecklade av Apklubben själv.

Och det lyckades. Ingen annan klubb hade ens övervägt att någon skulle ge sig på att kontakta pojkar redan på högstadiet för att med smicker, pock och lock, skulle sno dessa från de övriga föreningarna. Grabb efter grabb knycktes till Apschtaan från Glommers, Byske, Teg, Järved, Lycksele, Kiruna, Boden, Piteå, Kalix, ja t o m från Luleå och speciellt från Umeå!

Pojkarna övertalades i första hand genom att bli smickrade att den "anrika föreningen" hade upptäckt just deras talang och genom att krydda med småersättningar kände de sig stolta och tacksamma och drog till Schtaan, många inte alls mogna för att lämna familj och vänner och klara sig ensamma vid så unga år. Men det bekymrade inte Apan - "lite svinn får man räkna med". Ensamma och utelämnade utsattes de för ett hårt grupptryck att viga sitt liv åt Apan i en sekterisk miljö som inte stod långt ifrån Flugornas Herre. Några lyckades, de flesta lyckads inte. Hur svåra konsekvenser denna rovdrift fört med sig vet ingen, eftersom de som vet inte sprider den kunskapen. Men en del historier har läckt ut i media om pojkar som utsatts för tryck av närmast pennalistisk art när inhyrda Apföreträdare som "lärare" straffat de som inte blint lydit order. Under senare tid har allt mer blivit känt och många juniorer har sökt sig bort exempelvis till Luleå och Umeå. 

För Apan var det en god affär. En stor del av finansieringen kom från själva skolsystemet och därutöver kunde Apan förstärka med mycket små medel för att suga åt sig talangerna och fylla sina juniorlag där också några enstaka egna spelare från Skellefteå kompletterade. Tittar man igenom Apans junislag finner man att >90% kommer från andra moderklubbar i Västerbotten och Norrbotten. Suget från Västerbotten var mer naturligt och med starka insatser lyckades man länge dränera Umeå och Burkölen, men eftersom en majoritet av ledarna kom från Norrbotten hade man också kontakter och god kunskap där vilket man utnyttjade till fullo och de dominerades också av pitegrabbar, som uppfyllda av tanken på hämnd för att "Luleå snott den elitserieplats man ansåg borde ha varit pites" inte skydde några medel.

Att det hela fungerade väl, dvs ledde till sportslig framgång, vet vi alla. Apan gick upp i Elitserien, änkligen, kvalade sig kvar och klättrade därefter i tabellen år efter år samt gick allt längre i slutspelet för att till slut nå finaler och därefter vinna dessa.

För att nå ända fram var man förstås tvungna att förbättra inköpet av kompletterande köpespelare som skulle ge dem de stjärnor man behövde och trots ett antal misslyckade försök lyckades man till slut suga åt sig vad som behövdes för att bli vinnare. 

Därefter har ju verkligheten hunnit ikapp Apan. Rovdriften bland pojkar i Västerbotten och Norrbotten har identifierats och lag som Burkölen och Luleå har gjort de strategiska satsningar som varit nödvändiga för att stoppa dessa stölder. Samtidigt har köpespelarna dragit och Apan har därigenom tappat det underlag på vilket man nått toppen. Nu har man visserligen genom århundradets köpfest där de svarta pengarna under bordet synes ha varit av hittills ej skådad nivå fyllt på sitt lag så mycket att man tvingas sälja bort de sämsta av de inköpta köpespelarna för att få plats i omklädningsrummet för nya inköp.

Hur länge håller det? Ett år? Två år? Kan man vinna Le Mat ens i år, eller börjar raset nu? Svårt att veta exakt när men nu kommer fallet, det kan vi vara säkra på.

En ytterligare käpp i Apans hjul sticks nu in av förbundet och spelarorganisationen SICO som utan att nämna Apan vid namn förklarar att man identifierat ett missbrukat område som man nu kommer att sätta P för (se länk från Hockeysverige om ärendet).

Vi kan ju ta fram några belysande exempel på vad detta handlar om och citerar följande:

"Svensk juniorhockey präglas allt mer av professionalitet. Samtidigt råder det en förvirring bland klubbar och spelare om vilka kontraktsregler som gäller. Nu vill SICO ha ett standardiserat kontrakt för alla svenska hockeygymnasium.

- Vi hoppas att det ska finnas klara regler för vad som gäller, till exempel vilka regler som ska gälla vid byten av klubbar och på så sätt tona ner stressen kring att byta klubbar. Just stressen är det primära som vi vill få bort, säger Christian Sjögren som är en av agenterna som arbetar med frågan."

"Varje år slåss klubbarna och deras respektive hockeygymnasier med varandra i jakten på de största talanger – och man gör det utan något större regelverk eller standardiserat avtal.

– Från SICO och agenternas sida anser vi att det skulle vara bra med ett ramverk och ett standardkontrakt. Det måste finnas lite rim och reson i vad som erbjuds av klubbarna och vad som är en skälig ersättning till spelarna, säger agenten Erik Ryman."

"– Man måste ha respekt för de olika ekonomiska situationerna i de olika klubbarna för det skiljer en stor del mellan toppen i SHL och botten av Allsvenskan för det kan inte vara så att en klubb ska kunna locka 15-20 klubbor, skridskor fri lägenhet och kanske till och med lön samtidigt som en annan klubb inte ens kan erbjuda ett par handskar, säger Christian Sjögren. Christian menar också på att en spelare går miste om alternativa vägar till utbildning så fort personen tagit emot ersättning eller lön. Bland annat stoppar det spelaren från allt spel på collegenivå senare i karriären.

– Det är något som många föräldrar som inte känner till i början av säsongen då vi agenter inte är involverade i avtalen, eftersom vi inte får kontakta spelarna innan den 1 januari det året de fyller 16 år, säger han."

"– Det handlar om att upplysa och hjälpa spelarna, samt föräldrarna, att inse att de kanske har det ganska bra på hemmaplan, istället för att jaga de ”stora” kontrakten som erbjuds på olika hockeygymnasium ute i Sverige. Samtidigt vill vi att klubbarna ska konkurrera vad det gäller utbildning av spelarna istället för att locka med pengar till en spelare i 15-årsåldern, säger Martin Nilsson."

Fullständigt korrekta tankar som tar hänsyn till pojkarnas bästa och kommer att leda till ett stopp för de egoistiska gärningar som i skymundan utförts av ledare för en icke nämnd klubb som därvidlag snarast påminner om hur mafiosos gjorde boxare från gettomiljöer till livegna kontraktsbundna "slavar" för länge sedan. En del av sådan skumrask har numera stoppats.

Men nu är det också hög tid att stoppa nutida mafiosos i Apschtaan.