Luleå HF

Rättskipningen i ishockey. 

Nu har vi i praktiken följande ordning:

1. Matchdomare dvs zebror

2. "Situationsrummet" dvs "hockeyexperter" som levererar beslut som mest karakteriseras av att det ena beslutet är mer obegripligt än det andra.

3. Disciplinnämnden, politisk korrekt instans som bara verkar kolla prejudikat numera.

4. Riksidrottsnämnden dit t ex Tollefsen överklagade formuleringen att han mordhotat en linjedomare och fick rätt med motiveringen att han talade ju norska.

Sedan går det inte att överklaga vidare, påstår man.

Vilket kan vara formellt riktigt men allvarligt talat - det är lika felaktigt som påståendet att vi har fungerande zebror.

Naturligtvis kan man göra åt vidriga beslut av inkompetenta fria middagsminglare. Vilken klubb som helst kan föra knepigheter vidare i civil domstol för att tvnga fram ordentligt skadestånd från knäppgökar som fattat orimliga beslut som drabbar en klubb ekonomiskt.

Vi tar ett gammalt exempel. Hockey-VM 1987. Västtyskland inledde starkt och spöade både Finland och Kanada. Dessa två länder lyckades då - i bästa Warulfsvtradition - komma på att en västtysk spelare många år tidigare lirat landskamp som B-junis för Polen och överklagade till internationella förbundet som - med beslutsfattare från Kanada och Finland förstås - tog av Västtyskland poängen och dömde att matcherna slutat 0-5 för Västtyskland.

Tyskarna anmälde då internationella förbundet till civil domstol som dömde förbundet till stort skadestånd om de inte ändrade beslutet, vilket de förstås gjorde.

En bieffekt av det beslutet var att Tre Kronor - som skulle spela nedflyttningsturnering - i stället blev klara för slutspelet och då gick hela vägen och tog första Gludet för Tre Kronor på 25 år.

Ovanstående ett illustrativt exempel på att man inte är skyldig att acceptera korkade beslut som i grund och botten beror på att förbundet tillhandahåller klanarslen som zebor och därefter fyller på med ännu fler klantiga arslen högre upp i beslutsordningen.

I år har det varit ett otal helt vidriga beslut och jag börjar tycka att nu har vi fått nog! Är det inte dags att ta ett prilotfall, tvinga upp förbundet till en riktig domstol och se till att de drabbas av dryga böter som följd av att de skiter i vilken kvalitet på zebror vi får stå ut med? I stället för att ordna saken. Strategiskt kunde man kräva 5% av ersättningen som SHL-lagen får av Cmore för att använda dessa för att fixa detta: på kort sikt genom att hyra in kompetenta domare från utlandet - med sådana pengar skulle vi t o m kunna köpa NHL-proffs - och på lång sikt genom att organisera domarutbildningar som plockade upp lämpliga personer, inte höjdhoppare och annat dravel som är uppenbart olämpliga och borde ha stoppats i tid, ungefär som att man inte plockar in folk med paranoid psykos att utbildas till kustjägare.

Från Luleåhorisont kan jag ta tre exempel:

1. Igår gjorde Wallmark mål på Öret men det underkändes av situationsrummet och den enda rimliga förklaringen är förstås att situationsrummet hade krökat till rejält.

2. Någon vecka sedan skickade situationsrummet upp expertbedömningar av a) Sigalet och Lundberg åker ihop i tackling, Lundberg råkar skada knä ren olycka b) Apsevc sätter in en utstuderat ful kmätckling kombinerad med västerkrok i magen på Ledin. Situationsrummet beskriver händelserna identiskt "knätacklingar" skickar till disciplinnämnde som ger identiska straff. Återigen ett läge då endast intag av flytande varor kan förklara situationsrummets agerande.

3. Något tidigare: Trottoarkantens IF skickar in en spelare som fortfarande är sjuk efter hjärnskakning. Denne får en pytteträtt på Emils överarm, som emil håller mot kropp, och faller ihop och kräks. Det finns naturligtvis ingen förklaring akut utan detta beror på den fula tackling mot huvudet vederbörande trottoar tidigare fått. Dom: Emil stängs av.

Samtliga dessa anser jag helt säkert skulle inneburit att rejäla skadestånd skulle ådömts förbudet att betala Luleå, om man valt att föra talan i civil domstol.

Nu tycker jag att vi ska slippa sådant, men det förutsätter att vi kan ha viss respekt för rättskipningen inom hockey. Med hänsyn till hur de numera agerar är det tveksamt om det finns skäl för sådan respekt längre...

Läser att Mark in da Mark stämt Luleå Hockey på 170 000 eftersom han inte fick någon lön medan han gick dopingavstängd, dvs från början av juli till början av september vilket borde innebära att han hade ungefär 85 000 i månadslön.

Osten bekräftar det hela men menar att Owuya får stämma de som stängde av honom medan Luleå Hockey inte är skyldiga utan är tredje part.

Hmm, intressant.

Från Owyuas synvinkel kan man förstås hålla med om att han ska ha den lön som han avtalat. Klubben å sin sida kan förstås hävda att man anställt honom att spela hockey och om han är avstängd för doping kan han inte det och får inte heller lön. Undrar hur andra klubbar och spelare hanterat detta.

När sedan Owuya blir frikänd är det förstås riktigt att hävda att då borde han också kompenseras för den ekonomiska förlust han gjort som följd av det felaktiga beslutet. 

Kanske borde han INTE ha varit avstängd under pågående överklagande?

Konstigt, detta. Min gissning är att sportens regelverk inte är avstämt mot verkligheten. Dvs den som för talan i civil domstol borde kunna bli ersatt för elände och ekonomiskt bortfall som följd av kokade "sportsliga" beslut.

Lite svårt att gissa hur det här slutar. Kanske Luleå får punga ut med 170 lakan och följden blir förstås att hädanefter skriver alla in i kontrakt att lön inte utbetalas till den som är avstängd för doping - även om vederbörande i ett senare läge frias. Men någon skyldig måste det finnas och nog borde de bli de som fattat det korkade beslutet. Intressant att följa detta...