| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
För det första har vi förutsättningarna. Apan har tagit in en massa nya köpespelare i år. Det innebär an väldig skillnad jämfört med läget i de tidigare slutspelen. Nu har de ändå visat att de fungerat så bra under säsongen att de återigen leder serien med en massa poäng och det är förstås imponerande. Men håller de ihop hela säsongen ut och kommer de att kunna vara lika segerrika under slutspelet när alla lag kommer att kämpa betydligt hårdare och lyfta en nivå? Det vet vi inte.
Jag har noterat signaler som antyder att det kan bli svårt för Apan.
För det första: hur bra kan de spela när de måste spela bra? De har så bra spelare att de vunnit nästan allt mot seriens sämre lag - men mot lagen högra upp har de ju faktiskt minussatsestetik! Vad kan det bero på? Nu har jag bara sett enstaka matcher där Apan lirat mot andra lag men de jag sett har givit en del att fundera på.
Vi i Luleå har ju mött Apan hela åtta gånger i år och jag kan jämföra med hur det sett ut tidigare år; vad än Apan hittar på att ljuga om kan du vara övertygad om att matcherna mot oss är väldigt viktiga för Apan och för apsupportrar. Under tidigare år har det också märkts. Fr o m att de återkom till Elitserien har de varit beredda att göra allt för att slå oss och ofta lyckats även om det blev svårare för dem när Rönken och Bulan ledde oss ett antal år. Men Aporna var extremt svåra att få koll på för oss. Även om vi många matcher ägt puck och spel under långa perioder - ja, matcherna mot Apan har blivit allt viktigare för varje år för oss - har vi haft otroligt svårt att komma åt dem eftersom de givit allt, precis allt. Hela j-a laget har varit beredda att slänga sig på isen för att lyckas peta bort puck eller för att med ansikte om det behövs vara i skottlinjen i vägen för att skydda sitt mål även om det kostat tänder och blod. Under säsongerna 2007-2014 har jag inte efter en enda match - och det handlar om nästan 30 matcher - haft intrycket att Apan INTE gjort sitt absolut yttersta mot oss, givit precis allt de kunnat. Och kom ihåg - i genomsnitt har Luleå varit landets näst bästa lag 2010-2014 och bl a vann vi Elitserien ett år. Vi nådde ju också final mot Apan 2013 och då var vi j-t bra efter imponerande vinster mot Kpölustan och Warulfven i kvart och semi. Och i finalmatcherna mot Apan var vi också bra - ägde puck och spel väldigt mycket och efter flera av matcherna var det även Apanhängares uppfattning att matcherna varit jämna och ofta att Luleå faktiskt varit det bättre laget. Men ändå var vi tämligen chanslösa och förlorat samtliga fyra matcher. Varför? Därför att vi förlorade närtan alla man-mot-man-situationer och därför att när en lulespelare slängde sig att täcka apskott slängde sig två apspelare att täcka luleskott. De ville vinsten mer än vi och därför vann de.
Så, hur ser det ut i år? En j-a skillnad! Jag tycker att de forna apspelare - de som blev kvar sedan >10 dominerande stjärnor drog - fortfarande är beredda att ge lika mycket. Inte så stor skillnad där. Men de nyinköpta köpespelarna har inte alls det där i sig. Vissa som Lehtonen, Schrempen och Widringen väljer snarare att kliva undan och det där är väldiga energitapp. Likadant börjar jag undra om inte också Pesonen - som är en fantastisk målskytt - också är av samma skrot och korn. Under åren har vi sett många sådana inköpta stjärnor som när det blir riktigt tufft kliver undan och inte alls är beredd att ge allt för att vinna den match som spelas. Vi har ändå förlorat tre matcher mot Apan i år men då ska man betänka att Luleå i år har varit betydligt svagare än senaste säsongerna. Och nu i januari-februari har vi mött Apan fyra gånger. Första gången var vi oväntat bra med i matchen men förlorade ändå. Nästa gång klev vi upp ett steg och Apan kunde inte skydda sig tillräckligt utan släppte oavgjort. Sedan har vi spöat Apa två matcher i rad och båda gångerna rättvist efter att ha varit det bättre laget inklusive att vi kämpat ner Apan, som inte alls kunnat mobilisera sig lika bra inom laget som tidigare dvs de tidigare Apspelarna har försökt, men köpespelarna försvinner, blir osynliga och vill helst att den tuffa matchen ska vara över så de får ösa in mål mot mindre jobbiga lag.
Vissa tänker inte så långt utan tror att suverän serieledning med automatik är lika med = lika bra som tidigare. Så är det inte. Förr om åren hade Apan i stort sett alltid positiv stats mot de svåraste konkurrenterna (sämre mot kölagen eftersom de inte tände Apan). I år är det tvärtom. Tidigare om åren sköljde Apan över motståndarna som inte hann med - årets offensiv är INTE lika stark. Och backmässigt lyckades de nästan genomgående spela sig ur press - men det kan de inte längre: de små, unga backarna slår bort puckar och begår misstag i egen zon. Vaktsidan i gungning, känns inte som att de har två pålitliga vakter längre utan som bäst en för ögonblicken och kliver den av silar den andre.