Jag tycker att dett var trevligt att Bulan Boys fick vinna. För Bulan Boys framtid i årets serie. Trevligt dessutom att Trottoarkanten torskade igen. För några veckor sedan trodde jag verkligen att Trottoaren, som efter en taskig inledning varit så lyckade, månad efter månad, var omöjliga för Pölsan att nå ikapp, men undrens tid är inte förbi. Plötsligt har Trottoaren helt kollapsat och nu har de förlorat en massa matcher i rad. Plötsligt ligger Bulan Boys 5p - med målskillnad 6p - före Trottoaren och det betyder alldeles utmärkta chanser för att både Bulan Boys och Djurgårn fixar detta -delvis genom egen styrka men framför allt som följd av att när det verkligen gällde höll inte fuskbygget Trottoarkantens IF.
Hyllningarnas dag i Delfinen igår.
Dock inte med anledning av hockeyn som inte var där på riktigt om man inte talar om Pölsans insats att ta tre poäng borta för första gången sedan oktober 2014.
Man kunde tänkt sig att publiken skulle ha tagit chansen att hylla Bulans återkomst och i vanliga fall skulle det nog ha varit fokus. För nu fanns ju annan anledning.
Nämligen att hylla landslagsjanne efter sitt jubileum med många matcher, och det skedde också, men det blev inte heller fokus. För nu fanns ju annan anledning.
Robin Jonsson! Vackra banderoller över klacken hyllande den Robin vi tagit till våra hjärtan, den härliga back som utan att hävda sig utåt varit så grymt viktig för vårt täta försvar i många år. Något vi först i år, när han inte varit med, riktigt insett vidden av.Robin blev ju tvungen att ta farväl av spelarkarriären i veckan och gjorde det så imponerande vackert. Extra mycket värmde det när han berättade hur mycket han och hans familj trivdes i Luleå och att de skulle bosätta sig här. Hoppas på en fin roll inom Luleå Hockey för Robin!
Och efter att ha suttit på pressläktaren under första perioden klev Robin sedan ner och ställde sig mitt i Luleåklacken och ledde t o m klacken i ett "Ge mig ett L...".
Kan det bli vackrare?
MOBILT
· · 
