Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Hyllningarnas dag i Delfinen igår.
Dock inte med anledning av hockeyn som inte var där på riktigt om man inte talar om Pölsans insats att ta tre poäng borta för första gången sedan oktober 2014.
Man kunde tänkt sig att publiken skulle ha tagit chansen att hylla Bulans återkomst och i vanliga fall skulle det nog ha varit fokus. För nu fanns ju annan anledning.
Nämligen att hylla landslagsjanne efter sitt jubileum med många matcher, och det skedde också, men det blev inte heller fokus. För nu fanns ju annan anledning.
Robin Jonsson! Vackra banderoller över klacken hyllande den Robin vi tagit till våra hjärtan, den härliga back som utan att hävda sig utåt varit så grymt viktig för vårt täta försvar i många år. Något vi först i år, när han inte varit med, riktigt insett vidden av.Robin blev ju tvungen att ta farväl av spelarkarriären i veckan och gjorde det så imponerande vackert. Extra mycket värmde det när han berättade hur mycket han och hans familj trivdes i Luleå och att de skulle bosätta sig här. Hoppas på en fin roll inom Luleå Hockey för Robin!
Och efter att ha suttit på pressläktaren under första perioden klev Robin sedan ner och ställde sig mitt i Luleåklacken och ledde t o m klacken i ett "Ge mig ett L...".
Kan det bli vackrare?