Luleå HF

Jag vet. Jag borde bara länka. Men nu tänker jag klippa in delar av en artikel skriven av Anna Friberg, en journalist på Sexpressen som skriver om lite blandad sport.

Och nu skrivit det mest förnuftiga jag sett på länge om hjänrskakningar och hockey.

Jag VET ju att det måste komma förändringar och det utav bara helvete. Det måste bli ordning på detta och det kommer att finnas en dag - inom en nära framtide hoppas jag - då hockeyn räddats genom att detta problem har blivit löst.

Då kommer man att visa upp filmsekvenser t ex när en Köplusteback laddar för kung och fosterland och i "rätt ögonblick" kastar sig uppåt så att han undviker att träffa kropp och i stället placerar en stenhård axel med en rörelseenergi på hundratals kilo rakt in i ansiktet på Cam Abbot, knäcker näsen och slår ansiktet i blod på olika ställen samtidigt som hjärnan åsamkas sådana skador att Cam i runt 30-årsåldern, får pensionera sig från hockeyn och hoppas han kan leva ett fullgott liv utan hjärnskador. Och så kommer man att visa upp "experter" som mumlar om heads-up! och "Disciplinnämnd" som beslutar att "Det var helt OK". Man kommer speciellt att visa upp idioten Wikegård som kräääääver mer sånt här! Mitt intryck av Wikegård i de lägena är att han uppträder som värsta formen av Pure White Trash, rejält nedsupen på moonshine special, förklarande vilka typer som borde offras. Jävla dåre!

Nå, från dårar över till motsatsen. Till Anna Friberg. Läs och njut:

"Egentligen är det inga konstigheter. Ishockey är en kontaktsport, det tacklas, bråkas och stökas.

Som det på sätt och vis ska vara.

Jag tror varken spelare eller publik skulle tycka hockey vore hockey om inte hårdheten, det fysiska, fanns där.

Inte jag heller.

Med hårdheten kommer skadorna, vilket varenda spelare som åkt ut på en rink är medveten om. Men frågan är om alla är medvetna om hur hjärnskakningar kan förändra livet fullständigt. Jag är faktiskt inte så säker på det. Och med ett allt tuffare svenskt hockeyklimat känns det oroväckande.

Det är ingen ny forskning, man har vetat det länge. Att upprepade hjärnskakningar kan ge livslånga men, som balansrubbningar, kronisk huvudvärk, migränattacker, depressioner, parkinson och alzheimer.

Hjärnskakningar och huvudskador är extremt farliga och tyvärr väldigt vanliga numera.

En spelare kan få en smäll och spela vidare innan han plötsligt börjar må dåligt. Exakt hur allvarlig en hjärnskakning är vet man egentligen inte förrän efter tillfrisknandet.

Ändå fortsätts de fula huvudtacklingarna att tillåtas utan större konsekvenser eller speciellt hårda straff.

I går togs ämnet upp i en samsändning i SVT mellan "Hockeykväll" och "Debatt".

Som vanligt fanns det två poler - för och emot. Och som så ofta i "Debatt" gav själva debatten inte mycket mer än ett, jaha.

Men det betyder inte att frågan inte är viktig, tvärtom. Det är däremot dags att börja agera i stället för att diskutera.

En del menar att den bästa lösningen för att minska det är brutala hockeyvåldet är att få spelare att ta större eget ansvar, att puckföraren måste se upp mer. "Vara beredd på att man kan bli tacklad".

Visst, jag kan förstå resonemanget. Och kan man på något sätt utbilda spelare att blir mer vakna och beredda på isen så är det väl bra, men det räcker knappast.

Jag tror att den enda lösningen är hårdare regler för huvudtacklingar.

Skärp straffen, gör dem långa och se till att spelarna bli utan lön under tiden de är avstängda.

SHL:s vd Jörgen Lindgren satt i publiken under gårdagskvällens "Debatt", han kom med några korta instick men fick inte komma till tals speciellt mycket.

På sitt sätt synd, det hade varit intressant att höra hans resonemang mer.

Men det viktigaste är ändå att Lindgren sätter på sin dagordning, och det omedelbart, att se till att det blir skärpta regler inom svensk hockey.

Det är hans, SHL-ledningens och hockeyförbundets ansvar. Jag hoppas de tar det, annars riskerar antalet hjärnskador inom hockeyn öka allt mer."