Om köpespelare.
Apsupportrar som Ulf-Ture har ju av naturliga skäl inte hängt med eftersom de varit försvunna från elithockeyn i Sverige så länge någon kan minnas och Ulf-Tures schwammel har alltså ingen förankring i verkligheten. Vi som vet, vet följande.
Långt tillbaka var det vanligt att de bästa spelarna från Norrland värvades ned till Stockholmsklubbarna för att spela hockey på Elitnivå. Den s k "elithockeyn" på den tiden bestod ju bara av lag från Stocksholmsområdet i stort sett och kvarteklubbar som Atlas Copco m m var "elitklubbar" medan lagen högre norrut inte ens fick vara med. Så småningom under 50- och 60-talen öppnades det hela upp och Norrland bjöds in men först i och med bildandet av Elitserien 1974 hade en korrekt nationell ordning organiserats för hockeyn. Dessförrinnan hade Brynäs seglat upp och i stället för att grabbarna lågt uppifrån norr hamnade i Stockholm började de fastna i Gävle för Brynäs, som hade en massa stjärnor från framför allt Kiruna t ex brödern Salming, Tord Lundström, Lars-Göran Nilsson m fl. Dessutom fastnade Kirunagrabbarna nere i Skellefteå.
Det var den tidens naturliga gång och inte så konstigt heller. Men den hockeymässiga urbanisering innebar att t ex Kiruna AIF som skulle ha varit bäst i landet, om inte spelarna värvades ned till de rikare klubbarna, inte ens kom med i eliten.
Under 80- och 90-talen kom nästa steg då rika sponsorer klev in. Örebro köpte en "miljonkedja" från Skellefteå (Hardy, Krobbe, Martin) för att bli elitklubb, men misslyckades. Andra gjorde liknande försök. Mest lyckade blev Percys Malmö som köpte upp en landslagsfemma+målvakt från Warulfven och skaffade sig några Glud genom det.
Sådär höll det på. De flesta klubbar dominerades av spelare som var uppväxta lokalt men några stycken rörde på sig av olika skäl.
Nu är vi framme vid millennie-skiftet ungefär. Då inträffade Warulfven och satte en ny standard för köpeklubb. Warulfven avvecklade sina egna A-junisar eftersom man var så rika att man kunde köpa färdiga spelare från andra klubbar och fyllde på sitt lag med "andras produkter" för att få bästa möjliga lag vilket lyckades. Värsta Köplustan hängde på och Köplustan - som var enda klubb i hela VG region hade år efter år landets bästa juniorlag men bara enstaka fick plats i Köplustans A-lag eftersom de köpte färdiga spelare från övriga landet. Ett ytterligare lag som hängde på som köpeklubb var Pungen, som successivt köpte in en massa spelare för att bli kvar i Elitserien med förhoppning ta Glud och lyckades nästan.
Sedan kom nästa fas och den kanske viktigaste. Utvidgningen av NHL, skapandet av KHL och den ökande satsningen nere i länder som Schweiz, Österrike och Tyskland innebar att exporten av svenska spelare utomlands eskalerade och fullkomligt drog iväg. I detta nu har den nått sådana nivåer att vi har >150 spelare som lirar i utlandet och bland dessa finns naturligtvis den absoluta majoriteten av alla våra bästa svenska spelare.
Samtidigt har en massa svenska klubbar lärt sig av hur Warulfven med kommunalt stöd skaffade sig stor arena och stora inkomster och hängt på samma tåg mer eller mindre lyckade. För en del elitklubbar har det lyckats men också städer nerifrån systemet som Växjö och Örebro har hängt på och i allmänna konkurrensen lyckats ännu bättre än de gamla elitlagen.
Den nya ordningen innebar bl a att Djurgården åkte ur Elitserien. Djurgårn fick fram en generation av förträffliga unga spelare men de sögs alla över till nordamerika och sedan visade det sig att man inte kunde fylla på med nya duktiga hockeyspelare från Stockholmsområdet eftersom andra klubbar hade betydligt bättre stöd av kommunerna och sponsorer och helt enkelt betalade bättre än Djurgårn och snodde alla talanger. Detsamma drabbade förstås AIK och Södertälje (och Hammarby) och på sikt kanske det bara blir DIF som kan vara kvar i svensk hockeyeliten - som under 1920-1960 i stort sett var lokalmästerskap för Stockholm!
Slutligen har hela denna utveckling där svensk hockey kontinuerligt har motsvarande åtta kompletta svenska lag spelande i utlandet inneburit att man till slut plockade bort tröskeln för nordamerikaner vilket inneburit en ny rekryteringsmarknad där skickliga sportschefer som hos Läjkrarna nu kunnat rekrytera ihop svenska mästare.
Kartan är alltså helt omritad. Att gny om köpespelare är inte bara omodernt utan också inkompetent och okunnigt. Många Apor pysslar med sådant dravel i syfte att håna och hata andra klubbar och vi vettiga skiter förstås vanligen i det. Då och då gör jag ett nedslag för att rycka de falska kläderna av APan och visa att Apan är naken och det gjorde jag alltså igår när jag visade hur Luleå Hockey - tvärtemot Apans okunniga dravel - är dominerat av "egna produkter".
Men vi alla icke-Apor vet ju hur det ligger till. När man räknar in spelare utan att använda kulramar designade för folk med sex fingrar per hand.
MatteB: Jag håller med. Tycker om sådant ungefär likadant som du och allvarligt talat spelar det ingen större roll.
Diskussionerna om köpelag, där apsupportrar som Ulf-Ture i det oändliga tjatat ihjäl sig genom att föra fram "sanningen" att Apklubben är världens bästigaste plantskola och i stort sett bara fyller laget med egna produkter som snabbt blir "NHL-stjärnor", medan alla andra lag är fula, fuskiga köpelag är bara bedrövliga.
När jag lyfte fram 14 egna produkter i Luleå var det med Apterminologi, där de senaste tio åren rövat pojkar och juniorer från främst västerbotten och norrbotten; de flesta av deras "egna" kommer inte från Skellefteå utan Umeå, glommersträsk, arvidsjaour, lycksele, boden, luleå, piteå, gällivar-malmberget och kiruna. En bakgrund aporna gärna döljer och lyfter fram dem som "egna produkter".
Att sedan fastna i en härva där man i stället för hockey diskuterar icke-hockey som ska man vara 0, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 eller 20 år när man kom till klubben och exakt vad fick man ha lärt sig eller inte lärt sig innan man kom för att defineras som egen produkt - det är bara extermt knäppt.
Men om du läst Ulf-Tures elakartande förföljande av Luleå vet du att han använder en måttstock för att förklara att Apklubben domineras av Approdukter medan Luleå bara har enstaka lulespelare om ens någon: här vände jag kappan efter Ulf-Tures vind och visade upp hur Luleå Hockey, med Ulf-Tures apmåttstock, domineras av egna produkter.
I detta får du också ta med i beräkningen den politiska organisationen av olika platser. Luleå som stad har en relativt liten geografisk utbredning som följd av att det vid norrbottenskusten finns ett flertal tätbefolkade kommuner som ägde stadsrättigheter. Mer naturligt skulle varit att kanske sett hela området Luleå-Boden-Piteå som en stadsstruktur och i praktiken fungerar det också till stora delar så. Här kan folk på på 15-30 minuters avstånd från Delfinen men formellt vara bosatta i "en annan stad" och därför rankas som icke-egna produkter. Eftersom det spelas organiserad klubbhockey för pojkar och juniorer i såväl Piteå och Boden finns det ingen anledning att tvinga över alla in i Luleå Hockey tidigt utan pojkarna kan spela kvar i egen omgivning med pojkarna från samma område och samma skola till dess att de är mogna att ta nästa steg.
Så har det alltså fungerat under alla tider men senaste tio åren dök Apklubben upp med idén att sno från Luleå Hockeys naturliga upptagningsområde genom att kontakta talangerna i Piteå-Boden-Luleå när de går i nian av högstadiet och till billig kostnad sno dem till Apklubben. Ta typexemplet Oscar Sundqvist. Hans farsa Anders Sundqvist är tidigare ordförande i Luleå Hockey och familjen är en Luleå Hockey-familj, Oscar är uppväxt på läktaren i Delfinen med Luleå Hockey som favoritklubb. Familjen var bosatt i Boden kommun 10-15 min från Delfinens ishall och alltså närmare än många som bodde i Luleå kommun, och Oscar lirade hockey med klasskamraterna i Boden. Till gymnasiet var det förstås tänkt att han skulle bjudas över till Luleå men veckan innan Luleå Hockey ringde hade Lasse Bagdad-Bob J bjudit honom till Skellefteå och lurade honom att skriva på ett bindande kontrakt. Nu var han en av Apans viktigaste spelare denna säsong, och natuuuuurligtvis presenterad som eeeeegen produkt.
Ulf-Ture förklarar vidare att alla som kommer från Skellefteå kommun är egna, även om den kommunen är orimligt stor geografiskt eftersom tätorterna runt om är för små och utspridda för att bilda egna kommunledningar utan alla hör till Apschtaan som storleksmässigt - geografiskt - är dubbla storleken jämfört med alla andra kuststäder i västerbotten-norrbotten. Så grabbar från Boden-Piteå, som bor närmare Luleå ishall Delfinen är oegna, medan grabbar som bor längre från Apschtaan Vips! mirakulöst blir "egna grabbar" för Ulf-Ture.
Jämför med Stockholmsområdet. Det naturliga upptagningsomårdet för Djurgården och AIK har fröstås varit hela Stockholm men inte fan spelar alla småpojkar i Djurgården eller AIK utan i stort sett alla kommer från Huddinge, Nacka, Hammarby, Väsby, Stocksund, Jakobsberg, Vallentuna etc. Och när tiden är mogen går de till storklubbarnas juniorlag. Avståndet geografiskt och i tid för att ta sig till träning och hemmamatcher kan för många vara betydligt längre än för grabbar boende i Piteå-Boden att ta sig till Luleå. Och vem bryr sig?
I Ulf-Tures mentalt svårbegripliga vindling är dessutom sådana som Jimmie Hollywood och Fiasko-Jocke Lindström Apspelare med Apanknytning medan t ex Janne Sandström är en köpespelare som Luleå snott från Piteå.
Jimmie Hollywood är född i Apschtaan men familjen flyttade långt söderut innan han blivit av med blöjan och först som medioker senior hamnade han sedan i Apschtaan men enligt Ulf-Ture var han ju så många säsonger där och lagkapten att han av sådana skäl ska räknas som Apa.
Fiasko-Jocke föddes i Apschtaan och valde själv som 15-åring att lämna och flyttade till Övik. Och under närmaste runt tio åren utvecklades han till hockeyspelare framför allt i MooDoo men också i AHL/NHL innan han kom till Apklubben några säsonger.
Janne Sandström är född i Luleå. Men är med familjen uppväxt i Piteå där han började lira hockey. Piteå på den tiden hade hittat på att vara farmarklubb till AIK och skickade junisen Janne till Stockholm där han lirade några säsonger för AIK, tröttnade och åkte hemåt, körde en säsong i Apklubben och fick sedan komma till Luleå Hockey. Nu har han spelat 15 säsonger i rad för oss är sedan länge assisterande kapare och skrivit på för en 16e.
Jimmie Hollywood och Fiasko-Jocke kvalar i Ulf-Tures veritabla orddiarré in som spelare med väldigt tydlig Apanknytning men Janne Sandström är en "köpespelare".
?
MOBILT
· 
· · 
