Knegare: Håller med du. Förhållandet att lag köper spelare har sedan länge fått en annan karaktär. Att ha ett lag, som Luleå hade 1996 när vi tog Glud senast, där truppen helt dominerades av grabbar från Luleå, kryddade med spelare från i första hand Norrbotten och några importer finns inte längre.
Det avgörande numera är hur man med de ekonomiska resurser man förfogar över på bästa sätt får ihop ett slagkraftigt lag.
Tidigare var det nästan självklart att den klubb som hade mest pengar köpte de bästa spelarna och därför fick de starkaste trupperna. Exempel på sådana rika lag som haft dyra trupper under 2000-talet är förstås Warulfven, Köplustan och i någon mån HV-71, även om HV framför allt hade fördelen att ha knytit en osedvanlig stark generation av jönköpingsgrabbar till sig för många år.
Mer moderna exempel på hur lag hittat nya vägar är:
Luleå Hockey. Ett lag med en begränsad ekonomi men med en sportsligt skicklig ledning blev bäst i klassen på att identifiera spelare i Allsvenskan som kunde bli starka i SHL. Detta, tillsammans med Rönkenhockeyn, tog oss från att vara ett bottenlag till ett lag som vann serien, som spelade final och som vann Europamästerskap samt var landets åtminstone tredje lag under några år.
Apklubben. Hittade en billig nisch genom att långsiktigt strategiskt knycka de bästa talangerna från västerbotten och norrbotten redan när de var i 15-årsåldern och därför mycket billiga att suga åt sig. På så sätt blev Apan självförsörjande med många duktiga junisar som klev in i A-laget och presterade på hög nivå. Med dessutom kommunalt stöd i ryggen kunde man dessutom identifiera ett antal dyra klasspelare som fyllde ut laget. Samtidigt som många andra klubbar var drabbade av exporter och förluster varvid konkurrensen minskade i Elitserien kunde Apan ta sig till topp och blev under ett antal år landets klart bästa lag.
Läjkers. När dörren öppnades för mer än två nodamerikaner per klubb lyckades Läjkers genom en utsökt scouting samt en kommunal börs att betala för sig värva ihop ett lag med många nordamerikaner som verkligen kunde komplettera varandra och spela laget före jaget. Det hela lyckades så bra att Läjkrarna bara några år sedan de gått upp i Elitserien SHL kunde knipa Gludet.
Hur fortsätter det nu?
Luleå har förbättrad ekonomi och kan nu konkurrera med de andra klubbarna om etablerade stjärnor. Nu fyller vi på med en rejäl stomme av nordamerikaner. Men kan Osten - som varit bäst på att bedöma Allsvenskans spelare - göra detsamma med nordamerikaner och kan vi hålla ihop det lika bra som Läjkrarna?
Apan har tappat spelare och tappat försprånget och måste handla in färdiga, alternativt identifiera lovande talanger. Men har de skickligheten att hitta rätt? Några apsupportrar hävdar ju att Lasse Bgdad-Bob J är fenomenal på detta, men många menar att hans facit över åren faktiskt är rätt dåligt. Själv tror jag ju att det var stödet av Anders Forsberg som innebar att man under tre år kunde rekrytera ihop ett lag som sedan liksom ett självspelande piano tog två Glud. Bagdads köpresultat från i fjol var allvarligt talat ett stort misslyckande där han öste på med stjärnor med högrisk för divalater och detta innebar till slut att laget kollapsade och man misslyckades såväl i det svenska som i det europeiska mästerskapet. Och nu i år kommer man att vara tvungen att handla in många ersättare, samtidigt har man bara signat Rit-Ola samtidigt som de flesta andra är på god väg att stänga sina trupper. Det här låter lite underligt kan man tycka.
Vilka lag blir det duktigast på att få ihop ett slagkraftigt lag hela vägen i år?
Lyckas Läjkrarna igen, nu när de tycks tappa en del spelare? Kan Luleå nå ända fram i år? Kan Apan steppa tillbaka? Får Warulfven eller HV ihop det? Kan Öret ta fortsatta klivet uppåt? Kan Bulan Boys få ihop ett lag som jagar skiten ur konkurrenterna?
Jo, det blir spännande att se hur de olika lagen på olika sätt kan lyckas.
Och att tjata om köpespelare och sitta och räkna dagar och millimetrar för att hävda att man har sanningen om definitionen av egna produkter och annat dravel för att tjata köpespelare om andra lag.... det måste man nog vara en Ulf-Ture för att slösa tid på.
Knegare:Det känns befriande att det finns vettiga Saikare här på snacket, tack!
Jag har verkligen ingenting emot Saik, tvärt om. Hade inte ni gått upp i Elitserien och vi fick derbyn igen (trots att ni inte tycker det är derbyn men det struntar vi i) så hade vi nog inte varit kvar vi heller utan dött sotdöden pga svågerpolitik och ryggdunkande men nu blev föreningen tvingade till uppryckning.
Att det sedan finns ubertroll som Pitebon Ulf-Ture som med lånta Saikfjädrar hittat ett sett att idka krypskytte mot Luleå i allmänhet och LHF/Osten i synnerhet är djupt beklagligt för det drar föreningen Skellefteå AIK i smutsen. Att ingen Saikare sätter ner foten känns sådär och i omgivningens ögon som ett tyst godkännande. En sund rivalitet med glimten i ögat hör till och är ok men Ulf-Tures år av förföljelse är allt annat än ok och tyder på någon form av sjukligt beteende. Glad att i alla fall du visar vad du tycker, det uppskattas.
MOBILT
· 
· · 
Sven.Savage: Köpespelare hit å köpespelare dit...det går ju inte att raljera om det längre. Numera är ju hokkyn "big business"...det enda som gäller är ju att se till att företaget/laget minst går runt...eller helst går med vinst...å gärna utav bara h-vete...
Så att Skellefte ska göra en repris av vad dom lyckades med i mitten av 90-talet är förmodligen väldigt osannolikt.
(Egentligen skruvat att lägga en sån här text i detta forum...men med Ulf-Ture på andra sidan så är det som det är...)