Luleå HF

Sven.Savage: Jo men om man nu ser till GRUNDSERIEN så var nog Hudachek (lr hur fan man stavar) viktigare för sitt lag än Lassinanti. Vill påstå att han var ett större MVP helt enkelt. Sen är det ju inget snack om att Joel gjorde en kanon säsong.

Ska bli oerhört spännande och se om Joel kan göra ett lika bra andra år. Det var nog länge sen en ung målvakt som slog igenom så stort klarade av att följa upp det året efter. (Typ Lundqvist?)

Ullmark var ju inte riktigt nära tyvärr...

Hocekysverige har genom att intervjua >180 f d spelare, tränare, domare, journalister utsett Sveriges bästa genom tiderna och bildat en fjärdefemma, en tredjhefemma, en andrafemma samt en förstafemma (inklusive vakt).

Sådana där omröstningar brukar som regel vara tämligen värdelösa då de domineras av närliggande minnen och spelare.

Men när det gäller förstafemman - Sveriges sex bästa spelare någonsin på sina positioner känns det ganska väl valt:

Mats Sundin, Peter Forsberg, Håkan Loob,

Nicklas Lidström, Börje Salming

           Henrik Lundqvist

De jag möjligen skulle kunna fundera extra på är någon Sunken och Looben men när jag funderat ett tag tycker jag nog att de går föra andra alternativ. De övriga fyra är helt självklara. 

Om det gäller att välja en enda spelare skulle valet för mig vara självklart: Börje Salming.

Visst har många av de andra haft betydligt större framgångar men hade de åkt över till NHL i samma situation som Börje skulle de inte haft skuggan av en chans att konkurrera med honom. Hade Börje, med den kompetens han hade för 40 år sedan, åkt över Atlanten idag skulle han ha blivit en betydligt större stjärna och uppskattningsvis tjänat en helv miljard mer på sin hockey. 

Fyra minuter stående ovation i Toronto inför USA-Tre Kronor i Canda Cup.... finns det något som slår det?

Monno: Du har rätt igen. Med Örets spelstil att försvara sig mot motståndare som tryckte på - för att sedan explodera i kontringar - var förstås en skicklig vakt nödvändig för att stå emot den vanliga pressen och målchanserna från de andra lagen och Huvva-Tjeck var ju otroligt bra i det spelet.

Faktum är att jag inför slutspelet gjorde upp en ny serietabell där jag eliminerade resultaten för lag 1-8 i matcher mot lag 9-12 för att få en uppfattning om hur bra dessa åtta högst placerade lag var mot varandra. Och Öret var faktiskt etta i den tabellen, t o m klar etta. Deras spelsätt innebar alltså att ju starkare motståndare desto bättre lyckades de. De var t o m överlägsen etta, medan Aplaget exempelvis låg i mitten av den tabellen på åtta lag.

Samtidigt innebar det förstås att Öret var det lag som sammantaget lyckades sämst mot lagen på plats 9-12, där de mötte motståndare som inte var så starka att trycka på varför Öret själv blev tvungna att föra match, vilket de var sämre på.

Olyckligt att Öret och Läjkrarna drabbade samman i kvartsfinalen redan. Tror att Öret faktiskt skulle ha spöat Apklubben om de mötts, men så blev det ju inte.

Detta om Öret och håller med dig om Huvvas MVP-dimension där.

När det gäller Lundqvist vet jag inte säkert. Jag brukar ju särskilt bevaka vakter och min minnesbild är nog snarare att han var ganska mänsklig som vakt första åren efter junistiden. Han övertygade inte riktigt och inte alls säkert att han skulle bli en riktigt bra vakt, trots talang och att han var storväxt viket var betydelsefullt för den vaktstil som då höll på att etableras. Han fick väl börja pröva på Elitserien redan som 18-åring och första åren var han rätt kass och fick spela framför allt eftersom Köplustans tänkta förstavakt Petter Rönnqvist var så genomusel. Men efter de åren - och då väl i typ samma ålder som Joel Lassinantti - solg han ju igenom med dunder och brak. Lustan hade ju köpt in Norrena som var riktigt j-a bra och skulle ta förstaspaden men han visades snabbt chanslös mot Lunkan som redan då tog det kliv som kom att innebära att han nu är landets bäste vakt någonsin.

Den jag var mest impad av som junis var nog Jacob Markström som hann slå igenom som stor vakt i Elitserien redan som junis och som väl lämnade Sverige innan han blivit senior ens. Men se hur olika det kan bli - Markan har sedan dess kämpat och kämpat men lyckas aldrig etablera sig i NHL utan det blir bara några matcher då och då, men 5-6 år nere i AHL väsentligen. Där har vi nog ett tydligt exempel på en vakt som borde stannat kvar några år hos Pölsans då utmärkta vaktträning för att ha varit mer förberedd när han väl tog klivet.

För mig är Joel näste Myllys med en spelstil och spelintelligens som mest av alla våra lulevakter påminner om Myllys. Men med 175 cm har han mycket mot sig och osäkert hur långt det kan räcka - han han varit två decimeter längre plus fortfarande lika skicklig skulle han ju varit sjävklar som internationell stjärna. Men nu får vi se.