Luleå HF

Jag brukar ju vandra runt lite på olika Forum för att se vad som skrivs. Jag skriver dock aldrig något på andra platser - förutom enstaka kommentarer under artiklar på Svenska Fans Luleåsidan och då naturligtvis under eget namn - men jag får en bredare uppfattning om vad olika supportrar tänker, tycker och vet.

Bland annat får jag reda på hur tonerna går bland Apsupportrar och de har blivit allt kallare under 2015. Man har inte riktigt känt sig hemma med årets lag. Visst har aporna sökt vara solidraiska men de har inte kunnat undgå att påpeka hur dåligt många av Brutus inköpta divor skött sig och för övrigt visste alla vettiga apsupportrar redan i fjol när Brutus presenterade spelare som Lehtonen, Widring, och Schremp omedelbart att det var korkade inköp och påpekade att Brutus cred som inköpare varit tämligen uselt med minst 50% missar under alla år (förutom de tre år han hade starkt stöd av Anders Forsberg; min anmärkning).

Men spelat gick på kryckor under våren och många apsupportrar tystnade medan de som letade bortförklaringar bara skällde på domare hela tiden - aporna startade t o m en namninsamling på nätet för att bli av med Sören Persson, sedan Norran falskeligen genom någon felräknande insändare, förklarade att Sören missgynnade Apan mer än andra.

Men de flesta förstod att det höll på att gå illa trots serieledningen, när Luleå spöade upp Apan i semifinalen om Europamästerskapet och när Apan sedan fick bekänna färg mot Läjkrarna i finalen om LeIntemarklund blev det tydligt att laget inte höll.

Ett av de mer anmärkningsvärda händelserna inom Sveriges hockey senaste säsongen var naturligtvis när Apans huvudtränare vid upperade tillfällen efter finalmatcher förklarade att han bar skitförbannad och vill spy på sina egna spelare som uppträdde som divor. Det här var naturligtvis oerhört men har inte plockats fram och analyserats av media. Men apsupportrarna själva förstod ju.

Och hur ska det nu fortsätta? Min gissning är att apsupportrarna - de flesta av dem helt kompetenta och vettiga - inser att det nu lutar mot att tiden i solglansen är över och tyngre dagar väntar. Av den anledningen har också kommentarerna och diskussionerna sinat, torkat in och ebbat ut.

Något minskar ju dessutom behovet för mig att balansera det tidigare hybrisdignande översitteri som de mest elakartade aporna pysslat med. Jag har ju i stort bara serverat fakta för att balansera lögner från andra håll men detta har jag serverat ur en apkritisk vinkel också det för att balansera så många andras val att lägga sig platt för Apans självhyllande och övermaga påståenden om sig själv som "historiens bästigaste hockeylag"; något som också fått stöd av det okunniga pulver som under namnet Vennerblund i riksmedia förmedlar dravel under den falska varutebetckningen "hockey".

Men tiden går och man kanske kan släppa aptrakkningen snart. En del av detta går ju på rutin så det dröjer väl men nu har vi ju fina dagar framför oss då det blir betydligt trevligare att i stället följa Luleå Hockey och skita i småaporna.

Samma fundering, men nu avseende forwards.

Från förra säsongen har vi kvar:

Peter Cehlárik, 19, 2016

Jonathan Granström, 29, 2016

Lennart Petrell, 30, 2016

Emil Sylvegård, 22, 2016

Lucas Wallmark, 19, 2016

Victor Ekarv, 21, 2017

Karl Fabricius, 32, 2017

Johan Forsberg, 29, 2017

Johan Harju, 28, 2019

Följande har vi tappat:

Niklas Fogström, f (Linköping),
Chris Abbott, f, (HV 71),
Cam Abbott, f,
Lars Bryggman, f,
Per Ledin, f,
Daniel Zaar, f, (lån).

Och följande har vi fått:

Jacob Lagacé, 25, 2017 NY!

Bill Sweatt, 26, 2017 NY!

Cristopher Mastomäki, 18, 2017 NY!

Anton Hedman, 28, 2019 NY!

Tony Rajala, 24, 2016 NY!

Jacob MicFlikier, 30, 2017 NY!

Ja, där har man svårt att inte vänta sig att vi blir rejält mycket starkare. Sweatt, McFlikier och Rajala är ju alla producerande storstjärnor med SHL-mått och klara förstärkningar jämfört med de spelare de ersätter. 

Lagacé mer osäker. Spelare som gått utmärkt i Allsvenskan har inte alltid lyckats i Elitserien SHL men å andra sidan har Osten i åratal visat att de han spanat in i Allsvenskan och lyfter in i Luleå Hockey har lyckats. Och Lagacé har ju chansen att få strålande vingar med sig. 

Anton Hedman? Han är ju en såelare lite mittemellan men respresenterar med sina tacklingar och fysik en spelartyp som kan vara mycket effektiv - och jäkligt uppskattad bland supportrar:-) - i rätt omgivning. Och en tuff fysisk spelare som Hedman kan mycket väl bana väg för medspelare att få öppnare lägen att attackera med och måla på. Osten byggde för tjugo år sedan ett lag som inte bara var snabbt och talangfullt utan dessutom innehöll en massa tyngd och kraft som banade väg för de andra genom att ta musten av motståndet och dessutom utan vidare stå upp och vara starkare om motståndarna försökte lira fysiskt. Så jag räknar med att ANton Hedman är en klok tillbakavärvning och att han kommer att få en viktig roll i laget.

Det är väl bara Majomäki som man inte räknar in i A-laget eftersom han bara är 18 år,  men han är stor och stark och lirade redan i fjol seniorhockey för Gurkan i toppen av allsvenskan så vi får se. Dessutom är vi tunnare på centersidan och Majomäki är center.

Centrandet är ju det vi är lite mer osäkra på. Wallmark kommer nu att få j-a bra vingar och jag tror att vår unge umekille har chans att slå igenom rejält nu. Men annars är det lite osäkrare. Lagacé kommer säkert att få centra också, men sedan blir det tunnare. Granström tar förstås en centerposition men knappast för en produktiv 1a- eller 2a-lina utan snarare för en tyngre dödarlina. Ekarv är center, men platsar han? 

Sedan påstås det att MkFlikier också kan tänkas som center och då skulle kanske en superlina med Sweatt-MkFlikier-Rajala kunna vara tänkbar? Fast jag gissar att man nog sprider på styrkorna i två linor.

Jo, några alternativ finns men tappet av Chris Abbott och Niklas Fogström kanske kan kännas. Fogström med Fabbe och pite-Foppa gick ju j-t starkt och nu ska de två - om de lirar tillsammans - få någon ny, gissningsvis Granström, men jag är inte alls säker på att han passar lika bra som Fogström gjorde där.

Chris Abbott kommer nog att saknas vid tekningar men jag är lite mer osäker på hur väl han skulle fungerat för spelet i övrigt. Han har velat och han har kämpat men på många år haft svårt att åstadkomma så mycket. Ofta har det bara blivit inspelad puck och skott från långt håll och dåliga lägen och hur hade han fungerat med de stjärnvingar vi nu plockat in? Svårt att veta faktsikt. Jag kan mycket väl förstå att Osten drog på kontraktskrivandet om han nu var ute och drog i någon stjärncenter men Chris var inte alls förstående och sårad över detta drog han.

Nej, centersidan är inte självklar. Med vingarna Sweatt-MkFlikier och Rajala ska vi kunna räkna med två högt producerade linor och vilka kommer att centra dessa?

Min gissning blir för första linorna:

1. Sweatt - Lagacé - MkFlikier

2. Harju - Wallmark - Rajala

Eller om Wallmark går med Sweatt-MkFlickier. Fagervall kan nog sitcha lite bland dessa två linor för att hitta optimal kombination. 

För tredje och fjärdelinor har vi då tänkbara centrarna 

Jonathan Granström, 29, 2016

Victor Ekarv, 21, 2017

samt ev. Cristopher Mastomäki, 18, 2017 

med tänkbara vingarna:

Peter Cehlárik, 19, 2016

Lennart Petrell, 30, 2016

Emil Sylvegård, 22, 2016

Karl Fabricius, 32, 2017

Johan Forsberg, 29, 2017

Anton Hedman, 28, 2019 NY!

Hur sätter vi ihop dessa nio spelare bäst i två linor?

T ex Cehlarik-Granström-Hedman

samt Petrell-Forsberg-Fabricius?

om inte Ekarv eller ev. Mastomäki tar en centerplats och dessutom har vi ju också Sylvegård utanför laget då. Nåja, där finns att fundera på.

Jag har svårt att tro annat än att våra linor kommer att bli mycket starkare än förra året. Förstås.