Luleå HF

Knegare: Jo. Jag tror att vårt enda hopp består i att den digitala övervakningen, d v s kontrollen av filmerna efter match i syfte att kunna upptäcka och anmäla farligt spel som zebrorna missat, också utvidgas att inkludera en övervakning riktad mot fuskare där extremt fula och tydliga filmningar; sådana som Hollywood och t ex Lee Goren i Apan haft för sig - straffas i efterhand med avstängning fårn matcher och böter.

Det vore en god ansats och dessutom något som alla skulle gilla. Då kunde vi i alla fall bli av med de värsta fuskerierna.

Luleås backuppsättning, av Osten karakteriserad som den kanske bästa i Luleås historia, är ju något som jag personligen njutit otroligt av. 

Fast...när nu Kukan åker över och av allt att döma blir kvar i NHL/AHL funderade jag lite kritiskt.

Från förra säsongen har vi kvar:

Marcus Oskarsson, 21, 2016
Jan Sandström, 37, 2016
Per Savilahti Nagander, 29, 2016
Jonathan Sigalet, 29, 2016
Christian Jaros, 18, 2017

Följande har vi tappat:

Marcus Fagerudd, b, (Ilves),
Kristian Näkyvä, b (NHL),
Dean Kukan, b, 
Billings 

Och följande har vi fått:

Pontus Själin, 18 2017 NY!
Ilari Melart, 26, 2016 NY!
Craig Schira, 26, 2017 NY!
Brendan Mikkelson, 27, 2017 NY!

Hur mycket starkare är vi?

När det gäller Näkyvä skulle jag knappast ha bytt bort honom mot någon av de vi rekryterat eller mot någon annan heller för den delen. Näkyvä är en sagolik hockeyback och faktiskt bara 24 år gammal: i år skulle han varit ett år bättre. 

Kukan då? Ja när säsongen började var jag fortfarande kritisk mot Kukan som jag ansåg vara en högrisk defensivt samt inte fick ut tillräckligt framåt av sin sagolikt fina skridskoåkning. Men mot senare delen av säsongen verkade det som att han äntligen utvecklats och mognat klart och då var han riktigt bra. Han är ju bara 22 år och min gissning var att skulle han ha spelat för Luleå i år kunde han ha blommat ut rejält. Man kan ju inte förutspå framtiden men det är inte otänkbart att Kukan i Luleå Hockey kommande säsong skulle ha blivit så bra att även han varit en bättre back än våra nya. 

Fagerudd är väl den ende jag säkert räknar med att vi blir starkare genom att ersätta.  När han dök upp hos oss för några år sedan var han ju riktigt duktig, t o m vår bäste spelare i ET-matcherna mot Kärpät och man hoppades att han skulle växa klart under några år hos Aspis. Men han har inte fått till det i SHL. Fagerudd var ju en stor målskytt i Allsvenskan men i SHL har det inte fungerat och dessutom har han varit lite tunn och gjort misstag bakåt. Nå, han behöver nog några år till men kan nog bli en riktigt bra back med tiden.

Billings trodde man kanske skulle vara den riktiga förstärkningen och visst har han varit bra men faktiskt är det Jonathan Sigalet som imponerat mest och det känns fint att han är kvar en säsong till.

Men sammanfattningsvis är 2 av 4 backar vi tappar sådana som jag definitivt skulle önskat kvar och det känns lite trist.

Nå, det var bara en reflektion om backsidan, något mer nyanserad och kritisk upplagd jämfört med de hyllningar jag tidigare stått för. 

Och det är klart att Mikkelson, Schira och Melart borde vara fina backar för Luleå. Så har också Själin tillkommit. Killen draftades ifjol i sjätte rundan av Minnesota men fyller bara 19 om en knapp vecka och det är nog tveksamt om han kan gå in i SHL för Luleå redan nu - speciellt med tanke på att vi redan är så välbeställda på backsidan. Men det blir ju alltid lite skador under säsongen och kör han bra bland A-junisarna så. Fast mer troligt kanske att han får utvecklas i Allsvenskan för Aspis till att börja med så får vi se hur det går.

Så tills vidare räknar jag nog bort Pontus och då har vi i detta nu åtta backar att slåss om 6±1 plats varje match.

Luleås åtta backar

Jonathan Sigalet, 29, 2016

Ilari Melart, 26, 2016 NY!

Craig Schira, 26, 2017 NY!

Brendan Mikkelson, 27, 2017 NY!

Ja, Sigalet och detre rekryterade backarna räknar jag med kommer att spela varje match om de inte är skadade. Svårt att tro annat och dessa fyra innebär säkert två utmärkta backpar, även om de kanske sätts ihop lite annorlunda än just de fyra tillsammans. Men vilka två ytterligare backar blir det då, för att ge oss det tredje backparte? De vi har att välja mellan är alltså:

Jan Sandström, 37, 2016

Per Savilahti Nagander, 29, 2016

Marcus Oskarsson, 21, 2016

Christian Jaros, 18, 2017

I normala fall skulle man utan vidare anse att landslagsjanne är självskriven. Lagets meste spelare, nu med 16e säsongen i rad för Luleå Hockey och egentligen den självklare kaptenen för laget.

Och troligen blir det så. Men med ett visst OBS för att han faktiskt fyller 38 år under säsongen och i slutet av senaste säsongen var han för första gången i Luleå Hockey rätt mänsklig på så sätt att han inte imponerade som vanligt utan snarare började kännas trött och långsam och hann inte längre med mot kvicka motståndare. Ungefär som när Skrbek tröttnade innan vi släppte iväg honom. Så frågan är om janne håller? Gissningsvis gör han det men vi kan inte vara helt säkra utan får se hur det går för honom.

När den gäller vem som kan bli den sjunde backen är jag villig hålla en peng för Jaros. Han gick ju in redan ifjol och det på ett strålande sätt för en 18-årig spelare. Han var då så bra att fortsätter han utvecklas bra kan han mycket väl ta en ordinarie plats för Luleå under 2015-2016. 192 cm och 93 kg samt det spel han visade upp i fjol gör att det är rätt sannolikt att han inte blir kvar så länge utan mycket väl kan få chans och etablerar sig som NHL-spelare relativt snart. Och blir det så bör det förutsätta att han tar en ordinarie plats för Luleå redan nu.

Savilahti-Nagander? Ja, vår store luleågrabb är ju färdigutvecklad back nu på en nivå som bör innebära att han kan spela i SHL men även om han väsentligen höll en plats i Luleå i fjol var han tyvärr inte så imponerande hela tiden. Man skulle nog hoppas att han blir lite säkrare så att han kan ta och hålla en backplats för Luleå karriären ut nu, när han kommit hem. Men i den starka konkurrens som nu råder är jag inte säker på att han kan hålla Jaros utanför laget och om landslagsjanne håller tror jag att Savilahti-Nagander - även om han får starta som ordinarie - kanske kan komma att bli sjunde back mest. Fast skador bland spelare kommer och går och även som 6e-7e back blir det nog mycket spel ändå.

Marcus Oscarsson är jag mer osäker på. Om man räknar bort behov vid skador gissar jag nog att han som regel blir åttonde back och därmed inte med i båset. Visst är han lovande men nu är han 21 år och det måste snart lossna för honom. Han är väl tänkt som offensiv kraft men då måste han kunna ta för sig mer än hittills och defensivt har han varvat stabilt spel med misstag vilka måste elimineras. Kanske - om vi har oskadade backar - att han får förstärka Apsis emellanåt för att säkra matchträning för hans utveckling?

Min gissning på backpar blir nog:

Jonathan Sigalet–Craig Schira

Brendan Mikkelson–Ilari Melart

Jan Sandström–Christian Jaros

Om jag nu tänkt rätt i höger-väsnterrikting?

Jag brukar ju vandra runt lite på olika Forum för att se vad som skrivs. Jag skriver dock aldrig något på andra platser - förutom enstaka kommentarer under artiklar på Svenska Fans Luleåsidan och då naturligtvis under eget namn - men jag får en bredare uppfattning om vad olika supportrar tänker, tycker och vet.

Bland annat får jag reda på hur tonerna går bland Apsupportrar och de har blivit allt kallare under 2015. Man har inte riktigt känt sig hemma med årets lag. Visst har aporna sökt vara solidraiska men de har inte kunnat undgå att påpeka hur dåligt många av Brutus inköpta divor skött sig och för övrigt visste alla vettiga apsupportrar redan i fjol när Brutus presenterade spelare som Lehtonen, Widring, och Schremp omedelbart att det var korkade inköp och påpekade att Brutus cred som inköpare varit tämligen uselt med minst 50% missar under alla år (förutom de tre år han hade starkt stöd av Anders Forsberg; min anmärkning).

Men spelat gick på kryckor under våren och många apsupportrar tystnade medan de som letade bortförklaringar bara skällde på domare hela tiden - aporna startade t o m en namninsamling på nätet för att bli av med Sören Persson, sedan Norran falskeligen genom någon felräknande insändare, förklarade att Sören missgynnade Apan mer än andra.

Men de flesta förstod att det höll på att gå illa trots serieledningen, när Luleå spöade upp Apan i semifinalen om Europamästerskapet och när Apan sedan fick bekänna färg mot Läjkrarna i finalen om LeIntemarklund blev det tydligt att laget inte höll.

Ett av de mer anmärkningsvärda händelserna inom Sveriges hockey senaste säsongen var naturligtvis när Apans huvudtränare vid upperade tillfällen efter finalmatcher förklarade att han bar skitförbannad och vill spy på sina egna spelare som uppträdde som divor. Det här var naturligtvis oerhört men har inte plockats fram och analyserats av media. Men apsupportrarna själva förstod ju.

Och hur ska det nu fortsätta? Min gissning är att apsupportrarna - de flesta av dem helt kompetenta och vettiga - inser att det nu lutar mot att tiden i solglansen är över och tyngre dagar väntar. Av den anledningen har också kommentarerna och diskussionerna sinat, torkat in och ebbat ut.

Något minskar ju dessutom behovet för mig att balansera det tidigare hybrisdignande översitteri som de mest elakartade aporna pysslat med. Jag har ju i stort bara serverat fakta för att balansera lögner från andra håll men detta har jag serverat ur en apkritisk vinkel också det för att balansera så många andras val att lägga sig platt för Apans självhyllande och övermaga påståenden om sig själv som "historiens bästigaste hockeylag"; något som också fått stöd av det okunniga pulver som under namnet Vennerblund i riksmedia förmedlar dravel under den falska varutebetckningen "hockey".

Men tiden går och man kanske kan släppa aptrakkningen snart. En del av detta går ju på rutin så det dröjer väl men nu har vi ju fina dagar framför oss då det blir betydligt trevligare att i stället följa Luleå Hockey och skita i småaporna.