| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Chicago vann för tredje gången med 2-1 mot Tampa och den stora hjälten var Niklas Hjalmarsson, Luleå-backen som nu är en seger från att ta sin tredje Stanley Cup-ring.
Det är inte många svenskar som lyckats med det och samtliga har förstås Luleå-anknytning.
Vid sidan av Hjalmarsson är det Tomas Holmström. Luleåspelare även han förstås. Samt Lidström som var Tomas närmaste kompis under alla år i Detroit och naturligtvis lärde sig mycket om hur Luleå Hockey spelar hockey direkt från Tomas. Sedan har vi Stefan Persson, uppvuxen i Piteå som i praktiken är att se som en stadsdel eller förstad till Luleå förstås. Stefan lärde sig mycket om Luleås Hockey när han i Piteå mötte IFK Luleå och Luleå SK. Med all sannolikhet skulle han också ha kommit till den sammanslagna föreningen Luleå Hockey men fick förhinder då han sammanslagningsåret åkte över till New York Islanders där var upptagen med att landa SC-ringar under nio säsonger. Slutligen har vi den siste, farsan till tvillingarna med häckarna, Anders Kallur som kom till Islanders när Stefan Persson, farsan till svenske schlagerfestivalsgeneralen redan var där och man inser ju att inflytandet från Perssonpersonen personligen betydde mycket för Kallur som således fick Luleåinspiration och anknytning den vägen.
Så alla svenskar som tagit minst tre Stanley Cup-ringar är starkt Luleå-anknytna. Tala om plantskola!
Niklas spelade mer än 28 minuter i kvällens match och så där har det varit för honom hela tiden. Under fem spelade final-matcher har han lirat halva matchen, Luleåsonen bär upp Chicago.
P g a backskador tvingades ju Chicago släppa in Rundblad när finalen började. Man hade ju haft honom på läktaren sedan han i början av slutspelet fått lira men mest varit inne på baklängesmål, ibland mer eller mindre gjorda av honom själv. Runken fick sju minuter i första och andra matchen men sedan insåg Chicago att det var säkrast att sätta Runken på läktaren igen och sedan dess har Chicago tagit greppet om finalen.
Men i Norran och i Apschtaan heter det förstås att "Runken bär upp Chicago" "Runken mot Stanely Cup-Glud" "Runkens fantastiska karriär och enorma betydelse för NHLs bästa lag" och slikt dravel. Läsarna vänder blad med sex fingrar och tar Norrans påstående för sanning. De kan ju inte kolla upp fakta själva och är därför lätta offer för apsanningar...