Luleå HF

Kopieringsklubben Apan har som alla vet genom hela sin historia kopierat andra. 

Den enda gången man skulle vara kreativ och själv komma med något var på 90-talet. Skellefteå AIK fanns ju inte längre som hockeyklubb utan man hette Skellefteå Hockey Club för att verka internationella men under en drygt handfull år gick det bara sämre och sämre så man böt tillbaka till gamla namnet men det hjälpte inte; raset fortsatte.

Då tog man fram ett förslag att byta till Skellefteå Ants och alla var med på det. Dvs alla utom dåvarande tränaren Abris som förklarade att tänk om vi lyckas gå upp i Elitserien någon gång. Då får vi möta Luleå Bears och björnar äter ju myror.

I stället beslutade klubben att byta namn till AIK Stingheads - låter som en "firma" tycker jag - och beställde också ett nytt klubbmärke som liknande en "Expressen-geting" men man hade inte råd att betala han som ritat märket och namnbytet ställdes in. 

I stället skulle man bli bättre på hockey genom att skaffa sig en symbol och eftersom lejon, tigrar, björnar, vargar och annat lämpligt var upptaget skapade man ett bergstroll.

Man skulle lansera trollet vid en match mot Burkölen men när man tog fram trollet blev det alldeles tyst i arenan av chocken över en sådan ful symbol. D v s innan Burkölen-supportrarna såg vad de föreställde, igen-kligen, och ropade "Det är en Apa!".

Skellefteå blygdes och skämdes och gömde undan Apan men själv tycker jag att vi alla ska hylla detta enda och unika tillfälle av kreativitet i Schtaan och därför - som ett led i hyllningen av dem - heter numera staden Apschtaan och klubben Apan. 

Att just Apan är lämplig inses när man påminner om att apor i naturen har fem fingrar - precis som många apor i Apschtaan - men däremot har naturaporna ingen tumme till skillnad från Apschtaans apor. Kanske betyder det att i originalbefolkningen i Apschtaan finner vi den felande länken mellan apor och människor? Var det här som den genetiska utvecklingen tog fart och från dessa mellanting mellan apor och människor utvecklades vidare den civiliserade, moderna människa vi numera finner över hela jordklotet? Utom i Apschtaan. Tanken är hisnande.

Så visst måste vi hylla detta tillfälle av kreativitet och kalla aporna vid deras rätta namn.

Men när det gäller allt annat har aporna kopierat bara.

Ett exempel är förstås klubbmärket, som skulle kunna stämmas för varumärkesintrång av minst fyra andra klubbar.

Se på den fina historiken bakom MooDoos märke i länken, där också Apan tas upp, ungefär mitt på sidan.

Till vänster ser vi Apans allra första märke, och bandyklubban Apan kopierade ju ganska friskt av MooDoos första märke (till höger). 

MooDoo hette ju på den tiden Alfredshems IK och var förstås i sin fulla rätt att kalla sig A.I.K. 

Helt tydligt att Apan i princip rakt av kopierat MooDooisterna - bildade 1921 som Apan - och den enda skillnaden var förstås att i stället för det lite bulliga molnformatet för MooDoo-skölden valde Apan en mer rektangulär variant där man lade bullar under och över varpå man skapade intrycket av ett par rejält gammaldags kalsonger kompletta med s k gällivarehäng.

Men hur kom det sig att Apan kallade sig "AIK"? Jo, sanningen var den att den ursprungliga klubben var Skellefteå IF och vissa medlemmar ville spela bandy men det ville inte IF. Och då hoppade ett gäng apor av och beslutade bilda IFK Skellefteå. De kontaktade IFK-föreningarnas centrala organisation och fick som alla andra IFK-föreningar en komplett utbildning för regelverket som krävdes för att bilda en förening. När det var klart skulle blivande IFK Skellefteå betala en pytteliten summa för det stöd man fått - precis som samtliga övriga IFK-föreningar i Sverige gjort. Men snålaporna ville inte betala så de gjorde allt som de lärt sig av IFKs centrala organisation - men kallade föreningen för "AIK" i stället. Namnet valde de "eftersom Sola/Stockholm AIK var så populärt och det var enda skälet.

Fortfarande hade ju bandyklubben Apan väsentligen kopierade dåvarande MooDoo dvs AIK men senare tog man också steget att ytterligare kopiera AIK från Solna (Stockholm igen-kligen). Man böt på kalsongmärket ut den bandyklubba och bandyboll man kopierat från Alfredshems IK och satte i stället in en sol och ett årtal för att ytterligare mygla till sig cred och få folk att tro att man hade någon koppling till AIK från Stockholm. 

Och så har det blivit kvar till dess att man "kom på" att det var dags att stjäla igen och eftersom bandyklubben Apan då försökte sig på hockey valde man att kopiera Kanada och Toronto och slängde in ett lönnlöv bakom märket.

Så ser det ut idag. Bara stölder och kopior.

Jag tycker att det är tråkigt.

Nog borde man bättre ansluta till sitt eget och till vad man själv kommit på.

Mitt förslag är följande - och tyvärr måste jag ge förslag om en ytterligare kopiering, men med hänsyn till historien bedömer jag det nödvändigt för att få Apan med i båten:

1. Kopiera Luleå Hockeys ursprungliga märke.

2. Byt ut Stålmannen mot en Apa.

-Voila!

Tänk vilka anor hockeyn har i Luleå!

Redan i början av trettiotalet tog IFK Luleå upp hockeyn på programmet och Luleå SK följde snart efter. Redan under trettiotalet organiserades distriktsmästerskap i Norrbotten i hockey och IFK, som vanligen varit starkast tog första titlarna.

Luleå-lagen hade alltså redan då kunnat delta i nationella mästerskap och sannolikt blivit framgångsrika, men hockeyn på den tiden sköttes i Stockholm vilket innebar att inte andra fick vara med och under lång tid av 1900-talet var SM i princip lokalmästerskap för Stockholm där t o m kvartesföreningar och korpenlag som Atlas Copco deltog.

Så småningom utvidgades den organiserade hockeyn och andra delar av landet fick delta men mest långsamma var man att släppa in lagen från Norrland speciellt de som fanns högst norrut. Från femtiotalet började Västerbotten få vara med och vanligen var det Apan som fick spela i norra division 1 - man hade två division 1 på den tiden och "SM" brukade vara någon enkel form av serie för topplagen några matcher bara.

Men under sextiotalet arbetade man för att förbättra detta och till slut utvecklade man Elitserien som startade 1975.

Under tiden hade norrbottenslagen mest spelat mot varandra och bäst i Norrbotten var Kiruna AIF, IFK Kiruna, Boden och Piteå medan IFK Luleå och än mer Luleå SK låg något efter. Men när Elitserien bildats och en sportsligt rättvis organisation av hockeyn var möjlig, även för norrbottenslagen, ökade intresset för Luleå att bli bättre och ta plats i Elitserien.

1977 gick hockeysektionerna i IFK och LSK samman under det nya namnet GROKO Hockey som snabbt ändrades till Luleå Hockey. 

Och den fortsatta sagan är hur ljuvlig som helst. För varje säsong nådde Luleå Hockey högre och 1984 gick vi upp i Elitserien där vi sedan för alltid varit kvar och aldrig ens behövt kvala för det.

1996 blev vi svenska mästare efter, vad som folk fortfarande anser ha varit den absolut tuffaste final som spelats. Nu, tjugo år senare, är vi beredda att ta nästa Glud.

Tretton mil söder om Luleå finns en annan förening som försöker skriva om historien för att få anor. Men sanningen är följande:

Bandyklubben Apan var rejält sen att ta upp hockeyn och spelade fortfarande bara bandy när det fanns 3-4 hockeylag i Schtaan. 1943 ville Apan ta upp hockeyn vcilket bara innebar att de en gång spelade match med puck i stället för boll och hade dragit ned spelplanen och målet och minskat antal spelare på plan. Men hockey var det inte. Året efter ställde man upp i Schtaanmästerskapet men det fick avbrytas efter några matcher pga otjänlig väderlek. Men efter andra världskriget började Apan spela hockey och i början av femtiotalet vann man t o m stadsmästerskapet i Schtaan.

Det skedde samtidigt som hockeysverige utvidgade organisationen för den norra division 1-gruppen norrut och Apan fick därför vara med och lira då och då under femtiotalet-tidiga sextiotalet. I Aphistorien påstår man sig ha tagit "brons" och "silver" flera gånger men alla vi kunniga vet ju att det var riktigt klena ursäkter för SM och mer lite av ett lotteri om platserna - förutom att Djurgården alltid blev mästare.

Sedan började Apan balla ur rejält fast genom en slump råkade de vinna sig till att få vara med när Elitserien startade och några år efteråt och t o m vann man ett Glud. Det var då en helt riktig bedrift och något Apan kan vara stolt över. 

Men därefter ballade man ur rejält och fick bara vara kvar efter kval som mest, men ramlade också ur Elitserien, fick kvala upp, åkte ur igen. Under något decennium var Apklubben alltid ett bottenlag i Elitserien, om de ens var med. Men till slut försvann de och blev borta 1,5 decennium, saknade av ingen.

Nu har Apan kommit upp igen och eftersom de under ett antal år dammsugit Norrbotten och Västerbotten på talangfulla 15-åriga pojkar som de stulit från andra föreningar fick Apan ihop ett duktigt lag. Detta skedde simultant emd att Sveriges exporter till NHL och andra länder exploderade med följd att lagens slagstyrka föll markant. Och i den historiskt svaga konkurrensen lyckades Apan ta ett par Glud.

Men nu är det över. 

Det var den sanna berättelsen om den anrika hockeyn från Luleå och den mindre anrika men kopieringsvilliga som bandyklubben Apan pysslat med.