| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Läser först nu Robert P på Hockeysverige som i eftermiddags skrev en blänkare rubrucerad "I Luleå har egentligen ingenting hänt på 2000-talet" var efter han räknar upp lag efter lag som tagit Glud eller fått kvala vilket han tydligen definierar som att det hänt viktiga saker.
Objektivt har han förstås rätt. Helt klart att det varit mycket mer uppmärksammad framgång för lag som ibland vunnit antingen SM eller en kvalserie eller kanske både-och.
Objektivt sett.
Men nu är ju hockey en gång för alla inte enbart objektivt utan faktiskt rejält subjektivt. Det är ju knappast så att supportrar släpper sitt lag och börjar heja på ett annat, från en annan stad, för att deras lag är bättre än vårt.
Nej, hockey är subjektivt och i den belysningen ser vi supportrar på hockey.
Det är förstås ingen inställning en journalist kan eller ska ha. Den kan och ska basera den inormation och den analys den gör på fakta och det på ett objektivt sätt. Så långt OK.
Men. Sådana fakta - som utgår från en objektiv syn - blir tämligen meningslösa för en subjektiv supporter.
Under de femton år som robert talar om har jag varit med om fantastiska stunder av Lycka med mitt Luleå Hockey, även om vi inte tagit en Le Mat eller spelat kval under perioden.
Många stunder av olycka också, men det får mig förstås inte att släppa laget i mitt hjärta. Just förmågan att alltid vara kvar, att man alltid kan lita på det, är något som har stort värde inte bara i hockey utan också i andra delar av livet gentemot en partner, eller ens barn, föräldrar eller syskon eller för den delen en i arbetslivet underställd eller en chef.
Skulle man bara finnas där när det händer någonting häftigt...vore man en medgångare, typ, och för de flesta av oss är det inte vad vi menar med att hålla på vår klubb. Och skulle vi år efter år "byta lag" efter vilka som för stunden är bäst?
Nej, det finns inte. Man blir vid ens eget lag i vått och torrt och om det laget visserligen inte vunnit Glud utan lyckats hålla sig kvar utan att ens behöva kvala för det, då är det i sig en fantastisk framgång,
Jag jämförde med familj och annan mänsklig samvaro utanför hockey.
Det är inte långsökt alls.
Om hockey inte vore annat än en lek och ett tidsfördriv kunde vi lika gärna stå och tävla om vem som drar längsta stickan.
Men nej. Hockey är större än så. Betydligt större.
Jag skulle skriva massor om saken men i detta läge nöjer jag mig med att konstatera att hockeyn är en sublim variant av de krig som mänskligheten under den runt hundratusen generationer den funnits i stort sett hela tiden haft som allra viktigaste mål att hantera och lyckas genomföra för sin arts överlevnad. Så stor är den saken och det är vad hockeyn underförstått handlar om.
Hockey är på olika sätt krig. Och det som är målet för nästan allt krig är inte att vinna. Målet är i första hand att inte förlora.
Och att, även om vi förlorat många matcher, vi inte har förlorat krigen och tvingats kvala och kanske misslyckats...
Det är fantastiska framgångar för oss. De gånger vi hotats av kval och nedflyttning men kämpat oss kvar har varit underbara upplevelser och fantastiska framgångar. Det år vi mirakulöst lyckades slippa - vilket innebar att Mora fick kvala och försvann - är ett av de bästa minnen vi Luleåsupportrar bär med oss, tillsammans med SM-vinsten 1996 och kanske ännu mer när vi kvalade upp 1984.
Alla lag i Sverige blir inte svenska mästare ett år, förutom ett då. Och vi lägger oss inte ner och dör ändå. Vi kan ta små framgångar i stället och vi kan ta motgångar och vi kan leva på hoppet att förr eller senare blir det vår tur. Det är vad hockey och hockeyresultat nästan alltid handlar om.
Och det är hela saken.