Plötsligt - >20 år senare får vi veta hur Luleå Hockey kunde förlora finalen våren 1993 mot Pölsan fast vi ledde med 2-0 i matcher och bara skulle knyta åt säcken.
Vi torskade eftersom det var för kallt i Luleå.
Det var nämligen så att Djurgården säsongen innan värvat den lovande polske yngligen Mariousz Czerkawski men Lasse 1-3-1 Falk bedömde honom onödig och satte hellre in backar som vingar än att låta Marre spela. Efter säsongen sparkade Falken honom och han fick erbjudande av Luleå att komma till oss i stället.
Marre tyckte dock att det var för kallt uppe i Luleå och gick till Bajen där han öste in 39 mål på 34 matcher och gick vidare till en karriär som stjärna i NHL i många år.
Men tänk om inte temperaturen stoppat honom? Vad hade vi kunnat göra mot Pölsan om vi haft Marre i laget i den finalen?
Vi hade vunnit.
Och nu äntligen förstår vi varför vi förlorade;-)
Vinfyllot Ulf-Ture raljerar. Nu tycker han att Sweatts pungslag är jämförbart med Pettersströms (länk). Personligen bedömer jag det tydligt att Petterströms snarast ser ut att lyfta Rödin mot taket och dessutom sker det mer överlagt direkt efter tekning mot Pölsans viktigaste spelare.
Så naturligtvis är det vidrigt fult av Petterström samt anmärkningsvärt att zebran bara står och tittar på.
Sweatts lyft med bladet ser jag som betydligt mildare och jag undrar om det verkligen gjorde ont på Bohm eller om han snarare blev överraskad, han reagerar ju rätt sent och milt. Men DIFiplinnämnden är knappast känd för några mer sofistikerade bedömningar så sannolikt är väl att Sweatt fröst blir ditanmäld och därefter får just tre matcher.
Vinfyllot raljerar vidare om en tidigare grov missbedömning av DIFiplinnämnden:
"Det var ju en annan rolig förklaring ifjol när jättebäbisen Sylvegård snorfult armbågstacklade Åslin rakt i ansiktet, och Åslin blev allvarligt skadad och missade flera veckor elithockey pga sviterna. Då var det Åslin som åkte med ansiktet rakt in i Sylvegårds armbåge som råkade vara uppe! hihihihi! Dessutom skulle de inte ha släppt ut Åslin på isne eftersom han hade haft en hjärnskakning tidigare under säsongen."
Sanningen var följande. Åslin hade åkt på en monstertackling mot huvudet i december mot HV eller om det var Pungen. I vilket fall som helst sket Trottoarkanten i den hjärnskakningstrappa de borde följt och skälet var att de var illa ute i serien och prioriterade lagets läge snarare än Åslins hälsa.
I början av december möter Luleå Trottoarkanten. Åslin kommer stormande med puck och mot honom glider Sylvegård i knappt styrfart. Då Åslin inser att han kommer att åka rakt in i Sylvegård och bli tacklad försöker han kasta sig förbi på Sylvergråds vänstra sida. Han byter alltså riktning under bråkdelen av en sekund, blir väödigt låg och kommer nästan förbi men hans kind nuddar Sylvergårds högra arm, en arm som Sylvegård dessförrinnan tydligt dragit in mot kroppen. Åslin är förstås ur baland på en skridsko, hängande åt sidan i luften och den lille touchen mot hans kind innebär att han åker i isen.
Ingen grej alls förstås. Men efter detta sätter sig Åslin och kräks i båset och man inser först inte hur kunde det där ske och först när man får reda på bakgrunden, genom den monstertackling mot huvudet han åkt på några veckor tidigare men ändå spelat vidare, förstår man varför.
Emil Sylvegård är en sådan som media gärna kör affärer på och de hetsar förstås och får stöd av en ledare från Trottoarkanten som förklarar att "det var en riktig ful armbågstackling som gav Åslin svår hjärnskakning" men det är naturligtvis bara ett förvridet och okunnigt partsomdöme. Trottoarens läkare håller förstås käft och ingen medicinsk bedömning görs, men DIFiplinnämnden lyder media och dömer Sylvegård till fem matcher.
Naturligtvis ett justitiemord och den som skulle ha dömts är Trottoarens läkare som inte stoppade Åslin för spel eller - och det här är min misstanke - snarare Trottoarens ledare som medvetna om lagets situation - sket i läkarens bedömning och släppte ut Åslin på isen ändå varpå det gick som det gick.
Och det är hela saken.
Men den är förstås ändå för avancerad för att random vinfyllo ska begripa det.
Alla - räknar bort Apor - är förstås intresserade av historien om svensk Elithockey för damer och den ser ut så här vad det gäller svenska mästare:
1987/88 | Nacka HK |
1988/89 | Nacka HK |
1989/90 | Nacka HK |
1990/91 | Nacka HK |
1991/92 | Nacka HK |
1992/93 | Nacka HK |
1993/94 | Nacka HK |
1994/95 | FoC Farsta |
1995/96 | Nacka HK |
1996/97 | FoC Farsta |
1997/98 | Nacka HK |
1998/99 | Mälarhöjden/Bredäng Hockey |
1999/2000 | Mälarhöjden/Bredäng Hockey |
2000/2001 | Mälarhöjden/Bredäng Hockey |
2001/2002 | Mälarhöjden/Bredäng Hockey |
2002/2003 | Mälarhöjden/Bredäng Hockey |
2003/2004 | AIK |
2004/2005 | Mälarhöjden/Bredäng Hockey |
2005/2006 | Mälarhöjden/Bredäng Hockey |
2006/2007 | AIK |
2007/2008 | Segeltorps IF |
2008/2009 | AIK |
2009/2010 | Segeltorps IF |
2010/2011 | Segeltorps IF |
2011/2012 | MoDo Hockey |
2012/2013 | AIK |
2013/2014 | Linköpings HC |
2014/2054 | Linköpings HC |
Som synes liknar listan den över herrhockey där Stockholmslagen delade på mässterskapen fram till 50/60-talet och på damernas lista är det ju ett poptpurri över Stockholms förorter som vore det en tunnelbanetabell. 2012 bröt MooDoo hegemonin och sista två åren är det Pungen som mästrat.
Tidigare lirade man regionala divisioner följt av ett slutspel men från 2008 startade Riksserien. den första under våren 2008 och därefter när man började den nu gällande Riksserien över säsong, 2008/2009 hoppade Apklubben och Läjkers av för att spara pengar.
Dagens match mellan Trottoaren och Luleå är över och Trottoaren stod emot och vann med 2-1. Dhit happends.