Och jobbigast av allt - när vi är så försvagade - är att i övermorgon möter vi Warulfven i Champions.
Skulle vi vinna får vi en månads frist för åttondelsfinalerna liras först 3 och 10 november. Våra eventuella motståndare blir med all sannolikhet i så fall Tappara, som vann sin första borta mot Ostrava med 0-2 och säkert tar returen också. Och eftersom Tappara tog 10 p i gruppspelet mot våra 8 p (förlusten mot Fribourg, fy satan) innebär det med all säkerhet att vi då skulle ha
3 nov Luleå-Tappara 10 nov Tappara-Luleå
och det är förstås ett sämre utgångsläge att ha avgörande "halvleken" borta.
Vi skulle iaf ha en månad ytterligare på oss att komma i slag och är det något Luleå behöver nu så är det tid, tid och mera tid för att gnugga ihop laget.
Men hur ska vi ens kunna gå till åttondelsfinal med det lag i spillror vi nu har som i övermorgon ska upp mot Warulfven som är i toppslag; har vunnit 5/6 SHL-matcher och bara förlorat en i sudd.
3-0 börjar vi med.
Vilket bara innebär att så fort det blir 3-1 är försprånget så litet att det strax kan vara uppätet och då krisar vi förstås ihop och tappar spelet följt av att Ulfven få chans efter chans att dunka på och hota vårt havererade försvar. Och då kommer 3-2 och...då är det ju närmast över. Att få en ett kvitteringsmål är något Ulfven aldrig missar - tvärtom, i sådana lägen blir de bara sju resor bättre.
Ulfven-MooDoo i SHL sätter Ulfven 3-3 vid 59.10 Ulfven-Pardubice i CHL sätter Ulfven 3-3 vid 59.40
Och nästan alla matcher hamnar Ulfven i underläge men arbetar sig tillbaka och förbi. Lustan-Ulfven 3-0 i första perioden men på 13 min 16 sek gick Ulfven upp till 3-3.
Det känns snarast som att det värsta man kan göra är att reta upp Warulfven för då blir de omöjliga.
Och det känns som att det vi gjorde i Karlstad för två veckor sedan... var att reta upp Warulfven.
Huvaligen, här finns det stor risk att det går alldeles åt helvete för oss...
Set att vinfyllot Ulf-Ture nu kommit ut ur apsanningsgarderoben med sin "tolkning" av vad en mammondyrkare är.
Eftersom mammondyrkare är de, som samlar guld och pengar på hög, förklarar vinfyllot Ulf-Ture att i hockey är de, som samlar guld och pengar på hög, inte mammondyrkare.
Med en logik som bara den förstår som förstår vinfyllot Ulf-Ture när denne förklarar att "enligt honom" ligger Gävle inte i Norrland.
För mig som van bedömare uppfattar jag ju en sådan verklighetsuppfattning som patologiskt men det kanske är en definitionsfråga: om alla i vinfyllot Ulf-Tures omgivning är lika knäppa som han innebär det ju att, för honom, är det "normalt".
Lika normalt som att på klädhyllan hos Ulf-Ture har alla vantar och handskar plats för ett antal fingrar som vi andra skulle uppfatta som slöseri med textilier.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
36% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
27% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Skulle vi vinna får vi en månads frist för åttondelsfinalerna liras först 3 och 10 november. Våra eventuella motståndare blir med all sannolikhet i så fall Tappara, som vann sin första borta mot Ostrava med 0-2 och säkert tar returen också. Och eftersom Tappara tog 10 p i gruppspelet mot våra 8 p (förlusten mot Fribourg, fy satan) innebär det med all säkerhet att vi då skulle ha
3 nov Luleå-Tappara
10 nov Tappara-Luleå
och det är förstås ett sämre utgångsläge att ha avgörande "halvleken" borta.
Vi skulle iaf ha en månad ytterligare på oss att komma i slag och är det något Luleå behöver nu så är det tid, tid och mera tid för att gnugga ihop laget.
Men hur ska vi ens kunna gå till åttondelsfinal med det lag i spillror vi nu har som i övermorgon ska upp mot Warulfven som är i toppslag; har vunnit 5/6 SHL-matcher och bara förlorat en i sudd.
3-0 börjar vi med.
Vilket bara innebär att så fort det blir 3-1 är försprånget så litet att det strax kan vara uppätet och då krisar vi förstås ihop och tappar spelet följt av att Ulfven få chans efter chans att dunka på och hota vårt havererade försvar. Och då kommer 3-2 och...då är det ju närmast över. Att få en ett kvitteringsmål är något Ulfven aldrig missar - tvärtom, i sådana lägen blir de bara sju resor bättre.
Ulfven-MooDoo i SHL sätter Ulfven 3-3 vid 59.10
Ulfven-Pardubice i CHL sätter Ulfven 3-3 vid 59.40
Och nästan alla matcher hamnar Ulfven i underläge men arbetar sig tillbaka och förbi. Lustan-Ulfven 3-0 i första perioden men på 13 min 16 sek gick Ulfven upp till 3-3.
Det känns snarast som att det värsta man kan göra är att reta upp Warulfven för då blir de omöjliga.
Och det känns som att det vi gjorde i Karlstad för två veckor sedan... var att reta upp Warulfven.
Huvaligen, här finns det stor risk att det går alldeles åt helvete för oss...