Luleå HF

Champions. När det gäller det där med ranking som innebär att lagen får ha sista matchen hemma i slutspelet samt får finalen hemma lyckades ju Luleå så småningom ta kommando i det spelet i fjol eftersom vi vann mer än de andra och hade öst in mål i gruppspelet.

I år blir det tvärtom. Orsaken är förstås den idiotiska "rankingen" innan och efter gruppspelet. Mästarlaget i sparkbollensCampions rankas alltid #1 nästa år, men i hockeyns ranking har man "tänkte inte på det..." varpå Luleå fick ranking 30 och därför har landat i en j-a massa svåra lag att möta som Lukko Rauma redan i gruppspelet och sedan Warulfven i sextondel.

CHL är ju usla med att publicera regelverket men det verkar ju som att man går efter antal poäng inspelade i gruppspelet och plussar sedan på för varje match i slutspelet; samt tittar på målskillnad vid samma poäng. Med denna princip räknar jag fram att de lag som återstår har följande poäng:

HV71 Jonkoping 16
Espoo Blues 7

Karpat Oulu 18
Sparta Prague 13

Storhamar Harmar 15
TPS Turku 13

Lukko Rauma 12
Djurgarden Stockholm 12

HC Davos 13
Bili Tygri Liberec 12

Skelleftea AIK 14
Eisbaren Berlin 7

Frolunda Gothenburg 15
HC Litvinov 14

Tappara Tampere 16
Lulea Hockey 11

Oulun Kärpät - min favorit till slutseger i år - är det enda lag som vunnit samtliga matcher och det är bara Berlin och Espoo som har ragit färre poäng än Luleå; båda dessa lag har endast sju inspelade poäng efter att ha spelat 6 matcher med arton tillgängliga poäng!

Men kolla på Luleås läge. Om vi skulle gå hela vägen blir det antagligen efter Tappara Köplustan, Apan och Kärpät och vi kommer förstås inte att hinna upp dem poängmässigt utan rankas lägst rakt igenom och ha bortanackdel. Om något får man väl ändå vara glad att avståndet Luleå-Uleå är så kort att det kommer att bli busskaravaner med luleåsupportrar till finalen mot Kärpät. Om vi går dit, vill säga.

Men fortfarande frågar man sig:

Hur fan kunde vi slå Warulfven?

Vi var ju tämligen värde- och chanslösa och Ulfven lekte med oss som de ville ända till dess att de satte 0-3 och allt vände; ungefär som förra året första uppgörelsen i slutspelet om Champions, då vi efter en match i Luleå och en period i Salzburg låg under med 3-8 mot Red Bulls.

Mot Ulfven kändes vi rejält utspelade på ett annat sätt än nyligen mot Köplustan och i 5/6 perioder mot Apan där vi inte ens fick låna puck mot våldsamt checkande lag; men Ulfven ägde sönder oss på det traditionella Ulfvasättet - omöjliga att komma åt något i deras zon och effektivitet när de snabbt fick kontra chanser. Och vilket underbart mål efter Haugens långpass som hade Myllysnivå.

Men avslutande typ 25 minuterna mot Ulfven var vi överlägsna och man undrar vad som hände. Faktum är att så där var det ju i andra matchen mot Apan också typ. Och hela matchen mot Lukko Rauma borta, sedan vi i hemmamatchen mot Lukko varit det klart sämre laget.

Är det först sedan motståndarna fått klart för sig att vi är värdelösa som vi kan överraska dem och ta över? Är det Luleås gameplan i år?

Nej, så är det förstås inte. Snarare var det ju i senaste matchen mot Ulfven så att vi hade inget spel någonstans på isen hos någon av spelarna nästan, till dess att vi startade och Vips! fungerade allt.

Hockeysverige citerar Fagervall, intervjuad av SVT:

– Det vilar en spänning över vårt lag som gör att det inte blir naturligt att spela hockey, men vi blir bättre i tredje perioden.
– Nu är vi vidare i alla fall. Men vi har saker att jobba på, den saken är klar.

Antingen menar han att folk fortfarande är osäkra på vad de ska göra eller också att det finns någon form av disharmoni, gruppering, ej fungerande lagkänsla trots fjällvandringarna eller något. Att Sweatt förvann tre matcher utan att be om ursäkt utan i stället bara garva och håna DIFiplinnämnden; att Lagacé fått ha kvartssamtal samt flyttats nedåt i linorna och ut som vinge; att Schira lirat så uselt så många matcher, satts som sjunde back och nu t o m på läktaren...allt detta tyder ju på att vi har stora problem inom gruppen och därför fungerar inte spelet. Dessutom undrar man hur Sweatt, Rajala och speciellt Micflikier - som i vissa matcher inledningsvis på försäsongen var så överjävligt spetsbra, plötsligt kan vara försvunna hela matcher?

Enda skillnaden när alla spelare ibland ledsnar på skiten och bara går ut och spelar laghockey för hedern och i sådana stunder har vi ju faktiskt spelat alldeles utmärkt och knäckt svåra motståndare. Men något är det som inte fungerar. Orsaken kan förstås vara alla nya spelare och att man inte fått in alla i tänker av någon anledning. Var de inte tillräckligt väl förberedda av Osten inte de kom? Fixar inte Fagervall, Skuggan och Burra det? Och/eller kan inte Harju vara den kapten som och Chris Abbott skulle ha varit i detta läge?

Något är tydligen inte som det ska av en eller annan anledning och hoppas verkligen det kan rättas till nu. När det gäller SHL gör det inte så mycket om det tar tid eftersom det är först till våren och slutspelet vi behöver vara som bäst nationellt. Men en utmärkt serieplacering innebär ju en lättare resa i slutspelet så visst hänger det ihop och visst är det obra att vi halkar efter i inledningen.

Större risk var det ju för CHL men nu lyckades vi ju ändå tråckla oss vidare trots att vi var mer eller mindre förlorade mot Ulfven. Jävla råflax igen-kligen, men faktum är att vi alltid haft flyt i Europa; något vi saknat i Sverige senaste tjugo åren. Men i Europa är vi lyckans gullgosse:-)

I de fyra mästerskapsturneringar vi deltagit i Europa har vi kommit på plats 3, 1, 3, 1 och det var nära vi tagit 1 även de gånger vi fick 3; speciellt andra 3:an som var en självklar #1 och det finns en enda person som orsakade att vi inte vann: den vidriga silken gnomen mårts som får halva befolkningen att tappa lusten för sex sedan de sett gnomens extremt vidriga uppsyn.

Men ni kommer väl ihåg första året vi deltog? Vi åkte på lite tuffa förluster inledningsvis i gruppspelet, tappade en uddamålsförlust hemma mot Slavia, åkte till finland och torskade mot Jokerit och Helsingfors och vi var i princip borta från slutspel. Enda chansen vi hade var att vi plötsligt började vinna alla matcher men dessutom krävdes oväntade resultat för andra lag i andra matcher. Och som genom en sol i dimtöcken föll allt faktiskt in och vi var i slutspel redan förstås året och kunde tagit oss till final redan då, men förlorade semin i sudd mot Jokerit. Och så förstås den underbara natten i Salzburg hösten 2014:-)