Luleå HF

Och så väntar vi alla med spänning för att se hur DIFiplinnämnden väljer att straffa fulspelande fläskberget Hollywood.

Fläskberget har ju i vanlig ordning försökt mygla bort rättvisan genom att förklara hur ledsen han är och ber om förlåt, för att hans ånger ska vara straff nog.

Men det är klart att han måste straffas ordentligt. Nu är det ju tämligen svårt att sia om vad straffet blir, eftersom galningen Lärling, stödd av kompisen Peter Andersson och situationsrummet agerat så jävla uselt under inledningen av säsongen - genom att rapportera fall till DIFiplinnämnden som nämnden därefter avfärdar - samtidigt som Lärling friat sådana som självklart borde ha straffats och därigenom har nämnden inte ens fått chans att bedöma och besluta.

Men nu har ju matchdomarna sett till att efter match uppgradera och ge fläskberget Match penalty med följd att Lärling inte kan stoppa skeendet och DIFiplinnämnden får därmed bestämma.

Nämnden har ju förklarat att i år ska man skärpa straffen för våld mot huvud. Jag tycker ju att man i första hand ska koncentrera sig på att synnerligen hårt bestraffa det våld som riskerar skador på hjärna och nacke men nämnden verkar köra i stort sett lika hårt mot allt våld som riskas mot ansikte och huvud.

Ska man då jämföra med t ex Normans 7 matcher efter axeln i ansiktet på en spelare - något som kändes lite som en kampsituation och ej helt säkert medvetet - ja då förutsätter man förstås att fläskberget knappast ska få ett lindrigare straff än Norman. Grejen är ju den att fläskberget helt i onödan ger sig in i en situation som tredje på en icke tacklingsbar spelare och på ett utstuderat fult sätt väljer att utdela en ansiktstackling i ansiktet på motståndaren och ingen av oss som sett det hela kan förklara och motivera det på annat sätt än att fläskberget Hollywood var ute efter att fult skada motståndaren genom våld rakt i ansiktet.

Under match trodde jag på 5 matcher. Nu tror jag på 7, även om det nog borde vara längre straff än Norman, igen-kligen.

Ser att ligorna nu dragit igång utanför Sverige.

I KHL fortsätter vår magiske Linus Omark att leverera mål och passningar och ligger högt upp i poängligan. Längre ned hittar man en annan spelare som Luleå utbildat nämligen Simon Hjalmarsson. Det finns ju två ex-apor i KHL; Oscar Möller som blir bättre än i fjol, men bara ungefär som Hjalmarsson nu och så Jocke Lindström som lyckats betydligt sämre.

I Schweiz har vi ju Linus Klasen som var den storan stjärnan i fjol men också Niclas Olausson och Per Arlbrant går bra, radarparet som Luleå plockade upp från Allsvenskan och gjorde till stjärnor. Men Schweiz har ju bara en liten kvot utländska spelare per lag vilket innebär att de bara tar in stjärnor eller liknande och naturligtvis finner vi inga ex-apor som fått chans där.

Så har vi nordamerika med NHL-AHL. Den ende som på ett imponerande sätt har tagit plats från lagen i norra Sverige är förstås Anders Nilsson som kom från sin föregående säsong som bäste vakt i KHL med ett nysatt rekord för hållna nollor i ryskt slutspel och nu körde en försäsong för Oilers där han räddade alla skott i alla matcher och på så sätt slog sig fram till andraspaden i NHL. Tills vidare är det Henkes f d backup i NY Rangers - Cam Talbot - som har spaden för Oilers men han kommer att behöva avlastas framöver om formen vacklar eller vid skador och då finns Anders där för att ta spade och chans.

Utöver detta har vi ett antal ex-apor som vanligen i många år kämpat i ingenmansland mellan AHL och NHL och för det mesta väsentligen harvat i AHL. Men glädjande nog har allt fler lyckats arbeta sig in för att få chans i NHL nu. Vi talar förstås inte om några stjärnor utan ex-apor som kan få brunkaruppgifter eller hoppa in-ersättningsuppdrag typ. Men alla kan inte vara bäst och kul om de slipper eländet i AHL framöver, en ruggig tillvaro där den helt dominerande parten av ex-apor tillbringat åratal.

Men det är ju lite av apornas kategori: hyggliga medelmåttor men inte mer. Fast det behövs ju sådana utfyllnader också. Och Aplaget, befolkat av medelmåttor, lyckades ju faktiskt ta några seriesegrar och SM-Glud när de flesta andra lag var försvagade efter att utlandet i helt oväntad omfattning köpt över alla stjärnor från svenska lag.

Kul att medelmåttorna fick briljera några år. Annars måste det ju vara rätt tröstlöst att inse att man aldrig blir mer än mediokra lirare, typ apor, men där fick de ju lite framgång och det kommer säkert att glädja banjospelande marklundmarkar i generationer. Väl bekomme!