Luleå HF

Wilhelmsson: Jo, det låter ju korrekt, men det gäller inte konsekvent.

Ett typiskt tillfälle att använda den motiveringen när någon fälls är när man förklarar att "man är skyldig för vad ens klubba orsakar även om man inte menat att skada". Ta exempel en tät män mot män situation där flera spelare fightas om puck och en av spelarna tycker att det är en god idé att hugga rakt uppåt med klubban men råkar slå ut 10-15 tänder på en motståndare. Det begriper alla att spelarens "det var inte meningen" är betydelselöst för straffet.

Ta sedan hösten 2014. Per Ledin är en ledande anfallsspelare i Luleå Hockey och har gjort överlägset flest matchvinnande mål av samtliga spelare i elitserien SHL. Match mot Warulfven. En Ulfv har försökte trycka upp Per som transporterar puck mot sargen men Per försöker slita sig loss och lyckas men är helt ur balans och kan knappt undvika att gå omkull, är kraftigt framåtböjd med huvudet bara c:a en meter ovan is. Är tämligen försvarslös i den positionen.

Då kommer Ulfven Tollefsen i full fart från mitten av isen och sekunden innan han träffar Per vänder han sig om för att med arslet först mangla Per mot sargen.

Vilken del av Per kommer Tollefsen att träffa med 100 kg i 30 km fart? Det vet han inte, det bryr han sig inte om, det skiter han i och det kan han inte se om han inte ser med brunögat. Mest troligt blir det väl huvudet och en monsterboarding med svår hjärnskakning som följd. Men Tollefsen kan hävda att "jag såg inte var jag skulle träffa så det var ingen avsikt".

Nu missade han huvudet men brakade i stället in i Pers arm och krossade Pers armbåge. Per blev borta i många månader och när han kom tillbaka var han en skugga av sitt tidigare jag, fick sedan lämna Luleå Hockey.

Tollefsen fick inte ens två minuters utvisning. Han hade ju inte för "avsikt" att krossa Pers armbåge. Dessutom var han Warulfv, vilka döms enligt egen straffskala, något som Peter Andersson inte är så tydlig med.