Luleå HF

Sven.Savage: Tror hockeyn kommer förbli stark i Norr. Skulle ju inte va kul annars.

Ja det där med fotboll har jag aldrig förstått mig på riktigt. Vm kan ju va kul att titta på, men allsvenskan är ju bara för trökig. Man får stå ute å frysa i 2 timmar drygt. Knappt några snygga mål. Massa felpass å tappade bollar på mittfältet.

Nä tacka vet jag hockey, där går det undan och man har bra överblick kan se de små detaljerna. Stämningen i hockey är överlägsen, i Sverige iallafall.
Några roliga exempel på hur publiken kan få spelarna att göra saker.

Frölunda låg ju i ettan mellan 84 och 89. Då var det ju 4 grupper södra västra norra östra som spelade fram till jul. Efter jul drog allsvenskan igång med 1an och 2an i respektive grupp plus 11an och 12an i elitserien som spelade hemma och borta mot varandra. 1an och 2an fick spela en bäst av 5 serie om en direktplats till eliten. Förloraren fick sen möta 3 andra lag i en kvalserie. 3 lag som som via ett antal playofserier tagit sig dit. Vinnaren av kvalserien tog den andra platsen till eliten.

Det var via kvalserien Frölunda äntligen tog sig tillbaka till eliten igen 1989 efter att Conny Evenson tagit över rodret. ( Han kom sen tillbaka 2001 och fixade Frölundas första guld på 38 år 2003) Den avgörande matchen i kvalserien till eliten (Vilken jag var och titta på såklart) var väldigt speciell då den spelades i Frölundaborg pga hästhoppningar i scandinavium. Matchen spelades mot Malmö inför något över 10 000 åskadare vilket gjordes möjligt pga att de byggde om till nästintill bara ståplatser i hela arenan.

Malmö som då kom från i stort sett ingenstans efter att ha köpt in halva Färjestad + några till. (Där kan man snacka om värsta köplustan)hehe. 10 000 i den lilla arenan skapade ett nästan overkligt tryck. Var en fredag eller lördag vill jag minnas så volymen var ett par snäpp högre på de flesta som var där. Frölunda spelade skjortan av Percys pågar. När det stod 6-1 och matchen var avgjord, en bra stund innan slutsignalen. Publiken hyllar då Pecka Lindmark målvakt i Percys Pågar. Pecka blir så tagen av publikens hyllningar att han skrinnar fram till mittlinjen och bockar åt alla fyra hörn. Den matchen är nog mitt bästa hockey minne.

Sen var ju Frölunda ett lindansar lag de första säsongerna tillbaka i eliten. Varannan säsong var dem nere och vände i allsvenskan.

Kommer ihåg att antal heta bäst av 5 möten med Västerås. En spelare i vik Göran flygis Sjöberg och en Peter Ekroth i vf . Det byggdes upp en hatstämning emellan dem i media bla. I en av matcherna i Västerås så gör Ekroth typ en ful grej mot flygis, Frölunda fick poliseskort ur Västerås efter matchen. Flygis beklagade sig i tidningarna och tyckte att Ekroth betett sig jävligt korkat vilket han själv aldrig skulle göra

I returmötet ser man hur publiken kan påverka en spelare Ekroth och flygis kampar en hel del under matchen. Publiken går in för att störa flygis så mycket det går. Till slut brakar det loss flygis åker på en propp till publikens jubel. Då får flygis totalt hjärnsläpp skrinnar efter Ekroth som är på väg mot båset med ryggen mot flygis. flygis höjer klubban och drämmer till ekroth allt vad han orkar rätt i nacken. Brutal attack. 100 gånger värre än Ekroths dumhet i matchen innan som flygis gnällde över i tidningarna och inte kunde förstå.

Lustigt när man tänker på det. Flygis fick matchstraff och vik förlora. Mission completet. Ingen skadade sig allvarlig så då kan man se det lustiga i det hela.

Eller en match mot Brynäs i början på 90 talet då Sundlöv stod i Brynäs. Alla visste att han hade kort stubin å var lätt att störa. Då var det alltid fullt i scandinavium så det var bra tryck. Sundlöv släppte in ett par billiga mål och publiken börjar skandera sållet vid strategiska tillfällen. Till slut brister det för Sundlöv som kastar plock å stöt på isen och skrinnar fram till sargen och pekar finger mot publiken och skriker som en galning. Mycket komiskt när man tänker på det. Mission completed. Och den matchen var vunnen.

Ja det blev mycket Frölunda här i eran Luleå tråd. Men denna tråden är ju roligast att läsa så här hamnar man gärna =)

lifesson, vilka underbara berättelser! Hockey på riktigt! Tider när allt kunde hända och också gjorde det!

Läste för bara några dagar sedan på Hockeysverige, där de har den här serien "old school hockey", hur Anders Broström intervjuades. En legend och kul att läsa, fast man hade kunnat läsa så mycket mer. När Bros åkte in på isen var han retad hatad och älskad av publiken, beroende av vilket lag man höll på och när han spelade hockey var det inte bara med med- och motspelare utan i lika hög grad med publik speciellt klackar för hemma och bortalag. Som du beskriver Sundlöv, men så mycket större:-)

Härlig berättelse om när ni plockade bort Malmö, sedan Pekka köpt in en Tre Kronor-femma plus Pekka från Warulfven (min tro är att Ulfven innan dess var ett helt juste lag, men efter att ha drabbats så illa knöt de näven i fickan och beslöt att fr o m då skulle de själv använda alla medel för att vinna, inklusive kolla om samtliga motståndares kontrakt var godkända, annars begära och lyckas få vinst i förlorade matcher). C:a ett decennium innan er slakt av Percys Köpelag hade vi i Luleå Hockey en liknande upplevelse. Då var det Örebro som inköpt den s k Miljonkedjan från Apklubben: Hardy, Krobbe och Martin och meningen var att de skulle marschera rakt upp i Elitserien. Men i kvalspelet råkade Örebros Köpelag på Luleå som spöade upp dem:-)

Fin och ogöteborgsk inställning till sparkboll;-) Grejen är den att alla har ju lirat sparkboll när man var liten och alla begriper sparkboll på ett eller annat sätt. Men att sitta och titta på sparkboll kan vara så extremt trist när ingenting händer och tiden går. De skulle precis lika gärna kunna spela utan boll, det kan inte bli tristare. Är väl därför en del hellre planerar att firmaslåss kanske. Det finns dock undantag som Bajen eller Gårdakvarnen men för det mesta bara *gäsp*...Zzzzz förutom då VM.

Alla har ju lirat sparkboll som små men uppifrån Luleå och nordligaste norr var det lika mycket hockey. När snön lagt sig och packats hårt på gatorna kom puck och klubba fram, två snöbumlingar blev målstolpar på vardera sidan och sedan man delat upp i lag lirade man på gatorna; bilarna fick åka omvägar. Det där var hela vintern för pojkar före skolåldern. När man blev lite större och fick skridskor sopade man bort snön från närmaste sjö och lirade där, eller så var det någons pappa som tog en vattenslang och ordade is på närmaste fält. Att lira hockey i norr var som sparkboll på Cobacabana föreställer jag mig. Och de som blev duktigast på rören, som oftast hittade mål och som kunde tackla undan motståndare kom vidare in i klubbvärlden på uterinkar och i hall. Och - de som inte platsade i den högre konkurrensen - ättestupan blev ofta kom med i TV-pucken eller inte - hade iaf hockeyns själ med sig och förstod vad det handlade om även som supporter och publik.

Och det är klart att det var skillnad speciellt från mindre städer när publiken "kände" spelarna i hemmalaget, ofta direkt men åtminstone i andra led - man kände någon som bodde på samma gata eller gått i samma klass. Visst är det tråkigt att utvecklingen blivit sådan att det försvunnit, men det är bara att acceptera. Eller lira i Div 3.

Imponerande att läsa hur du vara med så länge och som "motgångssupporter" i vått och torrt måste det vara underbart för dig och sådana som du när Värst.... när Frölunda i år är så ljuvliga att skåda. När ni blir lyckliga blir vi som förstår vad det handlar om också lyckliga lite grann och någon gång är det vår tur:-)