Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Läste för bara några dagar sedan på Hockeysverige, där de har den här serien "old school hockey", hur Anders Broström intervjuades. En legend och kul att läsa, fast man hade kunnat läsa så mycket mer. När Bros åkte in på isen var han retad hatad och älskad av publiken, beroende av vilket lag man höll på och när han spelade hockey var det inte bara med med- och motspelare utan i lika hög grad med publik speciellt klackar för hemma och bortalag. Som du beskriver Sundlöv, men så mycket större:-)
Härlig berättelse om när ni plockade bort Malmö, sedan Pekka köpt in en Tre Kronor-femma plus Pekka från Warulfven (min tro är att Ulfven innan dess var ett helt juste lag, men efter att ha drabbats så illa knöt de näven i fickan och beslöt att fr o m då skulle de själv använda alla medel för att vinna, inklusive kolla om samtliga motståndares kontrakt var godkända, annars begära och lyckas få vinst i förlorade matcher). C:a ett decennium innan er slakt av Percys Köpelag hade vi i Luleå Hockey en liknande upplevelse. Då var det Örebro som inköpt den s k Miljonkedjan från Apklubben: Hardy, Krobbe och Martin och meningen var att de skulle marschera rakt upp i Elitserien. Men i kvalspelet råkade Örebros Köpelag på Luleå som spöade upp dem:-)
Fin och ogöteborgsk inställning till sparkboll;-) Grejen är den att alla har ju lirat sparkboll när man var liten och alla begriper sparkboll på ett eller annat sätt. Men att sitta och titta på sparkboll kan vara så extremt trist när ingenting händer och tiden går. De skulle precis lika gärna kunna spela utan boll, det kan inte bli tristare. Är väl därför en del hellre planerar att firmaslåss kanske. Det finns dock undantag som Bajen eller Gårdakvarnen men för det mesta bara *gäsp*...Zzzzz förutom då VM.
Alla har ju lirat sparkboll som små men uppifrån Luleå och nordligaste norr var det lika mycket hockey. När snön lagt sig och packats hårt på gatorna kom puck och klubba fram, två snöbumlingar blev målstolpar på vardera sidan och sedan man delat upp i lag lirade man på gatorna; bilarna fick åka omvägar. Det där var hela vintern för pojkar före skolåldern. När man blev lite större och fick skridskor sopade man bort snön från närmaste sjö och lirade där, eller så var det någons pappa som tog en vattenslang och ordade is på närmaste fält. Att lira hockey i norr var som sparkboll på Cobacabana föreställer jag mig. Och de som blev duktigast på rören, som oftast hittade mål och som kunde tackla undan motståndare kom vidare in i klubbvärlden på uterinkar och i hall. Och - de som inte platsade i den högre konkurrensen - ättestupan blev ofta kom med i TV-pucken eller inte - hade iaf hockeyns själ med sig och förstod vad det handlade om även som supporter och publik.
Och det är klart att det var skillnad speciellt från mindre städer när publiken "kände" spelarna i hemmalaget, ofta direkt men åtminstone i andra led - man kände någon som bodde på samma gata eller gått i samma klass. Visst är det tråkigt att utvecklingen blivit sådan att det försvunnit, men det är bara att acceptera. Eller lira i Div 3.
Imponerande att läsa hur du vara med så länge och som "motgångssupporter" i vått och torrt måste det vara underbart för dig och sådana som du när Värst.... när Frölunda i år är så ljuvliga att skåda. När ni blir lyckliga blir vi som förstår vad det handlar om också lyckliga lite grann och någon gång är det vår tur:-)