En 23-årig hockeyspelare i Nacka har dömts till två års avstängning, sedan han överfallit en Bålstaspelare som kollideras med Nackaspelarens storebror. När man ser på den första kollisionen är det tveksamt om Bålstaspelaren gör något fel, men jag vet förstås inte vad som hänt tidigare och andra saker.
Det jag vet är att Nackaspelaren, som nu är avstängd, tar fart från egen zon och jagar över isen för att när han kommer fram till motståndarens zon, där bålstaspelaren sitter ned på isen, försvarslös, i full fart crosschecka honom över halsen vilket han följer upp med att kasta sig över honom för att agera vidare.
Jo. Det är så extremt korkat att nog kan man försvara TVÅ ÅRS avstängning, vilket förstås innebär att den killen spelar inte hockey vidare i livet. Inte minst för att markera att det finns en gräns för vad som kan accepteras i hockey.
Vissa dumheter är så extremt dumma att man får ta ansvar för vad man gjort och som ytterlighet innebär det att hockeyn säger "Nej tack. Sådana som du vill vi inte veta av."
Samtidigt kan jag fundera på vilket straff hade varit jämförelsevis rättvist för Pite-Foppa som höjde armbågen och avslutade Fernholms hockeykarriär. Eller Lustabacken som siktade in sig och kastade uppåt för att köra den stenhårda axeln i ansiktet på Cam Abbott, därmed avslutande hans karriär? I första fallet utskällt av en enig expertis, i andra fallet applåderad?
Sven.Savage: Frågan är vad man ska dra gränsen för vad som borde resultera i civila åtal och inte endast avstängningar av förbundet/hockeyligan? Jag kan tycka att det som Fernholm råkade ut för borde ha lett till ett civilt åtal, som fotbollsöverfallet i länken gjorde. Det enda felet med domen i länken var förstås att gärningsmannen inte blev dömd för grov misshandel. Nu menar jag inte att varenda ful tackling borde gå till domstol, men om man medvetet skadar en motståndarspelare (medmänniska) med ett överfall som överhuvudtaget inte har någonting med sporten att göra så borde man inte kunna gömma sig bakom "spelet hockey" eller "spelet fotboll" utan dömas i en civil domstol som man hade gjort i andra sammanhang.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (14)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Det jag vet är att Nackaspelaren, som nu är avstängd, tar fart från egen zon och jagar över isen för att när han kommer fram till motståndarens zon, där bålstaspelaren sitter ned på isen, försvarslös, i full fart crosschecka honom över halsen vilket han följer upp med att kasta sig över honom för att agera vidare.
Jo. Det är så extremt korkat att nog kan man försvara TVÅ ÅRS avstängning, vilket förstås innebär att den killen spelar inte hockey vidare i livet. Inte minst för att markera att det finns en gräns för vad som kan accepteras i hockey.
Vissa dumheter är så extremt dumma att man får ta ansvar för vad man gjort och som ytterlighet innebär det att hockeyn säger "Nej tack. Sådana som du vill vi inte veta av."
Samtidigt kan jag fundera på vilket straff hade varit jämförelsevis rättvist för Pite-Foppa som höjde armbågen och avslutade Fernholms hockeykarriär. Eller Lustabacken som siktade in sig och kastade uppåt för att köra den stenhårda axeln i ansiktet på Cam Abbott, därmed avslutande hans karriär? I första fallet utskällt av en enig expertis, i andra fallet applåderad?