Luleå HF

Apans supergnäll på zebrorna har tagit sådana former att ingen står ut längre.

Tänk den zebra som i slutet av en match Apan-Luleå i ett avgörande skede tog ut en lulespelare isf en Apa med motiveringen till Luleås lagkapten att "hade jag inte gjort så skulle jag inte kommit levande ur Apschtaan".

Eller Apornas förföljelse av FriSören som de motiverar men en uträkning att de "alltid förlorar när FriSören dömer" vilket efter faktakontroll visades vara att Apan "alltid vinner när FriSören dömer".

Den ende domare som korrekt hanterat Apan och Apspelet är Marcus Winnerborg när han kom åter till Sverige efter att ha vidareutbildats i NHL.

Winnerborg hade då den principen att när fel begicks så dömde han för det. Följden blev att han plockade ut Apor i parti och minut. Speciellt fläskberget Hollywood och Jocke Lindström plockade han till utvisningsbåset "bara" för att de slog motståndare i ansiktet eller fällde dem med yxhuggsliknande slag.

Den korrekta nivån höll han ett antal matcher men Apan gnällde och gnällde till förbundet och ligan och sebrabasen i det evinnerliga ända till dess att Winnerborg plockades bort från apmatcherna samt till slut avstod från att blåsa av Apfulspelarna, ledsnade och drog till andra länder för att döma matcher efter reglerna och inte efter Apgnällandet Buhu! och Buhu! igen!

Nu gnyr vinfyllot över att Lärling dömt orättvist visavi Apan vid "flera tillfällen"!

Lärling är förvisso en galning vars indolenta beslut drabbat alla klubbar. Dock ska påpekas att ett lag som Apan, vars dominerande spelidé är att ett fläskberg och alla andra kastar sig över alla motståndare i målområde och sliter och slåss med klubbor blir föremål för Lärlingens utsagor.

I det fallet är det dock inte Lärlingen som ska lastas. Utan Apan och dess sandlådekrigshockey.