Luleå HF

Sven.Savage: Hahaha! Åh förlåt... det var inte min mening att dra ner det här forumet till kiss och bajs-nivån. Nu kommer nog Yoda inte kunna hålla sig från att skriva något här :)

Sorry x 2: Ser jag missade att säga att jag menade i andra finalmatchen Luleå vs Frölunda 1996 :) Däremot en ytterst rolig beskrivning av hur Jimmie får på sig kalsipperna så jag kan inte känna mig allt för skamsen över min miss.
Skriver lite för snabbt ibland och snabbläser mycket i mitt jobb, så när man är ledig och inte behöver bry sig om sånt, kan det ibland bli väldigt sloppy :)

Har du räknat nån gång antal ord per min som du klarar av? Vore kul att ha en tävling på det...med lämplig insats :)

Det är ju Cmore som spridit rykten vilka antydde att man satt inne med så kallad insideinfo och i mellansnacket på SM-slutspelet har Tommy Åström vevat på.

Vilket fick mig att undra om Cmore köpt det hela dvs planerar att visa matcherna.

De missade ju CHL där SVT vackert tog bollen eller i detta sammanhang pucken, så nu kanske de kör KHL för att svara på SVTs CHL, tänkte jag.

Men nu har det varit PK och en enig media plus alla övriga sågar allt som förvirrat, oklart till bristningsgränsen. Alla är tämligen övertygade om att det blir inget.

Och av det man tagit del av kan man inte annat är att hålla med.

Clowns, är det nya arbetsnamnet utanför Crowns-gänget. Clowns i Sverige, Tokerit i Finland. Det låter som något det. Cirkusen har kommit till stan.

Daddeh: Luleå Hockey - Frölunda 1996! Ja, jädrar i det! Troligen regnbågsfärgade, så före vår tid som vi alltid varit;-)

Håller med dig om skrivandet - läser och skriver själv mycket - men mest intresserad av tänkandet, att analysera, utveckla och ta fram lösningar på problem. Jag brukar som den skånske polisen i Sjöwall-Wahlöös riktiga Beck-böcker hävda att "Jag är bra på att hitta saker. Finns det något att hitta, gör jag det." och det är vad som intresserar mig i de uppdrag jag hanterar. Det övriga tar jag numera mer med vänsterhanden och inläsning av omfattande dokument eller skrivande kan jag ofta ta på kvällen-helgen när jag pysslar med annat, som att se på hockey eller på film, alternativt skumma igenom hockey på olika sidor, plus ösa in inlägg f n på hockeysnacket.

Min vanliga position hemma är dock liggande bakåtlutad i fåtölj med fötterna på skrivbordet där några stora skärmar står på och ett bluetooth-tangentbord i knäet på vilket jag skriver, en inte speciellt ergonomisk ordning med armarna i luften, samt tangentbordet mörkt eftersom jag inte vill ha ytterligare lampa förutom skärmarna. VAD jag ska skriva när det är på hockeyplank ger sig själv, som regel utan att fundera, det sker på något vis per automatik under skrivandet, även om jag pysslar med annat som att se hockey eller rulle. Vanligen ordnar det sig ändå med stavning och grammatik men jag bryr mig inte mycket om jag missar och tryckfelen är oftast orsakade av "rättstavningsfunktioner" vilket är ett j-a elände vilken apparat det än ligger på.

Ibland blir själva uppbyggnaden haltande, vanligen då beroende på att jag blivit störd under skrivande. Jag har rätt ofta - som nu - en 24/7 beredskap som innebär att jag kan bli uppringd när som helst, och då gör jag åt det och fortsätter därefter utan att kolla vad jag skrivit tidigare.

Nej, det är verkligen vänsterhandsinsatser, jämfört med IRL där jag är nästan extremt intresserad av att det ska inte bara vara korrekt utan också vackert att läsa:-)

Snabbskrift? Nej, nog inte. Med all säkerhet skriver jag snabbare än de allra flesta på hockeyplank men en professionellt snabbskrivare som du slår mig med all säkerhet.

Mina största problem är att hålla reda på vilket område och vilka verktyg jag har. Under många år har jag framför allt skrivit på andra språk framför allt engelska förstås, men numera är det övervägande på svenska. För att skriva hyggligt behöver man tänka med rätt språk och det är numera inte helt lätt när jag gör olika saker samtidigt.

Men mer irriterande är att jag i stort sett alltid kört MAC där såväl hård- som mjukvaror är så intuitiva att man knappast behöver lära sig eftersom det är så logiskt och genomtänkt att det bara är att köra. Senaste åren skriver jag dessutom på PC, dessa ryska traktorer från 30-talet som de känns som, och där måste man ha ett annat tänk "tänka som konstruktören för att förstå hur det ska vara" och konstruktörerna på PC-sidan finner jag så fyrkantigt tänkande att det inte är naturligt för mig. Plus externt irriterande att man på reflex slår en massa kortkommandon som sitter i ryggmärgen men medan det är naturligt på MAC är det motsvarande onaturligt på PC och ofta glömmer man verktyg och slår kortkommandon på fel verktyg och håller man inte koll på skärmen kan det ta sin tid innan man ser det.

Nåja. Med detta sagt är skrivande inte min huvudsakliga aktivitet. Inte alls. Skulle kanske ranka det som nr 4-5 över de insatser jag håller på med, såväl i nedlagd tid som i betydelse.

Personligen tycker jag att allt skulle vara MAC-baserat och dessutom att det är hög tid att vi får tunna handskar att dra på oss som innebär att vi fortsättningsvis kan skriva i luften så slipper vi tangentbordet eller chip under naglarna, för fjärrkontroller och sådant också. Har en kompis som renodlat MAC-funktioner att han talar in det han skriver, dvs MAC spelar in det hela och översätter till skriven text, vilket han fått att fungera utmärkt. Men jag skriver nog snabbare än jag talar iaf och kompisen får tala lugnt och tydligt hela tiden, ej aptitligt förstås att apa efter.

Detta om detta och om hur vi fungerar. När det gäller vinfyllot Ulf-Ture däremot är det ju samma skit hela tiden så jag undrar om han inte suttit någon sommar och bara skrivit ett långt dokument med bara skit, varifrån han markerar och copy-paste lite från varsomhelst; det är ju samma skit fast i olika ordning.

Det enda goda man kan säga om det är att det liknar David Bowie. Han kom ganska snart på att hans texter blev mer intressanta och spännande om han först skrev dem, kastade om ordning för satser och ibland nästan på ordnivå och satte ihop det hela i en helt annan ordning. Han t o m satte upp en mjukvara för att ordna det till olika varianter per automatik.

Vilket innebär att man aldrig tröttnar på honom, som man kan göra med andra texter där man snabbt får hela historien och när man hör första ordet kan man fortsättningen till sista. Så blir det aldrig med Bowie och därför överraskas man och hittar mer och mer hela tiden. Som ett genomtänkt konstverk, jämfört med Ulf-Tures missbruk av ordet som mer har karaktären av att han kräks på duken.

Från början när jag skrev på hockeysida, brukade jag nöja mig med att lägga in en monsterkrönika matchdagen men deltog inte i debatten i övrigt under eller efter match. Då tänkte jag verkligen igenom vad jag skrev, och hur jag skrev, så det blev förstås betydligt bättre såväl språkligt som innehållsmässigt och med retorisk uppbyggnad och genomtänkt disposition och så vidare. Så småningom började jag ändå smått kommunicera, om jag ändå satt vaken och jobbade, vanligen nattetid då alltså, och till slut blev det mer korta inlägg än de tidigare genomtänkta. Ofta inser jag att jag borde ha blivit kvar där och fortsatt. Skulle ha varit spännande att producera något läsvärt när vi möter t ex Warulfven för sjuttionde gången ett decennium. Och naturligtvis utan att upprepa sig utan vara underhållande och läsvärd varje gång;-) Kanske jag väljer att köra så igen?

Oj, nu ringer det - dags att visa att jag är bra på att hitta saker...