Luleå HF

Sven.Savage: Först och främst. Jätteviktigt att vi ger juniorer chansen och inte köper in fler Lennartar. Jag gillar verkligen Petrell som person så det är ingen egentlig kritik mot honom då han verkar vara en genomskön kille som jag vet är jätteuppskattad i omklädningsrummet och en spelare som yngre ser upp till. Läste en intervju med Melart då han började lira på A-lagsnivå i sin finska klubb så var Petrell den alla såg upp till. Däremot tycker jag gott och väl att en junior kan ta hans plats. Han ska på sin höjd ha en låg SHL-lön med det han presterar på isen. Sedan är det superviktigt för våra norrbottniska talanger att veta de får chansen i A-laget om de är bra nog, så de inte tar emot biogasen som Skeås general manager erbjuder.

Sedan angående att jobba med det svenska språket så är det ganska kul. Följer du några TV-serier? Jag klarar inte av att se dåligt textade serier/filmer för jag kommer på mig själv med att tappa handlingen för jag sitter och korrekturläser skiten hehe Böcker funkar däremot bra då de än så länge är översatta korrekt. Jag uppskattar dina öltips men har du även några boktips? Börjat komma in i läsandet igen efter ett längre uppehåll men måste vara helt avkopplad annars memorerar jag inte det jag läser. Min favoritbok (än så länge) är utan tvekan "Den gamle och havet" av Ernest Hemingway. Dyster men lysande.

Daddeh: "...så de inte tar emot biogasen som Skeås general manager erbjuder."

Vilket underbart uttryck! På spiken det nämnde bitbo pysslat med i lönndom men som nu äntligen kommer till vägs ände; indikerande att början till slutet för Apan är nära förestående:-)

Böcker - grunden för vår civilisationen! Tillbringade mycket tid på biblioteket i Luleå under uppväxten och där öppnades drömmar om nya verkligheter och möjligheter! Jag läste väldigt mycket förr och favoriterna har jag läst om många gånger. Men på senare tid har man allt mindre tid. Byggde förstås bokhyllor från golv till tak hemma och för att kunna njuta i eget bibliotek men det kommer nya tider och när jag konstruerade en stor hemmabio fick jag börja fylla hylla efter hylla med filmer och boksamling efter boksamlingar samlades i lådor och ställdes undan:-( Jag övergick till att klämma rullar när jag kom hem, eftersom arbetsuppgifterna var så intensiva att de var svåra att koppla bort för koncentrerad bokläsning; däremot fungerade rullarna bra. Däremot känner jag inte tid för att påbörja TV-serier eftersom jag så ofta inte hinner följa; däremot väntar jag in och när jag får reda på att de är sevärda skaffar jag hela säsonger och kör sådana då.

Det jag nu konverterat till i bokväg är snarast deckare vid sänggående, som numera kläms på iPad, mycket praktiskt, bara att somna ifrån när man blir trött och fortsätta nästa natt;-) Där har jag ett antal författare som jag bevakar och köper in så snart de kommer; typ LeCarre, Michael Connelly, Ian Rankin, Leif GW - eller för att njuta det gamla språket Conan Doyle's Sherlock Holmes "The game is afoot!". Numera har jag dock insett att jag kan streama NHL så det blir ibland sådant som "nattlektyr" också, senaste St Louis Blues vinst mot Chicago.

Men från tidigare har jag läst mycket och klassiska verk från främst slutet av 1800-talet och in till drygt halva 1900-talet, finner jag i stort sett alltid läsvärda, Hemingway absolut och tidiga amerikaner, men allt möjligt annat också; brittisk, rysk, tysk, fransk och hjälten Kafka - för något år sedan satt jag på Kafkas stamlokus Cafe Louvre i Prag, fortfarande helt intakt och oförändrat sedan han satt där och funderade ut "Processen", en mäktig upplevelse. Kommer vi till svensk nivå är det betydligt tunnare åtminstone för min smak men högt över alla seglar Johan August Strindberg, en fantastisk man inte bara för innehållet utan ofta än mer för språket. Alla vi anses ju vara lärjungar till Strindberg eftersom han för alltid förändrade vårt språk till något helt annat än vad som gällt tidigare. Själv var jag ju en tid aktiv teater/film och läser gärna god drama varav Strindbergs Ett Drömspel är det mest ljuvliga jag kan tänka mig. Varje vår väntar jag här i Sthlm in rätt dag för att ta mig upp till Mosebacke vid Södra Teatern för att njuta tusiken över Mälaren mot Djurgården och inledningen av Röda Rummet "Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; .....och meningen som fyller hela sidan fram till Där var ett liv och ett kiv.:-)

Eller den inre monologen för Molly Bloom i James Joyce's Odyssevs med en oavbruten mening ett antal sidor som skulle fylla en mindre bok, tänkt av Molly under det nattliga besöket på hemlighuset.

Men som sagt, numera inte mycket tid att läsa böcker på riktigt, tyvärr, men delvis eftersom jag känner mig genomläst. Senaste åren har nog min riktigt finaste bok varit Skogsliv vid Walden av Henry David Thoreau, en bok jag bara läser när jag är riktigt ledig dvs på fritidsplatsen på södra Öland där den väldiga tomten innebär att jag kan sätta mig riktigt långt ut på Alvaret med vare sig människor eller larm på kilometrar. Där läser jag Thoreau och njuter. Inledningsvis hans kartläggande beskrivningar av naturen som nästan är i klass med Strindbergs uppräkning av varor på marknaden i en fransk by men efter allt sådant nästan hypnotiska vaggande en i beta-rytm kommer plötsligt Thoreaus fantastiska meningar "...jag har försökt vandra på en linje..." som får en att bara lyfta över allt annat och plötsligt SE, på riktigt. Och snart kommer sommaren och då läser jag den igen:-) Ryser av bara tanken.

Tänk, så mycket underbart det lästa ordet har inneburit. Men vart går vi med denna nya digitala tid där man kan delta i en massa parallella verkligheter simultant och det pågår dygnet runt medan de olika språken förfaller och vi går mot en engelska som tar över allt... jag tycker att det var en fin tid när man läste för det fanns inte annat, men nu ändras det. Tänker att från Gutenberg och fram till 1980-talet var en viktig period för oss människor ut det perspektivet men senaste 25-30 åren lever vi mitt i en utveckling som inte bara är lika viktig utan tvärtom på ett helt genomgripande sätt för alltid ändrar villkoren för oss människor. Och man får hoppas att det landar så att tankarna och orden får leva och inte allt ersätts av slit och släng och tidningar som ser sitt främsta uppdrag att rapportera att Baren-Pelle slätade av Robison-Ulla på damtoaletten efter 14 häxgroggar. Å andra sidan kanske det var så samtiden upplevde det som Jack Kerouac eller Jean-Paul Sarte skrev. Vi står med ena benet i framtiden som vi bara delvis begriper, men med det andra i dåtiden där vi har våra referensramar...

Allt nog och medan: jag tror att om vi lever om säg 50 år kommer små barn att fråga: du levde ju under de där fantastiska 30 åren som för alltid förändrade alla människors villkor; hur var det? Då kommer jag att svara: det var en underbar tid, att följa Luleå Hockey:-)