Luleå HF

Daddeh: Kul beslut och det ska trevligt att kanske under/efter sommaren höra dina intryck av Thoreau: det kan hända att du gång på gång somnar av den i hammocken och ger upp eller så når du samma känsla som jag:-) Hör absolut av dig om då åker till Prag - tipsar gärna! Från södra Öland var det lätt - tog bilen på morgonen, drack Berliner Weisse Unter dem Linden i Berlin och åt middag samma kväll. Efter några dagar i Berlin var det sedan bara 20-30 mil till Prag:-) Men från Stockholm/Luleå finns det förstås bra organiserade flyg i stället. Härligt att nå stugan ikväll, underbar känsla när man väl kommit fram, packar in, häller upp ett glas och njuter att man är framme:-)

Trevlig helg tillbaka!

Och dags att kontrollera läget för världens bästigaste plantskola. Nej, jag talar inte om någon kanadensisk klubb utan faktiskt en svensk sådan. Och nej igen, det är inte MooDoo.

Det är förstås Apan! Bästisgast inom hockeyhistorien! För det har vi ju vinfyllot Ulf-Tures definitiva kungsord om, därtill stimulerad av Apföreträdarna och de officiella uttalanden som skett på såväl officiella apsidan som apmegafonen, den falska lokaltidningen Norran; alla lydigt utbildade inom sekterismens sekt med apdoktrinen som katekes.

Personligen hajjar jag förstås inget utan har bara tyckt att Apan har förstås fått fram ett antal duktiga talanger, fattas bara annat eftersom sektjänäralen i lönndom snott de unga talanger som annars skulle naturligt ha spelat i andra klubbar i Norrbotten och Västerbotten. Men som lurats i så mycket dynga inom sektcyklopsynen att de dumt nog dragit över Atlanten alldeles för tidigt eftersom de "lärt sig att alla Apor blir NHL-stjärnor"; och drabbats av ett vemodigt och sorgligt öde; offrat sina bästa utvecklingsår i karriärstopparligan AHL under förhållanden som får Gulag att te sig som en fin semester.

Nu har vi en sådan på tapeten. Det handlar om Johan Alm, en av dessa som stack över för att bli "NHL-stjärna" och som ovanligt nog faktiskt är född och uppvuxen i Apschtaan. Dvs en "egen produkt" (även om han lirat för Lustan och Pite också) till skillnad från de flesta övriga "Ap-NHL-stjärnor".

Alm, en stor och duktig back som slår igenom tidigt. Redan som 18-19-åring får han lira i SHL för Apan och närmaste tre säsonger etablerar han sig som stabil back med säker plats i Aplaget. Enligt sexpressen har han då en lön på <50 000 per månad (vilket man förstås får ta med en nypa salt av olika skäl).

Bara 22 år gammal drar han över pölen 2014 för att bli backstjärna i Nashville. Han stannar där följande två säsonger, dvs till nu.

Alm får 1,5 miljon kronor (jag omvandlar alla dollarsiffror till SEK med dagens kurs) för att skriva på för två år och garanteras en månadslön på härliga en halv miljon kronor. Hans lycka är nådd!

Alm läser inte det finstilta. Där framkommer ett litet villkor. För att få lön för att spela NHL-hockey för Nashville måste han spela NHL-hockey för Nashville. En liten detalj, kan tyckas. Men för Alm en avgörande detalj. För hans totala antal NHL-matcher under dessa två år uppgår till 0,0 matcher.

Och spelar man inte i NHL får man inte lön för att spela i NHL med den typ av kontrakt som de unga ex-aporna erbjuds.

I stället placeras Alm i Milwaukee Amirals, ett taskigt AHL-lag där han får spela med taskiga lagkamrater genom att åka till taskiga arenor utan någon publik om man nu inte räknar det fåtal som infunnit sig för att hinka bärs på läktaren utan att titta på matchen. Alm tillbringar nätterna igenom, sovande i en buss under transporter över den nordamerikanska kontinenten.

-Var det detta jag blev "proffs" för tänker Alm. -Var det denna stjärnstatus jag utlovades av jänäralmanaggern när han klappade mig på axeln, önskade mig lycka till, och förklarade för media att Apan är stolt över att ha exporterat ytterligare en Apa till en drömuppfyllande tillvaro som "NHL-stjärna"?

Men jag får ju ändå betalt, funderade Alm. Visserligen är det dyrare för mig att betala grundstrukturen för att bo och leva i Milwaukee, denna ort som Gud glömde. Men jag har ju en halv miljon! Varje månad!

Fast så skulle unge Alm göra ett inköp och plockade fram kortet. Nej, något fungerade inte. Ingen täckning påstods det. Vaddå? Vaddå? Jag är ju rik som en Ap...som ett troll, menade unge Alm och besökte omedelbart bankkontoret för räfst och rättarting!

Nja, svarade banken generat: här har inte ramlat in någon halvmiljon varje månad. Ramlar in månatligen gör det, men det handlar om 46 162 kronor.

Nej, nu jävlars - nu tände det mellan de västerbottniska öronen och han åker direkt till Nashville, kliver in på kontoret och begär audience hos ledningen! Var är min halvmiljon, kräver Alm besked om på en dundrande engelska, med ett uttal som ju mer ilsken han är blir allt mer tydlig. Jag ska ha mina pengar! vrålar Alm. Aj hävv kåntid ånn majj six fingärs änd ziss iss nått rajjjt!

Och får läsa den finstilta delen av kontraktet. Efter att själv ha konsulterat lexikonet förstår redan efter någon timme.

46 162 kronor, tänker unge Alm, det är ju klart mindre än jag hade hemma med Apan. Och dessutom kostar det mer för mig att leva här så det jag nu tjänar är ju en vanlig junislön typ? Och för att leva på detta omänskliga sätt inklusive slösa bort de år jag kunde ha utvecklats hemma och blivit en bättre hockeyspelare, i stället för som här bara stagnera när jag får spela med och mot flåbusar i en klubb där tränarna är mindre intresserade att finnas på arenan för att utveckla oss eftersom de hellre hänger på barer där inofficiellt prostituerade kråmar sig runt en stång på bardisken?

Nej, nu åker jag hem! meddelade Alm, och fick svaret: du har skrivit på. Vi ÄGER dig för två år. Sticker du kommer vi att lyfta avtalet till internationella förbundet och då får du vare sig spela eller träna för andra klubbar.

Sagt och gjort. Unge Alm fick offra sina två år från 22 år till 24 år till denna Gulagtillvaro, efter "god" rådgivning från fiiiina Apledare.

Nu kommer han tillbaka hem till Apschtaan och Apan med all sannolikhet. Kan han ta vid, kan han fortfarande prestera på hög nivå och kan han nu äntligen fortsätta utvecklas?

Vi får se.

Men naturligtvis har han lärt sig en hel del under dessa två år. När det gäller hur mycket man kan lita på Apsekten...