Luleå HF

Och dags att kontrollera läget för världens bästigaste plantskola. Nej, jag talar inte om någon kanadensisk klubb utan faktiskt en svensk sådan. Och nej igen, det är inte MooDoo.

Det är förstås Apan! Bästisgast inom hockeyhistorien! För det har vi ju vinfyllot Ulf-Tures definitiva kungsord om, därtill stimulerad av Apföreträdarna och de officiella uttalanden som skett på såväl officiella apsidan som apmegafonen, den falska lokaltidningen Norran; alla lydigt utbildade inom sekterismens sekt med apdoktrinen som katekes.

Personligen hajjar jag förstås inget utan har bara tyckt att Apan har förstås fått fram ett antal duktiga talanger, fattas bara annat eftersom sektjänäralen i lönndom snott de unga talanger som annars skulle naturligt ha spelat i andra klubbar i Norrbotten och Västerbotten. Men som lurats i så mycket dynga inom sektcyklopsynen att de dumt nog dragit över Atlanten alldeles för tidigt eftersom de "lärt sig att alla Apor blir NHL-stjärnor"; och drabbats av ett vemodigt och sorgligt öde; offrat sina bästa utvecklingsår i karriärstopparligan AHL under förhållanden som får Gulag att te sig som en fin semester.

Nu har vi en sådan på tapeten. Det handlar om Johan Alm, en av dessa som stack över för att bli "NHL-stjärna" och som ovanligt nog faktiskt är född och uppvuxen i Apschtaan. Dvs en "egen produkt" (även om han lirat för Lustan och Pite också) till skillnad från de flesta övriga "Ap-NHL-stjärnor".

Alm, en stor och duktig back som slår igenom tidigt. Redan som 18-19-åring får han lira i SHL för Apan och närmaste tre säsonger etablerar han sig som stabil back med säker plats i Aplaget. Enligt sexpressen har han då en lön på <50 000 per månad (vilket man förstås får ta med en nypa salt av olika skäl).

Bara 22 år gammal drar han över pölen 2014 för att bli backstjärna i Nashville. Han stannar där följande två säsonger, dvs till nu.

Alm får 1,5 miljon kronor (jag omvandlar alla dollarsiffror till SEK med dagens kurs) för att skriva på för två år och garanteras en månadslön på härliga en halv miljon kronor. Hans lycka är nådd!

Alm läser inte det finstilta. Där framkommer ett litet villkor. För att få lön för att spela NHL-hockey för Nashville måste han spela NHL-hockey för Nashville. En liten detalj, kan tyckas. Men för Alm en avgörande detalj. För hans totala antal NHL-matcher under dessa två år uppgår till 0,0 matcher.

Och spelar man inte i NHL får man inte lön för att spela i NHL med den typ av kontrakt som de unga ex-aporna erbjuds.

I stället placeras Alm i Milwaukee Amirals, ett taskigt AHL-lag där han får spela med taskiga lagkamrater genom att åka till taskiga arenor utan någon publik om man nu inte räknar det fåtal som infunnit sig för att hinka bärs på läktaren utan att titta på matchen. Alm tillbringar nätterna igenom, sovande i en buss under transporter över den nordamerikanska kontinenten.

-Var det detta jag blev "proffs" för tänker Alm. -Var det denna stjärnstatus jag utlovades av jänäralmanaggern när han klappade mig på axeln, önskade mig lycka till, och förklarade för media att Apan är stolt över att ha exporterat ytterligare en Apa till en drömuppfyllande tillvaro som "NHL-stjärna"?

Men jag får ju ändå betalt, funderade Alm. Visserligen är det dyrare för mig att betala grundstrukturen för att bo och leva i Milwaukee, denna ort som Gud glömde. Men jag har ju en halv miljon! Varje månad!

Fast så skulle unge Alm göra ett inköp och plockade fram kortet. Nej, något fungerade inte. Ingen täckning påstods det. Vaddå? Vaddå? Jag är ju rik som en Ap...som ett troll, menade unge Alm och besökte omedelbart bankkontoret för räfst och rättarting!

Nja, svarade banken generat: här har inte ramlat in någon halvmiljon varje månad. Ramlar in månatligen gör det, men det handlar om 46 162 kronor.

Nej, nu jävlars - nu tände det mellan de västerbottniska öronen och han åker direkt till Nashville, kliver in på kontoret och begär audience hos ledningen! Var är min halvmiljon, kräver Alm besked om på en dundrande engelska, med ett uttal som ju mer ilsken han är blir allt mer tydlig. Jag ska ha mina pengar! vrålar Alm. Aj hävv kåntid ånn majj six fingärs änd ziss iss nått rajjjt!

Och får läsa den finstilta delen av kontraktet. Efter att själv ha konsulterat lexikonet förstår redan efter någon timme.

46 162 kronor, tänker unge Alm, det är ju klart mindre än jag hade hemma med Apan. Och dessutom kostar det mer för mig att leva här så det jag nu tjänar är ju en vanlig junislön typ? Och för att leva på detta omänskliga sätt inklusive slösa bort de år jag kunde ha utvecklats hemma och blivit en bättre hockeyspelare, i stället för som här bara stagnera när jag får spela med och mot flåbusar i en klubb där tränarna är mindre intresserade att finnas på arenan för att utveckla oss eftersom de hellre hänger på barer där inofficiellt prostituerade kråmar sig runt en stång på bardisken?

Nej, nu åker jag hem! meddelade Alm, och fick svaret: du har skrivit på. Vi ÄGER dig för två år. Sticker du kommer vi att lyfta avtalet till internationella förbundet och då får du vare sig spela eller träna för andra klubbar.

Sagt och gjort. Unge Alm fick offra sina två år från 22 år till 24 år till denna Gulagtillvaro, efter "god" rådgivning från fiiiina Apledare.

Nu kommer han tillbaka hem till Apschtaan och Apan med all sannolikhet. Kan han ta vid, kan han fortfarande prestera på hög nivå och kan han nu äntligen fortsätta utvecklas?

Vi får se.

Men naturligtvis har han lärt sig en hel del under dessa två år. När det gäller hur mycket man kan lita på Apsekten...

Ser att vinfyllot Ulf-Ture krupit upp på andra plank för att sprida sina fantasier om hur många NFL-stjärnor Apan levererat under alla tider.

Någon nämnde Hardy Åström som en export till NHL från Apan, utan att vinfyllot reagerade. Nå, då kan jag bidra med fakta, dvs se till att sanningen kommer fram. Hardy Åström är en ren Luleåprodukt. Först när han var 23 år gammal färdigutvecklad vakt gick han till Apan och tog deras spade några säsonger innan han och en annan svensk vakt drog över pölen och blev första svenska målvakterna att ta NHL-spade. Vi talar om tider bara några få år efter att norrbottningen Börje Salming brutit murarna och visat att svenskar kan hålla i NHL, men alltså bara enstaka svenskar fanns där jämfört med de >>100 som nu lirar där borta.

Hardy ska alltså uppfattas som en av de första och dessutom att slå sig in som vakt, vilket är det i särklass svåraste. Fantastiskt gjort!

Men av en Luleågrabb. Inte av en Apa.

Sedan ska Apan räkna upp egna spelare som blivit NHL-stjärnor och lyfter fram Janne Xet Erixon. Javisst, han är rapa och spelade en massa säsonger där, men som en habil brunkare, någon stjärna var han definitivt aldrig.

Vinfyllot lyfter vidare Mats Lindgren. Nja. Mats lämnade Apan som då spelade i division 1, som 18-åring, gick till Warulfven och där blev han riktigt duktig under några säsonger och fick NHL-kontrakt där han sedan lirade många år. Ska vi se Mats som Apa eller? Jag kan nog tycka det, men OBS! rättvist ska vara rättvist. Apan själv hävdar att de spelare som de värvar som tonåringar därefter räknas som EGNA PRODUKTER, något som alkoholisten Ulf-Ture rider högt på när han ska hata andra klubbar, så med deras egen ap-terminologi är Mats Lindgren en EGEN PRODUKT från Warulfven, alltså.

Sedan har han inget att komma med förrän nu på sistone. T ex lyfter han fram Oscar Lindberg och Adam Larsson som en Approdukt till NHL. Då tårlär vi inte heller några stjärnor, men spelare som hyggligt etablerat sig i NHL. Men inga stjärnor förstås, även om de tills vidare kan anses vara NHL-spelare. Men för Adam gäller sista säsongerna. För Oscar bara i år, innan dess hade han totalt spelat 1,0 matcher i NHL dvs inte ens lika mycket som Luleås Per Ledin!

Så, vad har den historiskt bästigaste plantskolan i Norrland levererat till NHL då under tiderna?

Det är brunkaren X:et Erixon bara, alltså. Plus ev. Mats Lindgren, även om han med Apans egna kriterier ska anses som egen Warulfvsprodukt.

Och det är allt, det är den kompletta samlingen egna produkter som "landets historiskt bästigaste plantskola Apan levererat till NHL" under elitserieåren 1975, 1976, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1983, 1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 20003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013....

Verkligen imponerande!

Mikael Renberg och Mattias Öhlund som kommer till Luleå som 17-åringar, utvecklas till stjärnor på svensk nivå några år, innan de går över pölen och blir NHL-spelare i massor av år är förstås "egna produkter" för Luleå enligt AP-definitionerna. Men de ska borträknas, kräver alkoholisten Ulf-Ture. "Egna-produkter-definitionen" gäller bara på Apan - som numera tänjer gränserna så att även inköpta seniorer till Apan huxflux blir "egna ap-produkter" för att de ska anses spela med en majoritet "egna produkter"...

Grejen är den att för att "får räknas" (ja just det "få" för alkoholisten menar att aporna äger definitionerna, för att kunna skälla andra lag som "köpelag") som Skellefteåspelare från början till slut ska de komma från Skellefteå kommun...utan att informera om att Skellefteå är Sveriges överlägset största kommun geografiskt. Större än småstäder som Stockholm, Göteborg, Malmö för att inte tala om alla pyttesmå kommuner efter Norrlandskusten. Luleå exempelvis kan inte bli större eftersom man är direkt förbundna med nära liggande Boden, Piteå och Kalix exempelvis. Egentligen kan alla orterna uppfattas tillhöra ett och samma samhälle, ett sorts stor-Luleå, eller vad det skulle heta. Men bor någon i Boden när denne föds och så småningom blir A-lagsspelare i Luleå Hockey hävdar Apan att denne är kööööööpespelare, medan människor som är uppfödda långt längre bort från tätorten Skellefteå MINSANN ÄR FRÅN SKELLEFTEÅ KOMMUN!

Resonemanget är så idiotiskt att det bara kan komma från Wernicke-Korsakovhjärnan, fulkäften och sexfingrade tangentslag av en malign alkoholist och hatbrottsling.

Ta Tomas Holmström och Mikael Renberg exempelvis, födda och uppvuxna i nämnda "stor-Luleå" (geografiskt motsvarande en mindre yta än Skellefteå KOMMUN) utvecklade i Luleå Hockey innean de går över Atlanten och blir riktiga NHL-stjärnor, till skillnad från Apan som under alla år bara levererat ett fåtal NHL-spelare och då dussinvaror och brunkare. Och vi har förstås flera från Luleå. På sistone har Luleå ju faktiskt levererat fler spelare till NHL än Apan. Och levererat från vårt upptagningsområde och från Luleå Hockey typ Omark, Harju, Rönken m fl har vi ju gjort under åren men nej, de räknas inte enligt alkoholisten som letar definitioner så han blir skitnödig, allt i syfte att underkänna allt som har med Luleå att göra.

Anders Nilsson, exempelvis, har han ju riktigt svårt att bortförklara. Född i Luleå. Uppvuxen i Luleå. Luleå Hockey-spelare sedan blöjåldern innan han går till NHL. Nej, vrålar alkoholisten Ulf-Ture, Nilsson får inte heller räknas! Eftersom han enligt Ulf-Ture är skotträds och för övrigt värdelös! Trots att han utsetts till bäste målvakt i KHL en säsong MVP i Tre Kronor-VM, och av New York Islanders, Edmonton Oilers samt St Louis Blues fått en spade och förtroende att vakta deras mål i NHL-matcher. Nej, gnyr alkisen, det räknas inte: han är ju skotträdd. Inte alls duglig, alla har FEL! Ska vi ha en riktig NHL-stjärna får vi gå till Skellefteåfödde Johan Backlund, som lirat hela 2% så många NHL-matcher som Anders Nilsson... Och då har jag inte nämnt NHL-KHL-kariären för Victor Fasth, uppvuxen i Luleås närområde Kalix och under 15-19 års ålder utbildad till målvakt i Luleå...

Men alkisen är ju som det troll han är inte ute efter att se på detta objektivt och rättvist utan hittar på att underkänna alla som kommer från oss. Dean Kukan, Christian Jaros och Peter Cehlarik som söker sig till Luleå som unga tonåringar och utvecklas till duktiga spelare och sedan går till NHL? Nej, de underkänner vinalkoholisten Ulf-Ture direkt ty de är något så fult som ytlänningar och undermänniskor förstås, enligt hatbrottslingen. Lucas Wallmark som söker sig till Luleå som 17-åring och nu drar över får absolut inte räknas, menar vinalkisen, eftersom Umeå-födde och Burkölen-utvecklad Lucas lirade några säsonger hos Apan och då - om han blir NHL-stjärna - blir de tack vare att han var förbi Apan några år och "är nog igen-kligen en ren och egen approdukt"? Herregud.

Nu när NHL utvidgats till 30 lag och de, för att fylla lagen, måste rekrytera från hela världen även spelare på lägre nivå, har ju ett antal spelare som lirat i Apan hamnat där, men de flesta dukar inte till att platsa i NHL ens utan hamnar i AHL, ofta utan att få NHL-matcher överhuvudtaget, som nämnde Alm. Men har Sverige 124 spelare där är det klart att även kreti och pleti kan komma över, men NHL-stjärnor? Nej.

Just detta att numera har vi så j-a många spelare där gör att historiska jämförelser inte fungerar. Ta tidiga 90-talet t ex, massor av Luleå-spelare som om läget var det som det nu är förstås skulle vara på andra sidan Atlanten men nej, en sådan spelare som typ LG Pettersson, i absolut Sverigetopp är ju bara blahaha jämfört med "NHL-stjärnan" Johan Alm från Apan med 0 matcher, eller Tim Erixon som visserligen brunkat i NHL men får sparken från klubb efter klubb eftersom han inte duger.

En objektiv sammanställning av norrlandslag som levererat NHL-spelare och NHL-stjärnor ger för handen att Aplaget är extremt misslyckat på området.

Luleå är hyggliga. Timrå likaså. Pölsan och MooDoo fantastiska.

Men inte Apan.

Även om en trollande vinalkoholist och hatbrottsling i fyllan och villan drömmer om annat.