Luleå HF

Blister Brigade: Jo, det har du ju rätt i. Bara att se hur illa spelet fungerade första månaderna för oss men från november och framåt gick det ju riktigt bra. Ett år till med majoriteten kvar och de skulle fungerat ännu bättre förstås.

Vanligt och vanligt. Det beror ju inte på någon sorts dålig planering och tro på att man alltid ska satsa på att skicka bort och köpa nytt utan nästan genomgående sedan många år av följande skäl: de som inte levererat som tänkt droppar vi (inklusive de som är kraftigt på väg nedåt), och de som erbjuds kraftig löneförstärkning på annat håll (i SHL, KHL, NLA, NHL) drar inklusive de som erbjuds chans att ta plats i ett NHL-lag, direkt eller via AHL, sticker förstås.

När man ser på SHL-lagen överhuvudtaget ser det ju i princip ut likadant överallt. Apan lyckades ju behålla första Gludlaget ett år till men sedan dess har ju många spelare dragit och inköpen varit många.

Lite trist är det förstås att det blivit så här men orsaken står att finna i framför allt NHLs, och i någon mån också KHLs och andra ligors expansioner, samt för vår del under många år att framför allt Pungen kastat upp stora pengar och snott alla spelare vi plockat från Allsvenskan och utvecklat till högsta SHL-nivå.

Alla klubbar önskar förstås att kunna fylla på med billiga egna produkter men det går inte. Apan har ju hävdat att de gjort så, men det beror ju bara på att de snott talanger för andra klubbar och "gjort till egna" och den kranen synes hålla på att stängas nu.

Trist att se att även Hockeysverige drabbats av tabloiduppförande. Uffe Bodin gjorde en lång och fin intervju med Linus Omark, men en extremt illasinnad rubriksättare hittade på att rubricera det hela med

"Omark har funnit glädjen efter mardrömmen i Luleå: ”Nästan värsta tiden i min hockeykarriär”

Sanningen är den att Omark - som lyckats fenomenalt och blivit stjärna i alla ligor han lirat i - drabbades av Edmotonton Oilers, denna klubb som leds av makalöst och enastående korkade fåntrattar. Trots det försökte han år efter år imponera genom att vara bäst i AHL och levererar när han fick lira i NHL, trots att han sattes som brunkare i fjärdelinor av dessa korkskallar.

Men det gick inte (Oljan hade ju så braaaaa lag att de kom sist i hela NHL år efter år) och inte heller ordnade dessa fåntrattar en trade till en annan klubb för honom. Sista hösten förklarade han att händer inget sticker jag hem till Luleå innan jul och han längtade verkligen efter att komma hem och bidra till Luleås Gludjakt.

Då äng-ligen släpper oljedårarna honom. Till bottenläget Buffalo. Omari försöker där några månader men det släpper inte riktigt och till slut ger han upp hela j-a NHL-idén och åker hem.

Som vem som helst begriper är han i det läget enormt sänkt och svårt att göra sig själv riktig rättvisa. Han fick bara några få matcher i Elitserien och slutspelet att komma in och visst levererade han, men Rönken tappade laget och hann inte få linorna och PP att sätta sig varpå vi manövrerades ut av ett j-a effektivt Växjö Läjkers - som förstås skulle ha spöat Apan och tagit Gludet redan då, om de inte bufflars ut av Warulfven i semi.

Naturligtvis var det förbannat tråkigt för Luleå och för Linus Omark och inte underligt att det känns som ett svårt minne.

Grejen är den att hade den förbannade Oljan inte varit så jävliga i det oändliga skulle Linus ha kommit hem redan till jul och med all den tiden på sig hade Rönkens sista lag med all säkerhet hittat perfekta linor och ett perfekt PP. Gudars skymning - vi hade både Linus Omark och Linus Klasen i laget! Så hade inte Oljan efter att ha jäklats i flera år med Omark till slut släppt honom till Buffalo skulle det funnits goda möjligheter att Luleå tagit sig till ett Glud det året våren 2014 alltså.

"Mardrömmen i Luleå, nästan värsta tiden i min hockeykarriär" handlar alltså om besvikelse att det inte lyckades och orsaken stavas Edmonton Oilers, denna vedervärdiga skitklubb. Något fel på Luleå eller på Luleå Hockey är det naturligtvis inte. Det begriper alla. Utom enstaka illasinnade apor.