Luleå HF

Luleå Hockey - en klubb med många spelare ur de egna leden!

När man kommenterar Apans ”egna produkter” brukar de maligna hatbrottslingarna omedelbart poppa upp på Apsidan för att förklara att ”Ni är ett köpelag, ni har inga eeeegna produkter, ingen av era spelare kommer från Luleå och de som eventuellt gör det förklarar vi vara ”flickor, talibaner, skallkrossare” och liknande”.

Vaddå? Det är INTE vi som påstått att vi spelar med en majoritet egna produkter, det är ni och därför får ni stå ut med att ni granskas ur den aspekten. När vi visar att det inte håller har ni ingen som helst anledning att hoppa på Luleå eftersom vi INTE proklamerat hur bästigast vi är med EEEEEGNA produkter. Det har ni inget för, pulver.

Men hetbrottslingarna påstår alltså att vi inte har några egna och det skriker de gång på gång.

Faktum är att vi har många spelare ur våra egna led.

Så låt mig ta reda på hur det förehåller dig med den saken. OBS att jag skiter fullständigt i hur sekten sitter och definierar sina ”spelare ur egna led”. Det får de göra som de vill, det är deras sak. Jag bara tycker att det är anmärkningsvärt att verkligheten inte stämmer med deras påståenden eftersom jag gång efter annan kunnat visa att de spelar med en majoritet köpespelare, enligt deras egen definition.

Men så här ser jag på Luleås spelare.

1 Oscar Masiello
30 Filip Gustavsson
34 Joel Lassinantti

Alla tre ”egna produkter för Luleå Hockey; Lassi sedan födsel, övriga två sökte sig själva – ytan att på något sätt värvas – till Luleås hyllade vaktskola från Skellefteå respektive Umeå i 15-16-årsåldern. Det är ju inget konstigt alls. Vi har ju i åratal haft en uppsjö dugliga målvakter som är egna produkter och behöver inte hämta från andra lag; tvärtom. I detta nu lirar två målvakter som kommit upp från juniorleden i Luleå Hockey till vårt A-lag men nu spelar i andra SHL-lag, medan vi själva fyller vårt behov med tre andra egna produkter. Imponerande!

BACKAR
3 Daine Todd
5 Linus Nässén
6 Craig Schira
7 Jan Sandström (A)
15 Christian Jaros
23 Viktor Amnér
27 Brendan Mikkelson
39 Pontus Själin
41 Ilari Melart

Luleåfödde Janne Sandström kom ej till Luleå från Piteå som junis vilket berodde på det elakartade farmaravtalet som ett antal ilskna piteledare satt upp med AIK men han kom snart hem och har nu sextom raka säsonger i klubben, blir strax rekordhållare som meste spelare i Elitserien SHL och är Mr. Luleå Hockey. Att kalla landslagsjanne för annat än en egen lulespelare är bara elakt, okunnigt och förnedrande för den låga intelligens som för fram något sådant.

Även om det stöter främlingsfientliga hatbrottslingar är Christian Jaros – vår kommande NHL-stjärna – en egen Luleåprodukt som själv sökte sig till oss som ung junis och nu utvecklats till en kanonback. Fast han inte heter Anton Marklund eller något liknande som främlingsfientliga hatbrottslingar tycks kräva.

Pontus Själin och Linus Nässén är två ytterligare spelare som kommer till Luleå som junisar och sedemera lyfts upp i A-lagstruppen. Från de egna leden, för att tala apdefinitioner.

Sedan har vi fem backar som kommit efter junistiden till oss men Schira, Mikkelson och Melart är kvar sedan förra säsongen och börjar stabiliseras som etablerade Luleåspelare. Vem vet om de inte blir kvar karriären ut? Många som kommer till Luleå blir betagna av vår vackra skärgård och närheten till fascinerande friluftsmöjligheter sommar- och vintertid i vårt vida och vackra Norrbotten. Dessutom är det lätt att finna vackra flickor att binda sig vid, för den som har sådana tankar (om man inte ser ut som Simon ”jörgenjönssonkopian” Hjalmarsson förstås).

Men bortåt hälften av våra backar är alltså ur egna led.

FORWARDS
9 Johan Forsberg
11 Petter Emanuelsson
13 Julius Junttila
14 Anton Toolanen
17 Bill Sweatt
19 Jacob Lagacé
20 Gustav Rydahl
21 Andreas Falk
24 Johan Harju (C)
25 Anton Hedman
33 Christopher Mastomäki
37 Isac Lundeström
52 Karl Fabricius (A)

Bland forwards har hela fem stycken lirat junishockey i Luleå innan de lyfts upp i A-laget: Harju, Fabricius, Toolanen, Mastomäki och Lundeström.

Vidare har vi de infödda norrbottningarna Emanuelsson från Kiruna samt Forsberg från Piteå – dvs från Luleå Hockeys naturliga upptagningsområde – men som lurades till Apan genom Apans aggressiva strategi att stjäla talanger från andra klubbar – och som efter att på nära håll blivit varse Apans elakartade sektmentalitet därefter valt att komma hem till Luleå Hockey. Dessa två betraktar jag som i grunden naturliga spelare för Luleå Hockey och nu har de kommit ur Apans vidriga stöldnät och kommit hem.

Lagacé odlades först upp i vår samarbetsklubb Asplöven för att sedan lyftas in i Luleå Hockey och Anton Hedman blev inget vidare uppskattad av andra klubbar till han kom till Luleå; därefter testade han Ulfven men vantrivdes och har nu kommit hem – går nu in på sin fjärde såsong för oss och börjar bli en etablerad Luleåspelare. Junttila kommer först nu men är från vår grannklubb Kärpät nära till Luleå och därutöver återstår bara Sweatt, Rydahl och Falk utifrån.

Sammantaget uppfattar jag att drygt hälften av forwards är att uppfatta som spelare ur de egna luleleden eller naturligt våra spelare (även om det dröjde något pga Apans vidriga talangstöldsverksamhet innan de kom hem till Luleå Hockey).

Av Luleås trupp på 25 spelare kommer alltså hela 11 spelare från vår junisverksamhet dvs med användning av Apans definition är de att uppfatta som ur egna leden. Därutöver har vi förståss landslagsjanne, forsberg och emanuelsson och sammantaget, enligt mitt sätt att se på saken, har vi en fin förankring i Luleå och Norrbotten för rekrytering av ungefär halva vår trupp.

Att det sedan sitter två främligsfientliga hatbrottslingar på Applanket och ljuger sig grönjävulska för att påstå annat skiter jag högaktningsfullt i.

Min uppfattning om intellektet för dessa två främlingsfientliga vinfyllon framgår av nedanstående bild.

Många vurmar för Leksand och det vete fan om de hajjar varför.

Själv är jag av annan mening. Några år i följd, på nittiotalet, mötte vi laget i slutomgång av Elitserien alternativt i början av slutspelet. Och Luleå Hockey var alldeles för överlägsna, inget konstigt med det.

Men Leksands spelare kunde inte stå ut med förnedringen utan "hämnades" genom att överfalla och skada någon av Luleås spelare i slutet av matchen. Av ingen anledning alls, annat än att skada.

Kommer igår ett år att det var Leksandsikonen Magnus sigge Svensson som bakifrån överföll vår viktige back Vaclav Burda mot knäet varpå vi tappade honom i slutspelet och det fick förstås tråkiga konsekvenser för våra resultat.

Vidare eblev det känt att klubben i maskopi med kommunen tagit emot en trettiomiljoners semesteranläggning vid Siljan "gratis" av kommunen i lönndom och inte nog med det. För att bluffa sig ifrån fastighetskatten sålde först kommunen en liten trottoarkant inne i Leksand till klubben varpå de hängde på anläggningen som "bilaga" med följd att fastighetsskatts minskade till några tusen. Pengar som de lurade svenska staten och svenska skattebetalare på.

Fr o m det kallar jag inte klubben för Leksands IF utan för Trottoarkantens IF.

Media har sedan Uppdrag granskning avslöjade bedrägeriet samt allt annat vidrigt mygel de pysslat med, lagt locket på medan Trottoarkanten själv meddelat att åklagaren fann att det var en kommunalanställd som brutit mot lagen varpå Trottoarkantens IF proklamerade "VI ÄR FRIKÄNDA!" Det är bara skitsnack förstås. De är precis lika skyldiga för det här gjorde de i maskopi: kommunordföranden är alltid ordförande för klubben innan eller efter kommunuppdraget.

Nu får vi reda på att en importspelare Brock Montpetit lämnar klubben. Dels erbjuds han oförändrad lön från Allsvenskan till SHL, dels har han inte fått ut sign-on bonus, ej heller utlovad bonus för avancemang till SHL, ja inte ens flygbiljetterna för att komma till Leksand har Brock fått ut.

Vem är då Brock Petit? Vad uträttade han för klubben?

Ja, jag har inte kollat upp hur det gick i Allsvenskan och kvalet till SHL. Med ett undantag.

I kvalet mot MooDoo krossade MooDoo Trottoarkantens IF i tre matcher; 5-0, 4-0, 7-1. Men Trottoarkanten tog tre vinster med uddamålssegrar, en av dessa i sudd.

Så det gick till en avgörande match i Övik. En match där MooDoo vann skotten med 50-18 och också ledde med 3-1 med bara tio minuter kvar. Vid mindre än åtta minuter kvar reducerar Trottoarkanten till 3-2 och i sista minuten lyckas de panga in kvittering 3-3 och matchen - och platsen i SHL - avgörs genom förlängning och sudden death.

När nästan sex minuter spelats uppstår en chans, som egentligen inte är en chans, för Trottoarkanten, men spelaren slänger sig fram mellan två MooDoobackar och i luften siktar han in och drar in pucken till avgörande 3-4!

En helt fantastisk prestation, v g se den helt underbara bilden nedanför.

Vad hette målskytten, vad hette den spelare som tog Trottoarkantens IF till SHL där de dels får omedelbart 25 miljoner ökade intäkter genom Cmore-avtalet och förstås en j-a massa mer kulor för reklam, publik och av sponsorer, för att inte tala om vad det betydde, att åter få spela i landets högsta liga, för den lilla dalabyn.

Men vad hette målskytten alltså, han på bilden nedan?

Han hette Brock Montpetit.

It's all show business, påstås det, och i denna anda över till ren underhållning på gränsen till lyteskomik, om ni ursäktar.

Jag talar om Markus "sållet" Svensson.

Denne lille pöjk från Kalmar ville bli målvakt, en utopisk förhoppning förstås, för lille markus som tidigt fick smeknamnet "sållet" som följd av att han höll sig runt 85% räddningar bara.

Men sållet flyttade från klubb till klubb nere i Division 1-Allsvenskan men några imponerande resultat blev det inte. Och han flyttade vidare.

Till slut hade han hamnat i AIK som reserv men det var ingen risk för Gnaget hade landets då bäste vakt i ligan - Viktor Fasth. En gång hände det sig så att Fasth fick kasta in handduken och sållet fick ställa sig med spaden. Då blev han så nervös att han sket på sig och sedan släppte han in vartenda skott! Till slut skrattade hela publiken för det var bara att fösa pucken i riktning AIKs mål så stod sållet där och kastade in pucken. Han sparkades.

Några år senare hamnade han faktiskt hos Apan. Tror att Apan hade 4-5 inköpta vakter på den tiden - eftersom de inte kunna utbilda egna köpte de hejvilt i förhoppning att någon skulle väl duga.

Nåja. Plötsligt hade alla inköpta vakter dragit och Vips! fick sållet ta spaden. Nu var det inte så svår uppgift. Apan på den tiden var ett mycket komplett och starkt lag och sållet behövde inte göra så mycket mer än att stå i vägen. Folk var förstås lite förvånade över att sållet då och då sin vana trogen kastade in puckar men det spelade ingen större roll eftersom Apan stänkte in än fler framåt.

Sållet utvecklades inte. År efter år landade han på typ 92% räddningar, en generande låg siffra för att spela i det lag som kontinuerligt vann serien, och som alla vet skulle den nivån motsvara typ 90% om han lirat för något av de sämsta lagen i SHL.

Men sållet förstod inget utan trodde att "det var han" som ledde Apan till segrar.

Inte oväntat i sektmentalitetens hemstad fick Markus för sig att han var bästisgast på något vis. Våren 2015 skulle Apan möta Luleå Hockey i Apschtaan, det gällde första matchen av två i semifinal för CHL. Luleå som är Europas överlägset mest lyckade lag i Europaturneringarna senaste fem åren var en formidabel motståndare. Men som genom ett under lyckades Apan hålla en ettmålsledning till slutminuterna.

Då fick sållet en snilleblixt. När domaren inte såg på kastade han sig ut från målgården med skridskorna före som en murbräcka och fällde bakifrån Luleås inte ont anande Granström som bara åkte förbi tre meter framför målet. Sållets briljanta idé var att han skulle låtsas att han blivit "pååkt", något han lärt sig av Andreas Hadelöv, Apans tidigare vakt som körde det där nästan varje match samt fläskberget Hollywood, landets vidrigaste filmare. Det hela fungerade inte riktigt eftersom domarna inte ansåg att Granström skulle ut men det blev tjafs mellan spelare från båda lagen angående vad som hänt.

Då får Apans inköpta galning, psykbrytet Sevc, som sitter i Apans bås nog och kastar sig in på is för att slåss och hotar att mörda lulespelare och domare ända tills ess vårdarna får på honom tvångsträtan och leder ut honom med matchstraff.

I efterföljande PP kvitterar Luleå matchen följt av att Luleå sedan spelar bort Apan från CHL i returen i Luleå. Men det var sållet som orsakade allt detta och fällde Apan.

Till sommaren efter det debaclet förklarade sållet att nu ansåg han att han ville bli NHL-stjärna. Apan och media tackade honom för insatsen och önskade honom lycka till som NHL-stjärna och allt var klart för stjärnkarriären.

Fast det var en sak som han "Tänkte inte på det." Det visades att inget som helst NHL-lag var det minsta intresserade av sållet, inte ens för att ha som reserv i AHL.

Så av den stoooora NHL-stjärnkarriären blev intet och sållet blev kvar hos Apan ett år till.

Där fortsatte han som vanligt dvs med undermåliga 92% c:a, ett kapitalet misslyckande för att vakta för seriesegrarna, men sållet fortsatte som vanligt att landa på för förhållandet löjliga 92%. När ligan av över kom den självbildade föreningen sportjournalister m m på att de skulle skoja och gav honom Honken Trophy med motiveringen att han "förbättrats för varje år". Skämtet var ju tydligt men när skratten tystnat stod där sållet och tackade för priset och förklarade att han kände att han utvecklats. Han hajade noll.

Sedan blev det slutspel. Det gick inget vidare, inte förrän Apans köpespelare kommit på idén att åka på motståndarnas vakt - som utklassade sållet - gång på gång till dess att han skadats och en undermålig ex-Apa fick ta spaden varpå Apan vann.

Men då hade hade rykten läckt ut i media och det blev känt att Apan redan värvat andra vakter till nästa säsong, sållet insåg att han skulle sparkas. Varpå han simulerade skada. Utan att någon rört honom kastade han sig omkull i målet och gnydde och kved och fick till slut ledas ut av Apans Fru Distriktsläkare, hon med Miss Universum-kroppen och utseendet. Någon skada kunde inte hittas men sållet gnydde och vägrade spela match efter match med följd att Apan fick kasta in en vakt vars räddningsprocent handlade om makalösa 40%. Sållet hade fått sin hämnd.

Alltnog och medan. Detta såll skulle ju bli stjärna och helt otroligt fick han ett bud att bli vakt i ytlandet. Det handlade om ettan KHLs sämsta lag och de hade nog ingen koll, men köpespelaren sållet kunde gå till sin 25e eller något sådant klubb i karriären och kommande säsong är han alltså "KHL-stjärna". Det går förstås åt helvete. Flera ex-apa-vakter har ju tidigare försökt i KHL och lyckats rätt uselt och för sållet kommer det förstås att gå än sämre. Till skillnad från Luleåutbildade Anders Nilsson och Viktor Fasth förstås. Men de har ju genomgått en genomtänkt och lyckad utbildning av proffs, till skillnad från Apan som tycker det räcker med en amatör som ger instruktionen "ta pucken"....